Vinterhamnen.

21 September.

Efter MC Donalds gick vi på upptäcktsfärd i staden. Det verkade vara någon sorts  festival med positiv. Det stod positivhalare i nästan  varje gatuhörn. I en del hörn stod det flera. Man hörde musik överallt. Det var faktiskt rätt mysigt.

Så gjorde vi något som vi inte trodde var möjligt, vi gick vilse. Vi hade gått en lång stund och trodde vi skulle komma till ett visst ställe. När vi aldrig kom dit tog vi fram kartan, det visade sig att vi gick åt fel håll. Då var det bara att vända och gå åt det andra hållet. Då började det regna. Ingen störtskur men alldeles lagom för att bli blöt. Båten skulle inte vara så långt från oss så vi fortsatte att gå i regnet. Tänk om vi hade tagit med paraply ändå.

Vi gick och gick. Skönt att det var på dagen och inte i den mörka kvällen/natten.

Skolan slutade för dagen och det drällde av ungar, både små och stora. De små hämtades upp av sina föräldrar. Vi upptäckte att det fanns många skolor i Dijon, de tillverkar inte bara senap här……. V i passerade flera skolor och trängdes på trottoaren med elever och vuxna. En del hade barnkärror. En del hade cyklar. Flera av dem hade sparkcyklar. Bilar stod parkerade härs och tvärs.

Lite blöta och mycket trötta kom vi då äntligen till båten. Böckerna kom fram och tystnaden sänkte sig i sittbrunnen. Ja, riktigt tyst blev det inte, regnet smattrade på kapellet.

Det blev lite rått av regnet. Då kom Anders på – vi har ju el inräknat i hamnavgiften, vi tar fram värmefläkten.

Sagt och gjort fläkten åkte fram, det blev torrt varmt och skönt. Var det första hösttecknet måntro?

22 September.

Idag när vi vaknade lyste solen med sin frånvaro. Himlen var grå av moln. Men det var varmt och skönt.

Så var dt dags för dagens promenad i staden. Idag försåg vi oss med paraply och jackor. För säkerhets skull.

Vi vandrade upp i den gamla staden, där vi har varit mest. Husen där är av sten och stora. De är mycket och vackert utsmyckade, de flesta av dem. Det finns även många kyrkor. En del av husen ser nästan ut som kyrkor med sina tinnar och torn.

En del av gatorna är stora och breda. De flesta gator är bara små gränder som går härs och tvärs genom staden.

Restauranger och barer med uteserveringar finns det över allt. Här i Frankrike är det flera apotek i alla städer och byar. Bagerierna ligger också tätt. Fransmännen måste ju ha sitt dagliga bröd. Det har vi gott av.

De spelande positiven var kvar även idag. Det spelade överallt. Och gatorna vimlade av folk, de är ju lediga på lördagar. Vi hittade broschyrer på att det var festival med mekaniska spelverk mellan 15-23 september.

Vi vandrade omkring och tittade på allt omkring oss. Tänk vad mycket olika människor det finns.

Vi vandrade tillbaka till båten med stumma och värkande ben. Våra huvud var fulla av upplevelser och tankar. Det blir mycket att smälta. För min del hade jag reagerat på att det är inte bara senapsstaden, det är lite av den lila staden också. Det fanns mycket som var lila, fönsterluckor, blommor (de som fanns kvar), stadens spårvagnar och stadens bilar och verktyg.

Dagen hade varit lång och händelserik. Regnet hade inte kommit och vi var nöjda med vår dag.

23 September.

Åter en molnig dag. Plus att dimman låg över Dijon. Men det är i alla fall varmt. I dag ska vi börja vår återresa  mot Jean de Losne. Den 28 skall vi lägga till vid vår plats i ”hemma hamnen”.

Vi skall ta några dagar på oss och stanna till i en eller flera små byar efter vägen.

Första slussningen 13.00. nu skall vi gå i den spikraka kanalen med slussar varannan kilometer. Slussvakterna är många. En kvinnlig tuggade på ett stort tuggummi, rökte, talade i telefon och slussade åt oss samtidigt. Det ni, det hade inte en man klarat. Hi hi hi. En man drog benen efter sig, så vi trodde att vi aldrig skulle komma ned dit vi skulle. En yngre kille sprang runt och det gick snabbt som ögat att komma ner. En tjej såg ut som om hon hade blivit tvingad dit. Men det visade sig senare att hon var jätte trevlig och glad.

På ett ställe hade vi på vägen upp sett att det skulle vara ett kanalmuseum, det ville vi se. Där skulle vi stanna hade vi bestämt. När vi försökte förklara det för slussvakten vid slussen före museet verkade han inte förstå något av det vi sa. Men, när vi var framme kom en man och frågade på bruten engelska om vi ville komma in och titta. Ja tack sa vi då. Båten gjordes fast i slussen och vi visades in på baksidan av huset. Där gick det tre gäss vid en liten dam. I en bur satt en kanin och i en annan ett marsvin. Det var blommor överallt. Både i krukor och i rabatter. Det måste ha varit väldigt vackert när det var sommar och full blom.

Vi släpptes in genom en liten källardörr. Innanför dörren var det massor av prylar och foton, jag menar massor. Men det var en ordning på allt så det såg inte rörigt ut. Den mannen samlade nog på allt. Det var vinflaskor med olika etiketter. Pengar från olika länder. En stor samling med små traktorer. I taket och på en hylla hade han flygplansmodeller. Små prydnadssaker. En mini dockservis. Ja jag kan inte räkna upp allt, det fanns säkert saker jag aldrig såg.

När vi skulle gå ville han att vi skulle skriva i gästboken, och jag min klant försökte skriva på engelska. Det stod helt stilla i huvet på mig vad jag skulle skriva. Jag plitade ned något. Nu efteråt skäms jag för min dåliga engelska, det blev verkligen dåligt. Dumt att jag skrev under med namn.

När vi slussat ned och pratade om vad vi sett och upplevt sa Anders – tänk vad alla är trevliga och hjälpsamma här, man funderar nästan på om det är något skumt. Men vi konstaterade att det bara är så.

När vi kom till båten plockade vi ihop lite svenska pengar som vi gav honom. Han hade både finska och danska i sin samling, men inga svenska. Nu har han. Han log och tackade så mycket. Vi gav honom också några euro, det var inget inträde men vi tyckte att det var värt det. Vilken upplevelse, den kommer jag att bära med mig länge.

Slussvakter ja, tidigare under resan har de farit i kring i små vita bilar som det står VNF på. På den här kanalen har de inga bilar, här fräser de fram på mopeder mellan slussarna. Undrar om det är för att vägarna på sidorna är smala? Det kan ju inte vara för att de är krokiga.

I dag hände det igen, Anders lina fastnade så vi blev hängande en stund. Anders störtade ned i båten och hämtade en kniv, som alltid ligger framme. En man, som satt vid slusshuset och rökte, kastade sig fram för att hjälpa till. Anders kapade linan och vi landade på vattnet igen med ett plask. Mannen med cigaretten tyckte att det var synt att kapa linan, det hade gått att lösa ändå. Tänk så vaket av honom att reagera så snabbt. Allt hände på en så kort stund, så just då hann jag inte reagera. Men vilken hjärtklappning jag fick sedan. Tack snälla rökande fransman.

Så blev det kvällen och vi hittade en bra plats mellan två slussar där vi slig ned sprinten och tog natten.

Thoreyen-Plaine N47*13,133 E005*08,045.

24 September.

Det både regnade och blåste när vi vaknade idag. Det var riktigt höstigt. Som en svensk sensommar dag. Då vet ni. Skillnaden var bara att här var det fortfarande varmt.

Vi hade gjort upp med slussvakten att vi skulle börja slussa klockan tio. Vi var där till tio i tio. Men det var inte slussvakten. När han kom, prick tio skulle han fylla upp slussen först innan vi kunde komma in. Vi slussade två slussar till, sedan stannade vi i en liten by för att äta lite. Anders tog en cykeltur i byn. Jag gick och lade mig, jag hade ingen bra dag. Jag somnade och sov hårt. Jag vaknade till några gånger men orkade inte gå upp. Anders slussade ner alla slussarna själv. När jag vaknade till låg vi vid kanalbanken strax före Saint Jean de Losne.

Det låg ett Lidl på andra sidan gärdet Anders åkte dit för att handla. Jag hade piggnat till. Men har inte så mycket att skriva om den här dagen. Om jag inte skall skriva om vad jag drömde, nej det är privat plus att det skulle bli alldeles för långt.

Saint Jean de Losne. N47*06,485 E005*15,192

25 September.

En bättre dag för mig. Men himlen är fortfarande molnig, det kommer lite regn.

Det blev en båtvårdar dag. Jag har plockat ordning, torkat damm och dammsugit. Anders har skrapat och målat på utsidan där slussarna har varit lite hårda mot Cassandra. Det blev så fint.

Fotogen kaminen plockades fram, det blev lite rått i det fuktiga vädret. Vi fick det så varmt och mysigt i vår kajuta.

Jag kom in på nätet, vet inte vem det var som var så givmild. Det var inte så bra kontakt, det bröt stup i kvarten. Därför sände jag inget. Det kommer den 28 när vi är på plats.

26 September.

Ligger fortfarande kvar på kanalen. Det har regnat hela dagen och varit helmulet. Regnkläderna åkte på och vi tog en promenad. Vi gick och tittade om vi skulle kunna gå in i hamnen tidigare. Det låg en båt på ”vår” plats, så det gick inte. Var inne och pratade med Lorie, så vi fick i alla fall duscha.

Gick edan en runda på byn. Anders beställde tid för provtagning i morgon. Han ska vara där 7.30. uj uj va tidigt. Då sover jag gott.

På väg tillbaka gick vi och tittade på de stora båtarna som ligger i den stora hamnen. Det ligger många vrak där blandat med nyare. Det är mest pråmar, både fraktpråmar och bopråmar.

I den lilla hamnen, där vi ska vara var det fullt av båtar, bara en och annan plats ledig. Få se hur många som blir kvar över vintern.

Dusch grejer plockades i ordning när vi var tillbaka, så vände vi och gick tillbaka. Det var skönt med en varm dusch.

Tillbaka i båten lagade jag mat, det blev kyckling idag. Nu har vi ätit fisk flera dagar så det var gott med något annat.

Hoppas nu att vädret är lite snällare i morgon.

27 September.

Dagen blev bättre idag. Fast lite regn fick vi på oss. Vi var och handlade, när vi gick in sken solen. När vi handlat färdigt och kom ut regnade det. Vi startade tillbakavägen, men kom inte lång på våra cyklar innan det ösregnade. Jaha, då var vi blöta igen.

På eftermiddagen slussade vi årets sista sluss och gick in i hamnen där vi skall tillbringa vintern. Den plats vi blivit hänvisad var upptagen så vi fick lägga oss vid en annan brygga. Hoppas vi för den plats vi först blev hänvisade till. Vi pratade med tjejen i butiken, hon vill att vi kommer tillbaks i morgon. Det gör vi.

28 September.

Vi ligger fortfarande på en tillfällig plats. Den plats de vill att vi skall ta verkar inte bra. Eluttaget där passar inte med vårt, så vi skall tala med dem i morgon, igen.

Nu har vi i alla fall internet. Så nu kanske jag kan rapportera lite oftare. Få se om det händer något att rapportera.

När vi knallade bryggan fram, för att åka till Lidl och handla, upptäckte vi en dansk flaggad båt. Det visade sig vara en kvinna från Norge och en man från Danmark som var ombord. De hade tillbringat nio år på kanalerna. Dem kommer vi att träffa fler gånger, de skall också tillbringa vintern i båten här.

Det ligger många båtar i hamnen här. En del skall lämna sina båtar och åka hem och en del skall lägga upp båten på land. Några skall vara kvar i vinter. Få se hur många vi blir.

Vi har fått bud hemmifrån att vi får besök i mitten av oktober. Rosita, Arne och Lars kommer till oss då. Det skall bli jättekul. Jag längtar redan.

Lite längre fram, på höstlovet, skall sönerna och två barnbarn komma till oss. Det skall också bli jättekul. Hoppas tiden går fort till det också. Sedan väntar vi in dottern också.

Saint Jean de Losne N47*06,285 E005*15,562

MC Donald är bra.

12 September.

Redan vid dagens första sluss var det stopp. Fast vi hade talat om att vi ville slussa kl 10. vi  var några minuter sena. Slussen var tom. Inget vatten. Ingen lampa tänd. Varken röd eller grön. En båt låg före oss och väntade. Det var en bopråm med engelsk flagg. Den var hur fin som helst, färgen glänste och det såg ut som det inte fanns en enda repa på den. Den var grön och beige, till och mad fendrarna hade samma färg. Ursnygg.

Under tiden vi väntade hann det komma fyra båtar till. Pråmen och vi kom med första slussningen. Sedan slussade vi ihop hela dagen. Mannen som vid första kontakten verkade lite butter och små grinig, visade sig senare vara mycket trevlig och hjälpsam. Även hans fru var trevlig.

Vi pratades vid i slussarna. De hade haft ett hus, här i Frankrike, som de sålde för två år sedan. För pengarna hade de köpt den fina båten, den var alltså bara två år. De åren hade de bott i båten och åkt runt under somrarna på kanalerna. Nu var de på väg till sin vinterhamn.

Vid en av de sista slussarna var det stopp igen. Väntan blev lång och de andra båtarna kom ikapp oss. Före oss låg det två båtar. De slussade ner när det kom en båt nerifrån. Sen var det stopp igen. Vi väntade och väntade och väntade. Till slut såg vi fören på en jättebåt, den hade bara några centimeter på vardera sida till godo till sluss sidorna. Det var en passagerarbåt. Där inne satt de i lugn och ro och åt och drack,gott antar jag.

Nu blev det då äntligen vår tur. Resten av slussningen gick smärtfritt. Vi stannade och lade till i engelsmännens vinterhamn. De hade gett oss sitt kort och tyckte att vi skulle ringa om vi inte hittade någon annan hamn så skulle de hjälpa oss att få plats där. De talade väl om den här hamnen.

Det var en liten by, det fanns inte mycket där. En större stad låg på cykelavstånd. (dit ska vi i morgon).

Vi betalade hamnavgift och en tvättmaskin och en tumlare. Gick ner i båten och plockade ihop tvätten. När vi satte på maskinen erbjöd sig tjejen att flytta över tvätten till tumlaren innan hon gick hem. Så kunde vi hämta den i morgon bitti. Vi tackade så mycket för den hjälpen.

Internet var gratis så jag försökte komma in när vi kom till båten. Signalen var jättesvag. Vi åt middag, sedan gick vi upp på parkeringen, i mörkret, och Skypade. Våra båt grannar trodde nog att vi blivit tokiga som stod på parkeringen och talade.

Det verkar vara en bra vinterhamn, men de måste kolla djupet innan de kan lova oss en plats. Får se hur det blir, hamnen finns i alla fall i våra tankar.

Fragnes N46*50,007 E004*50,006

13 September.

Idag flyttade vi oss en bit frammåt, hamnade utanför en stormarknad. Vi försökte lägga intill under en bro, men det gick inte, vi fastnade på något som vi tror var ett betongelement . Det var lite jobbigt att ta sig loss, men det lyckades. En liten bit på andra sidan bron hade de gjort ordning med pollare och trappor upp till butiken. Mycket smidigt. Tänk om vi sett det från början. Det var en jättebutik som hade allt man kunde önska sig. Vi handlade det vanliga grönsaker, mat, öl, och vin. Men idag blev det något extra, vi inhandlade ”riktiga” vinglas. Inte plastglas alltså. De nya är mycket godare att dricka ur.

Där vi låg var ingen bra natthamn så vi flyttade oss närmre slussen och tog natten där. Innan vi lade oss tog vi en kvällsprommenad. Det var inte mycket att titta på, vi hade hamnat på ett industriområde.

Chalon N46*48,474 E004*51,650.

14 September.

Idag var det inte utan att jag var lite nervös. Den första, och förmodligen den enda slussen idag skulle vara över tio meter. Det lät mycket tyckte jag. Men jag hade hört att den var hög, gick fort men var väldigt lugn och fin. Det var flytpollare, en pollare man gör fast båten i och sedan följer den med ner eller upp. Det tycker jag om. Det hade det funnits i alla de slussar som var på fem meter som vi gått genom de sista dagarna.

Vi kom in i slussen ihop med en båt med Nya Zelands flagg. Gjorde fast vid pollaren. Slussporten slog igen. Vi började sjunka nedåt. Det gick ganska fort men väldigt stilla och bra. När vi var nere öppnades porten uppåt. Nu var det bara att åka ut. Vilken lättnad att det gick så bra.

Nu var det bara en liten raksträcka så var vi ute på Saône. Vi vek av till höger och gick in till gästhamnen i Chalon. Det var en rätt stor hamn. Vi fick ligga gratis där några timmar medan vi gjorde staden.

På med ”gå bekvämt” skor. Ut på staden. Det var marknads dag idag. Det var stånd överallt. Mest kläder. Jag köpte mig en kjol, jag hade ingen med mig. I ett stånd köpte vi varsin plånbok. Man blir hungrig av att vandra runt och titta på allt. Stannade till vid en restaurang och käkade. Det var gott. Entrcote, Anders tog stekt potatis och jag pomes frites.

Så vandrade vi tillbaks hem och startade upp för fortsatt färd på Saône. Ännu några steg närmare vinterhamn.

Nu var vi ute på en bred flod, det var länge sedan. Det kändes faktiskt lite tryggare på de små kanalerna. Allt blev plötsligt så stort.

Började leta efter nattplats. Efter en del letande hittade vi en  bra plats efter kanten. Ankaret åkte i. Anders hade en ceremoni och kastade Maltes krona i kanalen, vi kommer ju troligen inte till Medelhavet. Skål i Konjak.

Som närmaste grannar har vi ett gång vita kor. Muuu. Det är inte bara kossorna som är vita här. Det finns hur mycket Häger som helst, men just här är jättemånga vita. Jag tittade i fågelboken och konstaterade att det nog är Silkeshäger.

15 km norr om Chalon. N46*52,073 E007*57,558.

15 September.

Varm härlig morgonsol när vi vaknade. Städade båten. Ganska grundligt den här gången. Åt lunch och fortsatte sedan. Klockan blev ganska mycket innan vi kom iväg.

Nu var det dags att fylla vatten igen. Första stället det skulle finnas vatten var gratis. Vattenkranen satt långt uppe på land så vi hade inte slang så det räckte, bara att fortsätta. I nästa gästhamn var gästhamnsavgiften hög. Vi gick intill och sade att vi skulle bara fylla vatten, sedan skulle vi gå. OK svarade hamnkaptenen, det blir 5 euro. Vatten måste vi ha så det var bara att betala och se glad ut. Tack så mycket.

Vi fortsatte och letade efter natt hamn. Straxt före slussen bestämde vi oss för att det såg bra ut. Men slussvakten hade sett oss och hade börjat göra i ordning för att vi skulle kunna slussa. Då får vi slussa här då. Slussen var stor och vattnet forsade runt oss. Det var långt mellan pollarna så vi hade en lina på mitten.

När vi slussat upp åkte vi en liten bit, där fann vi en bra plats för natten. För första gången sedan vi lämnade sverige använde vi ankare och förtampar. Vi klev iland med våra solstolar och varsitt glas vin och njöt av de sista solstrålarna innan solen gick ner. Det var en härlig kväll men när solen försvann blev det lite kyligt. Vi gick ner i båten och lagade i ordning en pizza. Ingen dålig kvällsmat.

Ecuelles N46*56,618 E005*05,672

16 September.

Innan vi startade upp idag tittade vi på sjökortet. Det fanns en mindre flod, parallellt med Saóne  man skulle kunna gå. Den var lite krokigare och såg lite mysigare ut än den raka stora floden. Så vi bestämde att ta den lilla. I slutet av den lilla kanalen upptäckte vi att det såg lite konstigt ut på kortet. Men vi fortsatte. Det var något konstigt för helt plötsligt kom vi till ett vattenfall och fick vända och gå tillbaka. Tyvärr var det nog jag som hade tyckt att vi skulle ta den  vägen. Men vi var överens om att det var väldigt vackert i alla fall. På båda sidor om kanalen var det ömsom majsfält och ömsom solrosfält. Vi vände och gick till den ”riktiga” kanalen.

Slussen visade röd grönt när vi kom fram. Vi lade oss att vänta. Det var två båtar som slussade upp. Så tömdes slusskammaren och porten öppnades. Ut kom en segelbåt med norsk flagg. Vi hälsade och vinkade åt varann. Det kommer en svensk båt efter oss, upplyste oss grabbarna ombord på segelbåten. Vi fick grönt ljus och gick in i slussen och gjorde fast. En lina på mitten idag med. Vi hade gårdagsslussen i minnet. Nu var vi redo. Inget hände. Vi väntade. Plus några åskådare på bron över slussingången. Så fick vi se en pråm på ingående. Det var bara för oss att flytta framåt så vi skulle få plats. Nu stängdes portarna och vi steg uppåt. Det var en väldigt lugn och fin sluss, till motsats till den i går. Men kanterna var väldigt skitiga. Våra linor, som vi klarat från att bli skitiga, blev nu alldeles bruna. Typiskt det var ju den sista slussen på ett tag.

Vi körde till straxt utanför sankt Jean de Losne , vår förhoppningsvis vinterhamn. Ankaret åkte i. Vi tog våra solstolar till fördäck och satte oss att läsa i solen. Min bok tog slut så jag gick ner och lagade middag. Solen sjönk lika fort i fjärran i dag också. Det blev mörkt och svalt.

I morgon får vi nog svar på om det blir vår vinterhamn här i sankt Jean de Losne. Håller tummarna.

Utanför de Losne N47*04,431 E005*12,229.

17 September.

Jag drömde mardrömmar om att ankaret släppte och vi drev mot vattenfallet. När jag vaknade var jag tvungen att gå upp och titta. Vi låg så stilla och bra där vi skulle vara. Tillbaks i slafen och lugnt somna om.

Nästa gång jag vaknade var det av att Anders startade motorn. Jaha vi har flyttat på oss i alla fall. Eftersom han inte sagt något klarade han väl av det själv. Jag såg att det var ljust så jag låg kvar och väntade på frukost. När Anders kom ner berättade han att det var så tät dimma så sikten var väldigt kort. Vi hade vänt oss ut mot kanalen så han var rädd att vi var i vägen och inte syntes.

Dimman lättade och vi fick en mycket fin solig dag. Vi låg kvar och njöt av vädret. Läste och hade det bara allmänt skönt. Tittade på trafiken på kanalen, som inte var så värst tät. Men rätt vad det var kom det en segelbåt med svensk flagg. De tutade och vi vinkade åt varann. Den svenska flaggan vajade stolt på våra båtar. Vi har inte sett så många svenska båtar under de tre månader vi varit ute.

Dagen gick och vi började dra oss mot saint Jean de Losne. När husen och kyrkan dök upp tyckte jag det såg trevligt ut. När vi kom fram till en bro fladdrade den svenska flaggan bland andra flaggor. Det kändes som ett gott tecken med den blå gula.

Vi fortsatte rn bit fram för att se hur det såg ut. Vände och gick tillbaka till infarten till hamnen. Där var det pilar som visade Blanquard till vänster och H2O till höger. Det var väldigt mycket båtar där, på båda ställena. Vi valde att gå till vänster. Inte en ledig plats någon stans. Vi gled sakta fram och spejade. Plötsligt blev det ett himla liv i en båt vi åkt förbi. Det var en fransman som hade två fiskespön ut från aktern. Anders vände och åkte tillbaka. Han bad så mycket om ursäkt och talade om att vi inte hade sett något metspö. Först var mannen tyst men så bröt det ut, en massa franska ord, snabba och högljudda. Det hade varit bra om vi hade förstått vad som sades, men vi fortsatte. Lämnade den överfulla hamnen och gick ut till kanalen igen.

Det var fullt efter kajen så vi lade oss efter en gräskant. Senare upptäckte vi att det var en skylt med P-förbud precis ovanför båten.

Vi traskade tillbaks till Blanquard och talade med en dam där om övervintringsplats. Hon kunde inte lova något så här på rak arm, men kunde vi komma tillbaks i morgon? Ja, det kunde vi naturligtvis.

Vi fortsatte till H2O. När vi kom fram mötte vi personalen i dörren. De stängde. Bara att komma tillbaka dit i morgon.

Under vår vandring fann vi en supermarknad som vi kan handla i. Det blir också i morgon. Det blir en stressad dag i morgon.

Tillbaka i båten satt vi och läste en stund, så kom Yatzyt fram.

Anders som är lite orolig och inte vill sitta stilla tog en promenad. När han kom tillbaka hade han en pizza med sig. Den delade vi. Calzonen smakade bra även här, den fick klart godkänt, så har kan vi tillbringa vintern. Tyckte Anders. Jag också förståss.

St-Jean-de-Losne N47*06,048 E005*15,989.

19 September.

Idag ska vi få svar om vi kan få plats här i vinter, men inte förrän mellan 3 och 4. hur ska vi få dagen att gå? Vi började med att tala med vår båtgranne. En man från USA, han var från Californien. Han berättade om flera möjliga vinter hamnar för oss. Efter samtalet med Glen, som han heter, tog vi en cykeltur. Det var snart avklarat. Byn är inte så stor, men den verkar vara mysig och det ser ut att finnas det mesta som man behöver.

Vi käkade lunch och så var klockan helt plötsligt 3. vi hängde på våra cykelkorgar och trampade iväg. Inte utan att det var lite fjärilar i magen. När vi kom till hamnen såg vi Laure, hon heter så tjejen vi talade med i går, komma på en av bryggorna. Vi parkerade cyklarna och gick in. Laure hade redan hunnit in. Hon berättade för oss att vi hade en plats vid en av bryggorna. Papper behövde vi inte skriva nu, men hon ville ha en månadshyra. Klart att hon fick det. Nu ska jag visa er var ni skall ligga sade hon och gick mot dörren med oss i släptåg. Vi var nog lika lättade både Anders och jag.

Hon gick mot den bryggan hon kommit från tidigare. Öppnade grinden och gick till en tom plats. Här är er plats, sade hon. I en stolpe på bryggan fanns el och vatten. På stolpen stod även numret på vår plats, 306 A.

Nu tittade jag mig mer omkring. Det var tre stora bryggor från land och en mindre på tvären. Vid den mindre bryggan låg det mindre båtar, även den fiskande fransmannen från i går. Det låg även några mycket rostiga pråmar där. Blaquard är ju ett varv så det finns många olika sorters båtar här.

Vi fortsatte dagen med att cykla till Casino, byns supermarket. Det var slut på det mesta, igen.

Vi gick runt i butiken, det verkade finnas lite av varje där. Allt från mat, öl, vin , sprit och sytråd synålar och häftstift. Kläder, både till barn och vuxna. Ja vi skulle överleva vintern här. Vi plockade ihop det vi behövde och återvände till båten.

Vid båten stod en kvinna och talade i telefon när vi kom dit. Hon undrade om det var vår båt. Det kunde vi ju inte neka till. Det var en passagerarbåt på väg in och de var rädda att de skulle skada vår båt om de lade intill. Jag bad om ursäkt och sade att vi skulle flytta oss på en gång, vi skulle tanka. Inga problem sade hon, ingen brådska. Hon var så vänlig så jag skämdes ännu mer än tidigare. Vi visste ju att vi inte fick ligga vid en parkering förbjuden skylt.

Nåväl, vi flyttade oss till sjömacken för att tanka. Där möttes vi av en mycket trevlig man. Vi tankade och fyllde vatten. Så slussade vi in på Canal De Bourgogne. Vi hade bestämt oss för att gå till Dijon och återvända till de Losne den 28 september när vår vinjett går ut.( Det uttalas så men stavas på ett annat sätt som jag inte kommer ihåg nu). Det blev bara en sluss idag. Vi gick en bit upp i kanalen, sedan slogs sprintarna i kanalkanten och vi tog kvällen. Det hade börjat regna och vi satt och läste en stund. Under tiden jag lagade mat tog Anders en kvällspromenad i skymningen.

Så hade åter en dag på vår resa tagit slut. Tiden bara rusar iväg, vi hinner knappt med.

Utanför saint Jean de Losne på väg mot Dijon

N47*06,968 E005*14,667

19 September.

Molnig himmel när vi vaknade. Det är nog den kallaste dagen hittills. Det blev långärmat nästan hela dagen.

Fortsätter canal De Bourgogne uppåt. Kanalen är alldeles rak och slussarna ligger tätt. Man ser från ena slusssen till nästa sluss hela vägen. Måste erkänna att det här inte är någon rolig kanal. Det blir kanske bättre efter Dijon, men där ska inte vi gå. Vi vänder i Dijon, där ska det finnas fri WI-FI så jag hoppas få iväg det jag skrivit. När vi kommit till rätta i de Losne hoppas jag det ska fungera bättre, det är gratis internet där.

Det ska bli spännande att se vad det ät för folk som ska övervintra tillsammans med oss. Ja ja det är väl bara att vänta och se. 

När vi hade ett par slussar kvar till Dijons båthamn lade vi till vid kajen. Det  var ett industriområde. Efter kajen dåg det några pråmar, en del såg bebodda ut och en del såg övergivna ut.

Anders tog sin dagliga cykeltur och jag lagade till lite mat att stoppa i magarna.

Mellan sluss 55 och 54 i Dijon.

N47*17,494 E005*02,605.

20 September.

I natt har det varit lite kallt, kan det vara hösten som är här redan? Nej, det är det inte…..just nu är det den kallaste september de har haft på länge. Så nu väntar jag på att värmen skall komma tillbaks. Det är ju ”bara” 18 – 20 grader på dagarna. Brrrr. Hi hi  hi.

Hade bara två slussar kvar till Dijons gästhamn. Den första tog vi lätt och smidigt. Men sena som vi alltid är så fick vi vänta utanför den sista. Det är middagsstängt mellan 12 och 1.

Vi lade till efter kajkanten. Jag vågade inte hoppa i land, det fick Anders göra, det sprang en råtta på kanten av kajen. Undrar vem som var mest rädd???? Jag vet, det är fjantigt. Men men, sån är jag.

Vi lade till i gästhamnen. Tog en promenad på staden. Hittade ett MC Donalds. Fri internet.

21 September.

Sitter nu på MC Donald och sänder. Allt är bra med oss. Vi stannar nog en dag till i Dijon, sedan vänder vi mot vinterhamnen, hem, och inväntar vintern och många besök hemmifrån.

ÄNTLIGEN……………

29 Augusti.

I natt har vi legat efter kanalbanken. Mitt ute i skogen. Vi grillade på land i går kväll. Det var varmt och skönt hela natten.

Efter att ha haft internet i flera dagar  saknar jag det nu.

Värmen är lite mer normal för oss nordbor nu. Solen skiner och det känns som en riktigt fin sommardag i Sverige.

När vi har legat stilla på förmiddagen passade vi på att städa lite i båten. Lite dammtorkning och dammsugning, det var välbehövligt.

Duschen på badbryggan har varit guld värd när vi har legat efter kanalen. I gästhamnarna har det ofta funnits tillgång till dusch.

Anders tog en liten promenad och kom tillbaks med en kvist Mistel, får se hur vi kan bevara den. Kan vara kul att ha till jul.

Efter kanalbanken N47*45,697 E002*52,886

Färden fortsatte mot Rogny, en liten by vid kanalens kant. Det var en ganska lång kaj där det låg några båtar före oss, mest bopråmar. Det stod några husbilar där också.

När vi förtöjt tog Anders ner cyklarna, han tog en upptäckts tur med sin. När han var tillbaka cyklade vi iväg och handlade det som fattades till maten. Hade hört ett recept på radio värmland med lax och kantareller, det måste prövas. Tillbaks i båten lagade jag mat, Anders fortsatte cykelturen.

Tack radio värmland, den laxen var helt suverän. Trotts att jag inte hade färska kantareller utan torkade.

Vi har läst en hel del idag, även Anders trot om ni vill men det är sant. Vi hade en lässtund efter maten, sen tog vi en kort promenad innan Yatzyt kom fram. Idag var det Anders stora segerdag.

Rogny N47*44,823 E002*52,842

30 Augusti.

Kallt på morgonen. Det blev långärmat, första gången på mycket länge. Men byxorna är fortfarande korta.

Himlen var molnig så solen orkade inte igenom. Nästan alla båtar hade åkt när vi kom upp och kom i ordning för avfärd. Vi fyllde vatten och kopplade från strömmen vi hade haft inkopplad under natten. Den var gratis, om man nu kan kalla det gratis, platsen kostade 11 euro för det vi fick var el och vatten och ett duschrum vi inte kom in i, kanske fel kod.

När cyklarna var lastade styrde vi mot första slussen ca 200 m bort.

Vi fick vänta en stund efter att vi kört in i slussen, det var en till båt på väg. Det visade sig vara en tysk familj i en hyrbåt. Anders och mannen i den hann med att prata en hel del i slussarna. Vi slussade upp i sex stycken slussar, det var 100-150 meter mellan slussarna. Vid den första slussen, som tog oss ned, fick vi vänta den var middagsstängd. Vi läste och det tyska paret gick på promenad. När rasten var slut och slussportarna öppnades var inte tyskarna tillbaks, vi åkte in och slussade ner, det är mycket lättare att gå ner. Man fäster linan och knuffar ifrån så att inte båten slår i slussväggen. När man går uppåt forsar vattnet. Båten skall både knuffas från och hållas in. Har man sedan en båt bakom och det är trångt, gäller det att hålla båten still så den inte går in i den som ligger bakom.

På vissa ställen är slussen dessutom så smal så man måste hålla utsikt på bägge sidor av båten. Låter det jobbigt? Det är det inte, det är jättekul. (än så länge, det kanske blir värre fram över).

Nu var det bara vi som slussade och ingen mer båt att ta hänsyn till. Slussarna var nu automatiska. I en av slussarna fastnade Anders akterlina så vi blev hängande en stund, jag drog i den röda stången, men inget hände, mer än att linan släppte, båten landade med en duns och vattnet fortsatte att bubbla in och vi sjönk som man ska. Det blev lite hjärtklappning en stund, men det slutade ju väl. Pust.

När vi gått ner åtta slussar och åkt en bit kom vi till Briare. Vi lade till efter en gräskant, men låg inte bra. Aktern fastnade i bottnen det var för grunt. Vi lagade i alla fall mat och åt där. Så den obligatoriska middags slummern. På väg in mot hamnen hade vi sett ett bra ställe att ligga vid så vi flyttade oss dit. Anders tog en cykeltur och jag läste.

Vi gjorde oss klara för en tur i staden. Innan vi kom iväg kom kom det en riktig regnskur med åska. Det slutade med att vi blev kvar i båten och tittade på en DVD-film.

Briare N47*38,032 E002*44,438

31 Augusti.

Fortfarande molnigt när vi vaknade. Blåsten hade lugnat ner lite. Under natten hade det regnat, det var blött på båten.

Dagens cykeltur gick till affären för inhandling av nödvändiga varor. Mycket grönsaker går det åt. Lite mat för helgen, öl och vin blev det också.

Så bar det av mot nya spännande mål.

Det är inte så vackert efter kanalen längre. Blommorna har blommat ut och träden ser torra och vissna ut. Det är inte rensat på banken längre som det har varit. I de flesta slussarna har blommorna torkat och ser tråkiga ut. Det är inte rensar i rabatterna runt slussarna. Men i går slussade vi i den kanske vackraste på hela resan. Där var fullt av välskötta blommor i både krukor och planteringar. Blommorna var stora och prunkande. Tyvärr kom jag inte på att ta fram kameran förrän vi var på väg ur slussen.

Vi åkte en lång bit utan att slussa. Det var ganska många båtar i rörelse. Vi både mötte och åkte förbi flera som låg efter kanten.

Vid en av slussarna kom vi ikapp en bopråm med ett yngre par och en hund. Det var tydligen svårt att styra den plattbottnade båten i blåsten. Vinden var väldigt byig. Båten gick nästan på tvären ibland. De gick så sakta så efter slussen passerade vi dem. Vi tuffade vidare mot nya mål.

Kvällen tog vi efter kanalbanken i Bannay.

På kvällen åt vi hemma lagad (båt lagad) pizza. Den blev god.

Bannay N47*23,187 E002*53,167.

1 September.

Tiden går hur fort som helst, redan 1 september. Det är snart jul ;).

Solsken idag men inte så varmt på morgonen. Vi stoppade i våra täcken i påslakanen i går kväll. Det var skönt.

I en gästhamn tittade vi efter vatten, men de skulle ha betalt och vi är inte utan än. Så vi fortsatte.

Kom till en annan gästhamn, vi stannade och gick på upptäcktsfärd. Hittade en vinförsäljare. Efter att ha provsmakat köpte vi tre rosé och en vit vins flaska. Vi var nära en vinodling och tittade på de små druvorna. Tog lite kort.

Inhandlade baguette och käkade lunch. Färsk baguette med  brieost och färsk melon. Mums mums.

Så gick färden mot nästa sluss.

När vi kom till La Choppelle-Monlinard tog vi kvällen. Åkte först ett varv förbi och under en bro, vi kunde inte utläsa i sjökortet riktigt var gästhamnen var, vi vände och gick tillbaks på andra sidan bron igen, där de andra båtarna låg. Där låg det några båtar som såg övergivna ut. Gick en liten kort promenad runt silon som var där. Hittade en liten bar som var tom, inte en enda gäst.

Anders tog en kvällspromenad längs kanalbanken. Det mörknade fort.

La Choppelle-Monlinard N47*10,244 E002*59,419

2 September.

Nu börjar färskvattnet ta slut, så vi letar vattenkranar efter kajen. Efter vårt sjökort skall det finnas i gästhamnen utanför Plagny, så vi styr kosan dit. När vi kommer fram hittar vi inget vatten. Båten bakom oss är en hyrbåt. Besättningen kommer från Tyskland. De talar om att man måste slussa in till Plagny, där finns vattnet enligt deras sjökort. Vårt kort är äldre än deras så de har nog rätt. Vi konstaterar att vi kan vänta till nästa hamn.

Vi tog en liten promenad och tittade på alla fiskare som satt och fiskade efter kanalen i hamn bassängen. Vilken utrustning de har. Speciella ”lådor” som de kan justera benen på så de kan ha dem som stol. Massor av lådor och korta och långa spön.

Anders tar en cykeltur och letar efter bageri, inför morgonen.

Plagny N46*57,121 E003*09,779

3 september.

En tung dag idag. Vi har varit väldigt tystlåtna. Talat om och tänkt på Robban. Det har gått tjugo år. Det är helt ofattbart.

Efter frukost tog vi cyklarna och tog en tur till supermarket. Det går hårt åt grönsakerna. Nya och färska inhandlades plus lite fisk och kött. Mjölk till kaffe måste vi ha också.

Färden fortsatte. Omgivningen kändes trist idag, och vi sa inte mycket.

På sjökortet hade vi hittat en plats där det skulle finnas vatten. Vi hade tur det var rätt den här gången.

Det låg två båtar där redan, vi gick intill kajen. Fick hjälp av en kvinna från en Belgisk båt.

Det fanns en liten bar där också. Anders passade på att ta en dusch på badbryggan när det belgiska paret gick till dit. Den andra båten såg tom ut. Plötsligt kom det ett par och gick förbi. De såg lite generade ut. Hi hi hi. Tror även Anders blev lite generad. Nästa gång kanske det är min tur, skrattar bäst som skrattar sist heter det ju.

Gick upp i byn och kollade lite, ja lite var rätt ord. Byn var liten, men en stor  kyrka hade de. Det är vanligt här i trakterna.

Något bageri eller någon affär hittade vi inte. Det är klart affärerna ser inte ut som hemma här. De kan ligga i ett hus som ser ut som en vanlig bostad, ingen reklam utanför.

Fleury N46*50,161 E003*19,323

4 September.

Sov länge (idag med). Vi kom igång och for efter kanalen. Hur många slussar vi har tagit vet jag inte har slutat räkna.

Soligt och varmt idag också. Det är lite mer normal värme nu. Både Anders och jag trodde att vi skulle klara av värmen mycket bättre än vad vi gör. Det är alldeles för mycket med 35-40 grader i skuggan.

Hittade en bra plats efter kanalen där vi spikade fast oss för natten.

I början av resan letade vi reda på andra båtar innan vi lade till. Det kändes säkrare tyckte vi, det har vi tydligen glömt för nu lägger vi till där det ser bra ut. Tyvärr är det så att kanterna är så igenvuxna att det är svårt att komma intill. Eller så är det så grunt att vi inte kommer intill med aktern.

När solen gått ner på kvällen blir det väldigt mörkt fort. I några nätter nu har månen lyst upp så det har varit nästan dagsljus.

I närheten av Garnat N46*39,278 E003*38,539

Vi är nu på 737 fots höjd, och klättrar fortfarande uppåt.

5 September.

Saknar internet så jag kan sända, tycker det är så länge sedan.

När vi kom till dagens första sluss låg där en båt och väntade på oss. Det visade sig senare vara ett Australiensiskt par. De hade en båt med ett speciellt läte på motorn, vi (Anders) kände igen ljudet sedan tidigare.

Vi slussade flera slussar ihop och talade då med varann. Frun ville vara sex månader på de Franska kanalerna, men det hade inte blivit så, än. Nu var det tredje året de var här, de var här i tre månader på sommaren. Mannen på båten och jag diskuterade böcker så vi höll på att bli kvar i sista slussen vi gjorde tillsammans. De låg framför oss.

De stannade vid en gästkaj, men vi fortsatte och tog sista slussen ensamma. Vi letade efter ett bra ställe att lägga till. Kanterna var så igenvuxna så vi hittade inger förrän vi kom till en gästkaj. Där lade vi till och gjorde i ordning för grillning. Anders tog sin sedvanliga upptäcktsfärd i byn. Där fanns inte mycket. Det obligatoriska bageriet och den obligatoriska kyrkan fanns förstås. Vi grillade och mådde gott, ända till vi skulle lägga oss. Båten vimlade av flugor. Jag slog säkert ihjäl mellan åtta och tio flugor innan jag lade mig, men det fanns fler. Undrar var de kom ifrån. Fy sjutton för äckliga flugor, de är så irriterande.

Coulanges N46*29,106 E003*51,436

Vaknade av en surrande fluga, försökte krypa under täcket men där var så varm så där orkade jag inte vara.  När jag vaknade till upptäckte jag att det var inte en fluga, det var massor. Vi hade nog hamnat i flugornas by.

Fick frukost med färskt bröd på sängen, som vanligt. Jag är så lyckligt lottad, och har världens godaste gubbe.

Anders tog en genomgång på motor och vattenfilter. Det var inte så mycket i det nu, lite blad och annat skräp. Jag tog hand om lite tvätt.

Australiensarna kom och åkte förbi. Det vinkade glatt och sade:- vi ses längre fram. Så fortsatte de färden.

När vi var färdiga upptäckte vi att det hade kommit en engelsk bopråm och lagt till framför oss. Vi tog med kaffe och baguette och gick iland och satte oss vid bordet som stod där. Tänkte vi skulle byta några ord med de nykomna, men de syntes inte till.

Resan fortsatte mot nya mål. Straxt före andra och sista slussen för idag kom vi ikapp australiensarna. Vi slussade tillsammans och gick in till Digoin. Lade till efter varann vid kajkanten. De skulle leta reda på ett museum som de ville besöka. Vi tog varsin kopp kaffe, och funderade på vad vi skulle göra. Anders  tog ner sin cykel och trampade iväg för att se vad den här staden hade att erbjuda. Jag blev kvar i båten och skrev det här, plus att jag skriver på en liten barnsaga.

När Anders kom tillbaka gjorde vi oss klara för att leta efter en bra restaurang för kvällens mat. Vi gick runt en stund, så bestämde vi oss för den första vi hade sett. Gick dit, men, den var bara för dem som bodde på hotellet. Jaha vad gör vi nu? Det låg en bar på andra sidan gatan. Det stod Kebab utanför. Det fick väl duga. Vi skulle ha mat. Det dög, vi åt nötbiff med pommes frites och en massa grönsaker. Det smakade väldigt bra. Lite slamrigt och pratigt i lokalen.

Tillbaka till båten tyckte vi det såg igenstängt och stilla ut i våra vänners båt. Helt plötsligt dök de upp. Vi bjöd ner dem till oss på ett glas vin, det blev fler. Vi fick en väldigt trevlig stund tillsammans med dem. De heter Judi och Mike Fletcher. Under kvällen bestämde vi att gå på marknaden ihop nästa dag. Så sa vi god natt.

Digoin N46*28,842 E003*59,027.

7 September.

Klockan 9.00 stod vi klara alla fyra och drog till marknaden. Vi talade och skrattade hela vägen. Vi skrattade mest åt mannen med bjällrorna vi hade sett igår. Det var en man som stod innanför ett staket, han var endast iklädd en grön liten plastpåse och en keps. Kepsen hade han på huvudet och snoppen i påsen. Hi hi hi…när vi åkte förbi klingade han i en bjällra och vinkade.

Vilka trevliga människor Mike och Judi var . Vi hade mycket gemensamt. Tyvärr skulle de vända och gå tillbaka till båtens (Billy) vinterhamn. De var fyra par som ägde båten, så de delade på allt. När de gjort båten färdig för vintern skulle de ta tåget till Paris sedan flyget till Kroatsien. Där skulle de vara sista veckan innan de skulle återvända hem.

Marknaden var inte alls så stor som jag hade förväntat mig. Men vi fick de grönsaker vi ville ha. Det blev en bit färsk torsk också. Det blir gott det till middag. Judi hade också väntat sig något större. På väg till båtarna handlade Mike kaffebröd, som de bjöd på när vi kom fram. Brödet var Mikes favorit, han letade alltid efter det i varenda stad och by, berättade Judi. Det var som små bakelser fyllda med vaniljkräm, väldigt goda. Till och med Anders tyckte om dem, de var inte så sötsliskiga, som han sa.

Vi vinkade av våra vänner, med en liten tår i ögat på både mig och Judi. Jag tycker inte om att skiljas från människor jag tycker om.

Anders och jag gick till staden, det var dags för provtagning. Sedan gick vi en promenad innan vi gick hem för att vänta på provsvaret. Svaret var bra idag också.

När alla ärenden var klara fortsatte vi. Vi hamnade i Le Breuil. Det var det närmsta samhället fast vi låg ute i naturen.

Vi lade till efter kanalen. Lagade mat och åt. Hade tänkt ta en dusch, vi var ju ute i naturen och inget folk ,trodde vi. På den lilla vägen, som följde kanalen,  blev det en väldig trafik med cyklister. Vi väntade tills det mörknade, så smög vi ut på badbryggan och fick vår efterlängtade svalka.

Le Bruil N46*28,163 E004*05,042

8 September.

Vårt äventyr fortsatte. Det finns bara en riktning, framåt. Vinterhamnen ligger en till två veckor framför oss. Hoppas på att vi får plats där. Det är en väldigt populär hamn så det är många båtar som vill vara där. Vi talade med ett Belgiskt par som hade varit där. De sade att det var dyrt att ligga där, så de hade hittat en hamn lite mer söderut. Den var billigare, men det var inte så många som övervintrade i sina båtar där. Anders och jag diskuterade igenom hur vi skall göra. Det blir De Lone i först hand, är det fullt där söker vi något annat. Anders vill gärna ha folk omkring sig. Gärna mycket. Han är ju så social, nästan översocial. Som ni vet.

Nåväl, resan fortsatte. Nu hade vi hamnat i en kanal som hade vacker omgivning, som vi kunde se. Canal du Centre. Det var böljande fält och lite höjder. De vita kossorna var dominerande. En och annan häst eller åsna såg vi också. Givetvis kacklade en del hönor i buskarna runt gårdarna. Kalkoner och gäss ingick också i landskapsbilden. De djur som förutom kossorna syntes mest var Häger. De stod längs kanalkanten, så lyfte de och flyttade sig en bit framåt. Så höll de på.

Under dagen slussade vi. Mellan tolv och ett var det lunch, det har slussvakterna och då vill de inte att vi slussade. Så det ett pass till med slussning . Vi slussade tillsammans med ett engelskt par,det blev inte så mycket sagt i slussarna. I sista slussen var vi själva. I hamnbassängen utanför slussen satt det en massa fiskare på rad, undrar om det var fisketävling. Alla hade sina långa spön ute i kanalen där vi åkte, de ville inte gärna dra in sina spön och hade dem ute ända tills vi var framme med fören. -De får skylla sig själva om de mister sitt flöte, sa Anders. Jag höll med.

Straxt efter slussen kom vi till en angörings plats som såg bra ut. Där slog vi ner våra sprintar. (de heter så inte kanalspikar som jag kallat dem).

Det var en härligt grön (som omväxling) gräsmatta. Det var lite fuktigt i den. Jag tog med solstol och bok och gick i land. Placerade stolen i skuggan och mig i stolen. Härligt. Det var så varmt och kvalmigt så det var härligt med skugga. Det tillhör inte vanligheterna att jag söker skugga. Anders tog med sig kuddar och lade på marken och sig själv ovanpå. Han hade lite skugga av båten. Det dröjde inte länge innan det snarkades där. ZZZZ.

När det svalnat av tog Anders en liten cykeltur, som han brukar. Jag lagade mat. Vi hade köpt en jättefin Torskfilé på marknaden. När jag plockade fram den förstår jag att fiskhandlaren frågade flera gånger om fisken var till oss två. Det var en stor bit. Bra det blev två middagar i stället för en.

Vi åt spelade Yatzy och sedan sov vi.

Génelard N46*35,008 E004*14,510

9 September.

Idag är det söndag. I går kväll hittade Anders en mataffär som har söndagsöppet till kl 12.  undrar om det är den enda söndagsöppna butiken i hela Frankrike? Vi plockade ner min cykel och hängde på cykelkorgarna och trampade till butiken. Grönsaker, vatten, öl och vin. Så blev det en färsk baugette förstås. Jag hittade så fin fläskfilé som jag inte kunde motstå.

Tillbaka till båten igen. En härlig baugette med massa god fyllning blev det innan vi drog upp våra sprintar och drog vidare.

Vi har slussat upp nu i flera dagar. Idag var vi på högsta punkten. Nu börjar vi slussa ner. Det är mycket lättare.

Högsta höjden var 1014 fot = 301m.

I dag är det också varmt och kvalmigt. Luften känns tryckande. Vi letade skugga och fann den. Kastade i ankaret och band fast fören i en gammal trädrot. Vi satte oss på fördäck med varsin bok. Då kom en slussvakt och frågade om vi skulle slussa mer idag, vi svarade nej. Vi orkade inte. Då frågade han vilken tid vi skulle starta i morgon. Anders och jag skrattade gott, VNF-bilarna far som tättingar mellan slussarna. Slussarna är automatiska, men de kan ju krångla. Redan kl.3 börjar de undra hur länge vi tänker hålla på. De stänger kl 19. Man blir nästan lite stressad av deras frågande.

När solen gått ned och det blev lite svalare flyttade vi oss närmre slussen och tog natten. Vi band fast i vägräcket, så nära vägen var vi. Det var en liten väg och ingen trafik på kvällen eller natten.

Efter kanalen N46*41,842 E004*31,665

10 September.

När man ligger så nära en sluss kan man inte vakna så där sakta och stilla, som jag vill. Nej då är det bara att kasta på sig slusshandskarna och slänga sig i repet. Skönt när det går nedåt, man kan nästan stå och sova. Ha ha ha.

Idag har vi klarat av ett par rätt höga slussar, drygt fem meter var. Klockan tre började slussvakten att fråga hur långt vi tänker gå, som vanligt. Vi försökte förklara för honom att vi skulle gå till pråm museet. Han kunde ingen engelska och vi ingen franska, det blev besvärligt. I en sluss tog han en dam till hjälp, det blev inget bättre. När vi kom till museet och lade till, slussen låg vid museét, hade han hämtat mannen på museet,han kunde engelska. Nu förstod han att vi skulle stanna där, men när skulle vi åka i morgon? Mellan tio och elva, svarade Anders. Det dög inte. När? Klockan tio då. Bra. Då blev han nöjd.

Museet var en pråm som de lyft upp på land. Där inne fanns gamla fotografier som visade hur de hade det ombord förr. Vi fick se en film om hur de hade lyft upp pråmen, den var på franska, men ändå intressant.

En kort kvällspromenad blev det.

Ecuisses N46*46,042 E004*44,908

11 September.

När vi vaknade idag var det molnigt. Det kom även en liten regnskur, väldigt liten.

När klockan var precis 10.00 var slussen klar. Nu började dagen för oss. Det var flera höga slussar. Vi fick inget sällskap så vi var själva i alla slussar. Men vi mötte ovanligt många båtar idag. Till ock med två lastpråmar. Vi hade även en som gick före oss.

På ett ställe fyllde vi vatten. Det var dags igen. Jag passade på att skölja tvätten när det ändå fylldes på nytt vatten i tanken.

Det är ett så vackert landskap vi tar oss i genom. Platta slätter och höga runda kullar. Vinodlingarna börjar komma tillbaks.

Vi kom fram till Chagny där vi hade tänkt ta natten. Hittade en fin plats. Anders gjorde något som liknade en fickparkering. Vi började göra oss klara för en liten promenad innan grillen skulle tändas. Då kom en man och undrade lite försynt om vi kunde flytta på oss. Vi låg på hans plats. Klart vi kunde. Så lös med tamparna och fortsatte. Inte långt därifrån hittade vi en bra plats. Där knöt vi fast i en pollare som fanns och slog i en sprint. Klart. På med promenaddojorna. Vi följde kanalen framåt, där vi skall åka i morgon.(kl10). Längre fram fanns det en kaj med flera båtar. Vi fortsatte mot staden. Det var varmt och kvalmigt, och jag hade lite tryckande huvudvärk. Hittade en ”Tabac”butik. Köpte cigaretter. Vände mot båten igen. Då började det regna, det regnade riktigt ordentligt. Åskan skickade iväg blixt och dunder. Det tog i och började blåsa. Vi tog skydd under paraplyet (som lyckligtvis var med) tätt tryckta intill en husvägg och varann. Stuprännan var precis bredvid oss och där störtade vattnet ut till rännstenen, där var redan fullt så det blev en stor pöl framför oss. Bilarna tog ingen hänsyn, så vi fick flytta oss för att inte bli alldeles genomblöta. Efter 5-10 minuter kunde vi vandra vidare till båten. Luften kändes väldigt klar och härlig att andas. Det kvävande varma var borta. Det var skönt.

Tillbaks till båten tände vi grillen och plockade ut bord och stolar på land. Det var dags för kvällsmålet. När vi var nästan klara kom det en riktig ljusblixt så ett åskmuller. Vi satt en stund och funderade på hur vi skulle göra. Då kom dropparna. Stora och blöta. Vi plockade ihop och avslutade maten i båten.  Vi fick lyssna på en riktig smatterkonsert mot kapellet. Det blev ett nytt störtregn. Det gick knappast att prata, sånt väsen förde det.

Idag har vi sluppit störande biltrafik. I stället går det en järnväg på andra sidan om en liten jordvall. Ja ja det är synd att klaga, vi har det ju oförskämt bra ändå.

Efter regnet känns luften mycket behagligare. Vi behöver inte frysa. Vi har mat och dryck, så vi behöver inte svälta och törsta ihjäl. Så har vi ju varann far och jag.

Chagny N46*54,315 E004*44,908