Sammanfattning

27/7

Lämnade Liege och fortsatte kanalen fram. Ja det går ju inte att ta någon annan väg.

Kanalerna genom Belgien är inte vackra. Vattnet ser skitit ut och det flyter skräp överallt. Det ligger fabriker efter kanterna, de ser nästan spöklika ut. Luften känns inte fräsch, det var som en dimma i luften. Det luktade illa runt flera fabriker.

Naturen mellan fabrikerna var annorlunda mot tidigare. Höga berg kantade kanalen. På ett ställe tyckte jag mig se ett lodjur genom kikaren.

I den första slussen fick vi klarera in, det var inga problem.

När vi hade slussat färdigt andra slussen kom det en riktig vindby och med den massa regn och åska. När det regnar här regnar det ordentligt. Stora, många   och jätteblöta droppar. Sedan kom det regnskur efter regnskur. Kvällen och natten var det regn hela tiden. På kvällen tog Anders och jag en dusch på badbryggan i ösregnet, det var en upplevelse.

Natten tog vi i Beez-Namur gästhamn. Hamnvakterna var ett par som var helt underbara. Mannen talade engelska men damen kunde bara franska. Jean-Pierre (som mannen hette) talade med oss och översatte för frun. Vad frun hette uppfattade jag inte. Hon ville så gärna prata med oss, det syntes på kroppsspråket. De hade byggt en jättefin boflotte, den hade varit i vattnet bara 2 månader och var inte riktigt klar (men de bodde i den). Om två år skulle han pensioneras, då skulle de resa runt med den.

Båt hamnen Bezz- Namur N50*28,706 E004*56,371

28/7

Det regnade fortfarande när vi vaknade. Namur blev vårt nästa mål. Vi fick en bra plats i gästhamnen. En man fån en av båtarna kom och hjälpte oss, han var från Australien. Och vi tycker vi kommer långväga ifrån. Paret som hade båten på andra sidan om oss berättade att den väg vi skulle gå till Paris var avstängd för ett tekniskt fel. Kanalen hade varit avstängd i fyra år, det står inte i någon kanalkarta, dåligt tyckte både de och vi.

Vi fick vägen förklarad till en matbutik. Vi tog cyklarna och trampade iväg. I vanlig ordning missade vi butiken. Matbutikerna ser inte ut som matbutiker utifrån. Och jag har fullt upp att cykla och titta på trafiken så jag ser inget. Men vi fick ju en liten rundtur i staden. Efter lunchen tankade vi båten och fortsatte.

När vi slussade kom slussvakten ut och talade om att vi inte fick lägga till utanför slussen och ta natten. (trodde vi han sa). Så vi fortsatte till nästa sluss. Den var stängd och det lyste rött, då kom vi på vad han hade försökt säga oss. Nästa sluss var stäng för kvällen.

Vi lade till vid den höga kajen och hade det höga berget på andra sidan. Det kändes lite instängt.

Slussen i Hun N50*20,237 E004*52,122

29/7

Vi slussade upp och fortsatte sedan. Naturen var helt annorlunda, höga skogsbeväxta berg blandades med nakna berg. Där det inte växte träd på bergen höll bergsklättrare på att träna på flera ställen, tok dårar det var jättehögt och slätt. Då tycker jag att alla som satt efter kanalen och fiskade (det var många) verkar mer kloka.

När vi slussade straxt före Givet fick vi klarera ut ur Belgien och in i Frankrike. Vi hade hört från flera källor att det skulle vara så besvärligt att klarera in i Frankrike. Det enda som strulade och tog tid, var att Anders hade glömt att fylla på plånboken innan vi gick upp till slussvakten. Man måste lösa något som kallas vinjett för att komma in i Frankrike. Om man har en sån får man slussa hur mycket man vill. Man löser den månadsvis.

Nu var vi i Frankrike. Det har gått undan för oss, men nu ska vi ta det lite lugnare och stanna till lite här och där. Tror vi.

Ni som har tänkt komma, nu är vi nära Paris. Det är väl dit ni vill?

I Givet stannade vi till och gick en vända på stan. När vi gick över bron var den prydd med en massa stora färgglada saxofoner. Det fanns saxofoner lite över allt. Vi funderade på vad det var, kanske de haft en festival av något slag. Men så var det inte, Adolphe Sax var född här. Det var han som tillverkade  saxofonen.

Det fanns en jättestor kyrka som vi gick in i. Den var jättestor och vacker. Jag tog några bilder där inne.

Efter kanalen låg det många mysiga uteserveringar. Vi satte oss vid en och åt mat. Det blev dyrt men gott. Det är tydligen inget billigt land Belgien. Jag kollade i skyltfönstren, det stod att det var rea, men vilka priser.

Vi fortsatte sedan till Givet var nu i Frankrike (på riktigt). Vi fick en plats efter kajen. Här kom det en man till oss och pratade. Han var född i Uppsala och hade bott där i två månader. Hans pappa var svensk och hade lärt honom en del svenska, han kunde inte tala men han kunde läsa lite sa han. De var från holland. Han gav oss en massa tips hur vi skulle åka, så nu är rutten ändrad igen. Givet var också en mysig stad med små smala gator. Till skillnad mot Belgien var det renare och inte så mycket skräp där. Så fanns det två stora kyrkor, förstås.

På bergen efter kanalen finns det gott om borgruiner och torn, hur de nu har kunnat bygga så högt upp. Nu kan man se lite fält och ängar på bergssidorna. Kossorna är väldigt kraftiga här, och det dräller med gäss i alla former och   färger. Svanar är det också gott om. De flesta människor verkar ha hund, man ser dem överallt. (Kurtan, jag saknar dig). 

Givet N50*08,119 E004*49,486

30/7

I dag var det dags för provtagning igen. Anders tog cykeln och gav sig iväg på upptäcktsfärd efter en doktor. Jag städade och plockade lite i båten. (konstigt det blir dammigt även i en båt 😉 ). När han kom tillbaks var provet taget, men vi fick vänta till kl. 17 ,00 på provsvaret. Så vi lagade middag och åt.

På vällen och på natten regnade det men vi fick en solig och fin om än lite blåsig dag.

När vi skulle till att åka kom hamnvakten, vi sade att vi skulle åka. Det var ingen ide sa han, nästa sluss var stängd för kvällen. Så vi löste ny hamnavgift och stannade en natt till. Den var inte så farligt dyr, 35 svenska kronor.

Maastricht

Nu har jag hittat nätet. Tror jag tjyvar på nätet av en krog. Hoppas de inte blir arga.

Nu är vi alltså i Maastrich, här ska vi registrera in båten i morgon. Det måste man göra för att få gå genom Belgien. Har varit ute och ätit i kväll. Mums filli babba. Det var riktigt gott. Värmen här är det inget fel på, solen skiner från en i stort sett molnfri himmel hela dagarna. på natten är det också varmt och skönt.

Vi gick intill vid en bunkerbåt vi blivit rekomenderade ( de hade billig deisel) för att tanka. Men den var inte så billig som de sagt att den skulle vara. När Anders frågade fick han till svar att det var två veckor sedan den var så billig. Ja ja det var bara att fylla på och se glad ut. När vi lämmnat den bunkerbåten kom vi till en annan. Där var det lång kö till pumparna, det var där vi skulle varit. Anders drog en lång harang som inte går att visa här, han slutade med TYPISKT………men livet går vidare.

Maastricht N50*50,985 E005*41,791

Nu tar vi natten.

Äntligen ett gratis internet

Vi låg kvar i Lobith över natten. Söndag morgon blev en sovmorgon. När vi vaknade sken solen och det var varmt, den första riktiga sommardagen sedan vi åkte hemifrån.

Anders tog en cykeltur och utforskade omgivningarna. På väg tillbaka köpte han en hollänsk gästflagga. Vi trodde vi hade en men så var det inte.

Jag lagade middag och vi gick ut på den lilla sjön som var utanför hamnen. Där drällde det av små båtar. Det verkade som alla hade gått man ur huse i det fina vädret. Mannen i båtbutiken hade talat om för Anders att det var den första fina dagen på åtminstone två månader, så det är klart att de ville ut. I sjön fanns det några små öar med fina sandstränder överallt. Båtarna for som skollade troll fram och tillbaks.

Vi fick en riktigt fin eftermiddag mätta och belåtna i det strålande solskenet.

Så bar det av ut på Rehn igen. I dag var det mycket mindre trafik än i går. Men strömmen var det samma. Cassandra gjorde bra fart genom vattnet. Kosan styrdes mot Nijmen. Nu var vi i Holland. Vi lade till vid en liten småbåtshamn och fick nog den sista platsen.

I morgon går resan vidare med en sluss som början på fortsatt resa.

Nijmen N51*50,950 E005*52,271 ( speciellt till Lars)

Vi gick mot slussen, den stod öppen det var bara att köra in. Vilken sluss det var nog den största hittills. Cassandra kändes väldigt liten som ensam båt i den stora slussen. Det kändes som att köra in i en stor kyrka. Vi undrade hur högt vi  skulle slussa, väggarna var ju jättehöga. När vi kommit upp ca. 50 cm öppnades porten på andra sidan. Hm, snopet.

Den slussen gick bra. När vi kom till nästa sluss var den också öppen. Före oss låg en pråm, vi körde in. Innan vi hann komma till slussväggen drog han i pråmen på full gas på sin propeller. Vi for som en smörklick i en het panna. Tillslut upptäckte han oss och slog av och vi hamnade där vi skulle vara. Resten gick bra.

I Cuijk stannade vi till för att handla. Vi tig cyklarna upp i staden. Vi hittade en butik nästan vid kajen men tog en cykeltur och såg oss omkring. Anders kom ppå att han glömt plånboken och cyklade till båten för att hämta den. Jag stannade vid butiken och väntade på honom. Under min väntan såg jag mig omkring, då upptäckte jag att det var en teater jag stod utanför. Ha ha ha det stod Te Koop utanför.

När Anders kom tillbaks började vi på nytt sökandet efter en butik. Till slut fann vi en och fick vad vi behövde.

Resan fortsatte nu till en liten vik av Maas. Där inne låg det redan en massa båtar och småbåter åkte fram och tillbaks genom en liten kanal som ledde vidare. Vi lade i ankaret och tog natten.

Innan vi lämmnade vårt nattställe åkte vi in och tittade var alla båtar som fortsatt hade tagit vågen. Oj oj där inne var en lite större vik (eller snarare sjö) där var en lång gästbrygga med massor med båtar och en stor campingplats. Mitt emot var en stor sandstrand med en massa badare.

Vi fortsatte färden i den härliga varma solen. Nu var det lite mer öppet runt kanalen så vi såg omgivningen.

Nu börjar jag förstå varför alla kanalfarare som skrivit böcker berättar om kyrkor. Varje stad och liten by har minst en kyrka. Det är inga små kyrkor heller.

Vi slussade och trängdes stundvis med en massa båtar och stundvis var vi ensamma. Lunchen åt vi på svaj vid en båtklubb.

Natten tog vi i ytterligare en vik. Men där var det väldigt lugnt. Bara en massa gäss som hade någon sorts uppgörelse med varann.

Donderberg N51*15,373 E006*00,807

Wesel- Lobith

Wesel N 51*39.732 E006*35.155

Hamnkaptenen kunde nästan ingen engelska men hon försökte så gott hon kunde förklara vägen till en affär. Jag kommer alltid att minnas henne som ”blink blink”. Hon sade -: följ vägen , höger och sedan höger så vid blink blink (här visade hon med händerna hur det blinkade) tar ni höger igen. Det blev ett högljutt jubel vid bordet ( där det satt ett gäng med herrar). Hon rodnade lite, tror jag. Alla skrattade.

Vi startade vår vandring till den närliggande affären (trodde vi). Vi gick och gick och gick, inget blink blink. Men till slut ett trafikljus, det måste det vara. Men till höger såg det ut som det bara var boningshus och en park, så vi fortsatte, ingen mataffär så långt ögat kunde nå. Vi stoppade en dam och frågade, hon förklarade och vi gick. Men ingen affär där heller. Nu kom nästa kvinna att fråga, -: om ni fortsätter en bit till på gatan så ser ni de. Vi tackade och tog, kanske, fem steg och såg vår efterlängta butik. Nu handlade vi det viktigaste och lättaste, det blev bara två öl. Nu var det bara att gå tillbaks. Vet inte hur många gånger vi förbannade att vi inte tog cyklarna, men det lät ju som det var så kort väg.

Vi hittade en närmre och trevligare väg hemåt. Det gick en promenadväg efter kanalen som vi följde. Väl hemma vid båten bytte vi kläder och gick upp till klubbhuset. Vi hade blivit rekommenderade att äta där, av flera av dem vi talat med. Bland annat ett holländskt par som hade sin båt bredvid oss. De tippsade oss även om var vi kunde få tag på kanalkort. Vi käkade snitzel på klubbhuset, det var ingen överdrift att det var gott, den fick 10 poäng av 10 möjliga.

Nästa morgon gick vi ut på Rehn. För min del var det med blandade känslor. Jag har hört talas om all båttrafik som tar sig fram där och så den kraftiga strömmen. Uj uj uj. Ja trafiken var inte överdriven men inga problem. Det var som att åka på E18 en fredag på en storhelg. Strömmarna var heller inga problem, resan gick bara fortare. Vid det motorvarvet vi gick brukar vi göra 6knop men nu gjorde vi mellan 9-10 knop, det gick undan.

Lobith N51*51,592 E006*05,684

Vi gick till Lobith motorbåtsklubb, som vi blev rekommenderade av det holländska paret. Det var deras hemmahamn och ligger på gränsen mellan Tyskland och Holland. Det första vi gjorde när vi kom fram var att gå till båtbutiken och kolla efter kanalkort. Vilken lycka de hade vad vi sökte, Anders blev glad som ett barn på julafton och log med hela kroppen. Innan vi gick ner till båten tog vi en fika på restaurangen. Snälla ni som tänker komma och hälsa på oss ta med svenskt bryggkaffe, kaffet här smakar inte bra. Vi längtar efter Lövbergs.

Väl nere i båten var det min tur att bli lycklig, jag kom äntligen in på internet och kan skicka mina hälsningar hem till Swedala. Hela kroppen log.

Har nog lite hemlängtan idag, Fredrik har sin 40-års fest jag skulle gärna vilja vara med.

Plotter saknad.

Vi har fått problem med sjökorten på plottern, vissa av dem kommer inte fram. Anders håller på och mixtrar med den hela tiden, för att försöka få igång dem, men ser inte ut att lyckas . Bilkartan har kommit fram och så har vi köpt en kanalkarta. Det heter inte sjökort här. Man har lite svårt att lokalisera sig på kanalkartan, det finns inte så många namn på byar och städer på den. Gästhamnar är inte alls utmärkta, det är klart det finns inte så många heller. Man får gå intill vid någon brygga och se om det finns någon plats med grön skylt. Så kan man ju lägga till efter kanalen också.

Oj då nu kom det en riktig skur igen, den andra för idag, antagligen inte den sista. Vädret här skiftar väldig från sol till regn men det är varmt hela tiden, runt 20 grader även på kväll och natt. Regnskurarna varar inte så länge, men allt  hinner bli blött.

Nu börjar vi närma oss Holland ska bli spännande och se hur det går med engelskan där. Kanalerna kanske ändrar karaktär så man kan se omgivningen lite mer. Innan vi kommer dit har vi några slussar att gå igenom.

Nu har vi avverkat flera kanaler. Vi startade med Elbe Lubeck kanalen sedan kom Seiten kanalen mitteland kanalen följde vi ganska långt. Dortmund kanalen stod sedan på tur. Just nu befinner vi oss på slutet av Lippe, sedan tar Rhein vid i morgon.

Vi har tagit natten och Anders har tagit fram färgburken och bättrar på rostfläckarna. Det var när vi var på havet i saltvatten som det kom fram en massa rostfläckar.

En kort sammanfattning av resan

Nu har jag lyckats med något riktigt bra. Jag hade skrivit en flera sidor lång redogörelse för vad vi har sysslat med, i väntan på internet. Idag bestämde jag mig för att använda mitt eget, då hade jag slarvat bort allt jag skrivit i flera dagar. Så nu får jag börja om på ny kula. Fri internet duggar inte tätt här, vi har varit på två

MC Donalds utan att lyckats komma åt nätet.

Alltså : Vi har varit i Lybeck, en väldigt vacker stad. Speciellt gamla stadsdelen som ligger på en ö. Gatorna är smala och stenbelagda. Husen är väldigt utsmyckade och en del är stora och byggda i sten. Genom de stora husen hade de byggt gångar in på gården, där hade de byggt små hus och små fina trådgårdar. Anders kusin Eva hade berättat om gånghusen som de kallades. Hon berättade även att gångarna var så smala  att de till ock med fick ta hjälp av helikopter för att få in sina möbler. Efter att ha sett gångarna tror jag det är sant.

När vi var där fick vi uppleva både solsken och regn. En av dagarna var det mulet när vi lämnade båten men vi knäppte inte kapellet för det var så varmt. Då kom det ett riktigt åskväder med en riktig störtskur. När vi kom tillbaks till båten var vi som två dränkta katter. Båten hade klarat sig riktigt bra.

Innan vi lämnade kajen gick jag till duschen, när jag hade tvålat in mig försvann vattnet. Ve och fasa ljuset försvann också. Där stod jag alldeles naken i ett kolsvart rum och visste inte vad jag skulle göra. Som tur var kom både ljus och vatten tillbaks. Phu vilken lättnad det var.

Kanallivet är riktigt mysigt. Tyvärr är  det mycket träd och buskar efter kanalkanterna så det är svårt att se omgivningarna. Tyskarna verkar vara ett fiskande och cyklande släkte. Efter kanalkanterna står de och metar både här och där. Vilka utrustningar de har sen. Stora lådor med attiraljer. Många har även små tält till vind och regnskydd. Var man än kommer är det cyklar överallt. I dag har vi cyklat i Munster, här dräller det verkligen av cyklar, de åker fort också. Man får verkligen se upp så man inte blir överkörd.

Flera slussar har vi även klarat av bland annat schiffshebewerk, det är som ett stort badkar man kör in i sedan lyfts man upp eller ner. Karet är stort, först låg två pråmar (de är inte små) sedan låg en amerikansk båt och två tyskar i bredd. Bakom dem en liten passagerarbåt en lite mindre båt och vi i bredd. Sedan bar det av uppåt, det gick ganska fort. Vi hade legat vid kajen utanför och väntat i flera timmar på vår tur.

Vi har även testat en väldigt hög vanlig sluss, då slussade vi nedåt. Den verkade oändlig när vi var i den.

Anders har varit iväg och tagit flera prov, det har fungerat bra.

Språket var jag väldigt nervös för innan vi åkte, det har fungerat jättebra hittills. De flesta vi träffat har kunnat ungefär lika mycket engelska som jag. Anders har blivit en riktig hejare på engelska. Han talar med alla, som vanligt.

Den här berättelsen blir inte riktigt lika utförlig som den andra, men jag lovar att skriva så fort det fungerar. Nu har jag testat hur dyrt det blir med eget internet.

Ha det nu så bra tills vi hörs nästa gång det ska jag ha.

Kram och hej svejs.

9/7.

Nu är vi på väg att lämna Lubeck. Vi har haft en jättefin tid här, med sol, värme, störtregn, åska, och blåst. Allt detta på bara några dagar. Fattas bara driv is ha ha ha.

Igår hade vi varit ute i 4 veckor, tänk vad tiden går.

Nu startade Anders motorn så nu är det dags att bege sig. Få se när vi får tag på internet här näst.

Hej svejs-

7/7 8/7

7/7 2012

Nu är vi inne på kanalen, så hädanefter ska vi leva kanalliv i ca. 1 år.

I går kom vi till Travemünde. Där möttes vi av en man på bryggan, han talade svenska. Så snopen jag blev. Det visade sig att han är tysk. De hade haft sin båt liggande på Orust och har seglat på svenska, både öst- och västkusten i 25 år. Han heter Karl och hans fru heter Monika. De hjälpte oss tillrätta och var jättetrevliga.

Vi tog en tur upp på stan. Vid en uteservering stannade vi och tog varsin kopp kaffe. Då började det regna, vi satt kvar och väntade till det avtog. Sen var det bara att återvända till båten.

När vi kom tillbaks ropade Karl på oss, han ville att vi skulle komma ner i  hans båt. Där blev vi bjudna på vin och fick ett och annat tips och det blev en mycket trevlig kväll.

Vi vaknade till ett gråmulet väder men det var varmt. Det var dags att kasta loss tidigt, det var lite bråttom till Lubeck, Det är ju lördag och butikerna stänger tidigt. Vi skulle inhandla sjökort över kanalen, och så behövde vi ha lite mat också.

Efter att ha lagt intill vid en flytbrygga gick vi mot land, vi upptäckte då att det låg en till svensk båt där. Vi (eller snarare Anders) talade med dem en stund. Nu gick vi för att leta efter båt affären. Den låg alldeles nära där vi låg. Kanalkart (det heter så här) , gästflaggor och svart ankar boll inhandlades. Så var det dags för matinköp.

Gamla stan ligger på en ö. Gatorna var smala och husen var jättevackra, mycket utsmyckning och blommor nästan överallt. Mannen i båtbutiken (han visade sig   senare vara hamnkaptenen) berättade att på ön fanns det 5 kyrkor och 7 hamnar, som man kunde lägga till vid.( Hamnarna alltså). Att det var många kyrkor det både såg och hörde vi. Det ringdes i klockorna varje timme. Ding dang dong.

 

 Vi gjorde vandringar runt i de fina miljöerna, var vi än tittade var det något vackert att se. Det finns något som kallas ”gånghus”, det är små trånga gångar som går genom de husen som står vid gatan och in på gården. Där inne har de byggt små hus. Gångarna genom husen var så små att de som flyttade in där fick skruva isär sina möbler eller ta hjälp av helikopter

 

Dimma och gungeli gung.

Idag har vi gått i dimma och blåst. Vi närmar oss Travemynde i sakta mak. Nu ligger vi i Grönitz, väntar att det ska bli lite bättre väder. Hamnen är stor och det får plats 780 båtar här. Här är det inte gratis net, så det blir inte mycket skrivet nu. Återkommer.

Allt är i allafall bra, förutom vädret då förståss, men men man kan inte få allt.

I det här sällskapet är hon inte stor vår Cassandra.

 

 

Internet är inget självklart.

När vi kom till Rudköping letade vi efter gästhamnen, hittade den till slut. Där jag tyckte det skulle vara låg det bara flera skutor, så det var nog fel. Så vi gick till den större hamnen med massor av fritidabåtar, vi hittade en jättebra plats.

Apostlahästarna värmdes upp och på dem tog vi oss till den plats där jag trodde vi skulle vara. Det var en gästhamn längst inne i hamnbassängen och där fanns en plats med grön skylt. Vi diskuterade om den verkligen var stor nog för oss. Efter lite resongeman bestämde vi att vi ligger bra där vi ligger. Vi gick tillbaks och tog natten.

På morgonen använde jag nätet och det funkade jättebra. Efter en stund invaderades båten av kusiner, kusinbarn och morbror. Efter en stunds pratande gick vi i samlad tropp till lokalen vi skulle ha festen i. Där träffade vi Eva, som organiserade hela träffen, Hon talade om att vi hade valt fel hamn. Vi skulle ligga bland skutor och arbetsbåtar. Vi tog natten vid ”fel” plats.

På dagen handlades det, inför festen och på eftermiddagen flyttade vi Cassandra till rätt hamn. Platsen vi tittat på var mycket riktigt för liten. Vi fick plats vid kajen bakom en bogserbåt. Där låg vi bra. Men internet funkade inte…

Kusinerna droppade in efter hand. Det pratades och kramades till höger och vänster. Vi hade det mysigt. Kusinerna har ärvt morfar/farfars talförmåga, så det var inte tyst många sekunder.

Själva festdagen började. vi skulle på utflykt, Eva guidade oss. Vi besökte hennes söners butik. De säljer skatebord, kläder och skor. En jättemysig butik som även finns på nätet.

Butiken heter Wallstreet, det syns inte bå bilden.

 

 

 

 

 

Efter besöket i butiken gick färden vidare till ett slott, Waldemars slott. Där brukar Eva guida så nu fick vi en Guidad tur i slottet. (På svenska).

En fika blev det också på slotts fiket.

 

Detta är bara en sidobyggnad. Slottet var väldigt fint och det var en mycket trevlig rundvandraing.

Många stora rum och sängkammrar. De nuvarande ägarna bodde på slottet, men hade det öppet för visning på dagarna, men på kvällarna var det bara deras.

 

När vi återvände till Rudeköping tändes grillen upp och det lagades mat. Vi avnjöt en alldeles underbar grillbufe med god dryck till. Det fortsattes att prata, prata och prata. Grönbergarna kan dom.

Nästa dag var det inte sovmorgon för vi skulle med en färja som gick 9,05. som tur var låg färjeläget granne med oss.

 Här är färjans gap som svalde oss och en massa andra passagerare.

 

 

 

 

 

Färden gick till Marstal. Där skulle vi förflytta oss 12 km. till Äreköping. Vi var fyra som cyklade och resten gick. Vi fick en jättemysig cykeltur. Det blåste lite men solen sken och det var varmt och skönt. De hade byggt en cykelled som stundvis följde havet.

Här har vi stannat för att titta på den härliga utsikten.

 

 

 

 

När alla hade anlänt samlades vi för gemensam lunch på en servering som heter Rökeriet. Mycket god rökt fisk fanns på menyn. Anders och jag åt Rökt makril med potatissallad.

Så var det dags för nästa färja som tog oss till Svendborg. Därifrån tog vi bussen till Rödeköping. Vi fick ta med våra cyklar på bussen efter lite övertalning. Det var faktiskt rätt skönt att slippa cykla mer den dagen. Ja en liten cykeltur blev det från bussen till båten.

Anders hade upptäckt ett rosthål på avgasröret som behövde avhjälpas. Han hade blivit hänvisad till hamnsmeden. När vi åkte förbi där åkte Anders in och kollade om han var där, det var han. Smeden kunde hjälpa oss, hämta grjerna sa han. Han svetsade hålet på nolltid. Det blev så bra.

Kvällen blev inte så uppspelt som de tidigar alla var trötta och slitna, men fnittren var många och smittsamma. Vi började förbereda oss på avresa. Efter maten satt jag på stolen och somnade. Vi somnade tämligen ovaggade Allihop.

På morgonen därpå hjälpte Jullen till att montera tillbaks avgasröret.

Kusinern avvek efter han under dagen. Vi var de enda som blev kvar. Vi bjöd ner Eva på middag i båten. Vi hade åter en solig varm dag att tillföra våra dagar.

I dag har vi flyttat från Rödeköping till Marstal, med egen båt den här gången. Där käkade vi lunch. Efter lite siesta fötsatte vi till Bagenkop, sista danska marken före Tyskland.

Nästa gång jag hör av mig blir det nog från Tysk mark.

Hej svejs.