Vad skulle vi hem för?????

 

 

 

Ja vad skulle vi åka hem för???

 

Till att börja med så visade vädret sin gråaste, fuktigaste och suraste sida för oss. Ja, solen gjorde ju sina tappra försök förstås lite då och då. Så lite att jag glömt det. Så var det nästan hela tiden.

 

 

 

En eftermiddag kom Anders hem och var alldeles förstörd, han hade kört på en hund. Han hade kommit körande på vår gamla gata i Stenfallet när han plötsligt såg något vitt framför sig, han hörde dunsar under bilen. När han stannat bilen och kommit ut var matten reda där. Anders erbjöd sig att följa med hem, det fick han inte. Han blev sittande i bilen en lång stund och visste inte vad han skulle göra. Han åkte hem och lade sig på soffan och var alldeles tyst en lång stund innan han ringde och hörde sig för hur det hade gått. Hunden levde och verkade oskadad förutom att han inte stödde på ett ben. För att vara säker på att han inte fått några inre skador fick han besöka veterinären, där fick han stanna för observation över natten. Dagen därpå röntgades han och fick genomgå en ordentlig undersökning. Det konstaterades att han hade klarat sig undan med bara förskräckelsen. (bara?????) Han skall få träffa en ortoped, men verkar vara helt ok. Skönt.

 

 

 

Så dags för nästa bakslag, jag fick ont i magen. Det har jag haft förut och det har gått över. Jag avvaktade och hoppades på det den här gången också. Men  det slutade med läkarbesök och två dygn på sjukhus. På sjukhuset konstaterades det att det var infektion i någon eller några av mina tarmfickor.  Eftersom det var på tillbakagång fick jag ingen medicin men de rådde mig att ta värktabletter. Det var skönt att slippa antibiotika.

 

 

 

När jag kom hem från sjukhuset var det bara att skynda sig att packa klart. Cassandra låg ju och väntade på oss i Frankrike. Jag hade ju missat nästan en hel vecka på grund av min förbaskade mage och lasarettsvistelsen. Lite ont hade jag fortfarande så det tog väl lite tid med packning och städning. Men jag har ju en duktig man, så vi kom iväg till slut. 

 

 

 

Nu låter det som om det bara var elände med att vara hemma. Det var det inte. Vi hade många trevliga stunder också. Taco med ungarna. Kräftor med vänner. Ärtsoppa och Punsch med andra vänner. Pizza med ytterligare vänner. Plus att vi träffat och pratat med många andra. För att inte tala om ett besök från Stenungsund.

 

 

 

Till slut fick vi i alla fall bilen packad. Oj vad fullt det blev. Vi styrde kosan mot Göteborg och färjan mot Tyskland. Innan vi gick ombord träffade vi dottern och hennes sambo och blev bjudna på mat. Det sägs att min dotter inte kan laga mat, men då ljuger de, det kan hon visst, bara så ni vet.

 

 

 

Straxt efter kl. Fem körde vi ombord på färjan Germanica. Vi letade oss fram till vår hytt. Så gick vi på upptäcktsfärd ombord. Handlade lite förstås. Kvällen blev inte sen, vi hade ju en lång dag framför oss.

 

 

 

När vi körde av färjan i Kiel möttes vi av ett riktigt grått, blött och surt väder. Det var värre än hemma i Sverige. Men det var bara att köra på. GPS -en Anders fick fungerade jättebra. Den var lätt att ställa in och lätt att följa. Fast det kändes som om den lurade oss in på omvägar ibland. Men den tog oss dit vi ville och Anders sade ett par gånger under resans gång -: Undrar hur vi klarat den här resan utan GPS?

 

 

 

Hem kom vi mitt i natten. Det kändes skönt att vara på plats igen. Båten var inte utkyld så det var i stort sett bara att gå och lägga sig. Ute temperaturen var 15 grader och det var något varmare inne.

 

När vi vaknade på morgonen (morgon är synd att säga, dagen) var det jättegrått och regn. Det verkar hålla i sig hela dagen. Välkommen hem???

Det regnade hela dagen. Vår intrnet kontakt var så dålig så jag kunde inte skicka. Men nu skall jag skynda mig medan kontakten är OK.

Tisdag var en trött och seg dag efter resan.

I går ordnade vi för kallare väder. Vi delade av sittbrunnen så att värmen stannar vid pentryt och inte går ut genom kapellet. Det blev bra, inte så snyggt kanske men…….

Ny raport dyker upp senare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En vecka i Sverige.

Nu har vi varit hemma i Sverige en vecka. Å sicken vecka. Vi har hunnit med att träffa massor av människor.

Det har varit massor av firande. En 32 årsdag, en 40årsdag, en 45 årsdag, en en 66 årsdag och sist men inte minst fars dag.

En kräftskiva har vi också klarat av. Jag har fått ”låna” två gullepluttar en eftermiddag. Theo och Wiggo.

Fredagkväll åt vi ärtsoppa och varm punch i goda vånners lag. Lördag söndag fick vi trevligt besök från Stenungsund.

I går kväll hade vi pizzakväll med två vänner från Ölme.

Jag har hunnit med att tvätta en gång och skall försöka få en ny tvättid innan vi åker iväg igen.

Radio Värmland har varit här och gjort en intevju med mig. Jag fick klara av det själv, (Anders var iväg och besiktiga bilen just då.) Redan före sju ringde det på dörren och reporten stod där utanför. Inte riktigt min favorit tid på dygnet, men det gick bra.

Bilen fick en anmärkning (den första på fyra år) det skall åtgärdas redan på eftermiddagen idag. Vi mäste ju ha en bil som är fit for fight när vi susar genom Europa tillbaks ”hem” till Saint Jean de Losne och Cassandra, som ligger där nere och längtar efter oss.

Vädret har väl inte varait direkt snällt mot oss här i sverige. Jag har kollat vinterhamnsvädret också, det har inte varit så stor skillnad mot här. Tänk om det hade varit soligt och 17 grader varmt där, guuud vad jag hade längtat dit då.

Jag sitter vid köksbordet hemma i Kristinehamn, trött efter först en ganska lång resa hem sedan en händelserik helg. Kommer att tänka på Povel Ramels Gräsänkling blues. ”Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt……..” Mitt huvud är tungt, men inte av det du tror nu. Det är så att vi började hemresan i torsdag. Då lämnade vi Cassandra i Saint Jean de Losne. Hade tur och blev körda till stationen av en båtgranne, Jean-Piere på Tabata.

Från Saint de Losne åkte vi tåg till Dijon. Där väntade vi i 20 minuter på tåget till Paris. Det var en häftig resa, tåget stannade inte en enda gång och hastigheten växlade mellan 293 och 297 men vid flera tillfällen var det uppe i 300 km/tim. Det konstiga var att det inte kändes att det gick så fort. Vi åkte 1 klass och satt mycket bekvämt på andra våningen. Gott om plats och mjuka sköna stolar att sitta i.

Framme i Paris kom vi till en station som heter Lyon, Hur skulle vi komma vidare på vår resa? Efter en stunds letande fann vi en information. Där fick vi reda på att vi skulle ta Metron (tunnelbanan) till en station som heter De Nord, därifrån går det tåg till Beauvais. I Beauvais hade vi bokat ett hotellrum. Jaha, hur fungerar det med Metron då? Vi gick ner i underjorden, där rusade folk omkring som yra höns. Inte ett enda tåg såg vi, men en massa skytar som vi inte begrep ett ord av. En massa grindar åt en massa olika håll. För att komma igenom någon av dem måste vi ha en biljett, var får man tag på en sån? Efter en stuns letande hittade vi en biljettlucka, köpte två biljetter och frågade samtidigt efter vägen. Fick vägen förklarad på en lite knagglig engelska. Vi skulle ner en våning till, en till vi hade ju redan gått ner tre våningar, där skulle vårt tåg finnas. Vi traskade ner och mycket riktigt där var det, men det åkte precis när vi kom fram. Jaha då var det bara att vänta på nästa, det kom vi med. När vi hade åkt förbi en station och kom till nästa klev vi av. Nu var det bara att försöka leta sig ut. Trappor, gångar, dörrar och människor överallt. Men vi lyckades hitta både ut och till en biljettlucka. ” två biljetter till Beauvais meci” ”Tåget går först om en timme, från perong 20, men kolla gärna det kan ha ändrats till någon annan perong.” Tack jag börjar lära mig att man inte kan ta allt för givet här i Frankrike.

Vi gick ut på perongen. Inte en soffa att sitta på, vi satte oss på en handikapphiss och åt våra smörgåsar vi haft med oss. En timme går trots allt ganska fort. Det stog ett tåg inne, men vi vågade inte gå ombord, tänk om det var ett annat tåg, som skulle någon annan stans. När det var ca. en kvart kvar till avgång kom det upp en skylt som talade om att vi var vid rätt tåg, vi gick ombord. Tåget fylldes på och det blev mycket folk ombord. Under resan stannade tåget vid varje mjölkbord (kändes det som).

Till slut var vi framme vid vårt mål, det var även ändstation för tåget. Vi klev av och gick till informationen och frågade hur vi skulle ta oss till hotellet. ”Det finns taxi utanför stationen ni får åka genom hela staden till andra sidan staden” fick vi till svar då. Så är det dags för väntan , igen. Det kom en taxi och hämtade upp de som stod före oss, sedan kom ingen mer. Det dök upp två grabbar till slut. De berättade att man skulle ringa och beställa taxi, nummret stod på stolpen. Jag bad dem att ringa efter en taxi åt oss också. En av killarna ringde, men fick inget svar. Till slut kom det en ledig taxi. Vi delade den, grabbarna skulle till flygplatsen. De blev avsläppta först och de hoppades på att de skulle hinna innan de stängt gaten.

Äntligen framme vid hotellet hungriga och trötta. Granne med hotellet låg ett MC Donald. Sällan har väl MC Donalds smakat så bra. Trots att vi var trötta var det svårt att sova.

När vi vaknade var det soligt och fint så vi tog en promenad till flygplatsen. Vi var i god tid på plats. Väntan igen. Till slut satt vi på planet. Resan gick bra och vi kom i rätt tid till Göteborg, fanfar när vi landat, Ryan air. Där blev vi hämtade av Lalla. Färden gick vidare till Kungälv där åt vi paj på en bar som var jättemysig. Vi skulle vänta in Liselott där. När hon kom gick resan hem mot Värmland och Kristinehamn.

Det var en underlig känsla att förstå vad alla runt mig sa och att läsa på skyltar och begripa vad det stod. Det var en underlig känsla, fast skön, att komma hem.

Hemma i sängen var det inga problem att sova. Sängen var sååå stor och det var gott om plats för både Anders och mig. Jag vaknade på natten och hade trängt Anders mot kanten och jag låg tätt intill honom så sängen var nästan tom. Jag är ju van att det är mindre plats i båten.

På förmiddagen var vi och handlade, så vi skulle få något att äta. På kvällen var vi hos Fredrik och åt taco. Det var vi , båda sönerna och dottern. Senare dök Jenny, Tomas och Håkan upp. Vilken kväll vi fick, jag skrattade så jag har träningsvärk i magen än. Tack allihop. Ungdomarna fortsatte ut på lokal men Anders och jag gick hem och sov.

Söndag och fars dag. Middagen intogs på Träslottet. Då var även barnbarnen med. Vi åt gott allihop. Stället kan varmt rekomenderas. Kaffe efter maten intogs hemma hos oss. Pappa blev firad med en GPS och en fin Wiskey. Han var mer än nöjd. Nu är vi säkra på att hitta tillbaka till Cassandra, när vi bilar tillbaka.

Så nu kanske du förstår varför jag går och nynnar ” det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt……………….”

På väg hem……..

Har idag provat på att åka snabbtåg. Stundvis var tåget uppe i 300 km/tim. Det var häftigt. Mest pendlade farten mellan 290-298km/tim. Vi har även provat på Metron. När man inte kan språket och vet vart man ska är det lite krångligt.

Nu är vi framme på hotellet i Beauvais, där ska vi sova i natt. Sedan åker vi flyg med Ryonair till Göteborg. När vi landat kommer Lalla och hämtar oss. Vi skall ta en fika med henne i Kungälv. Där hämtar Liselott och Daniel oss för vidare färd hem till Kristinehamn. Där stannar vi en eller två veckor. Jag skall göra ett besök hos min tandläkare, jag har tuggat sönder två tänder. Fy sjutton……..jag gillar inte tandläkarbesök.

Hemma får jag inte ha husdjur men här har jag tre stycken ”båtdjur”. De kommer dagligen och hälsar på mig och tigger mat. De två hanarna är riktiga bråk makare, de slåss ständigt med varann. Typisk syskon kärlek.

 

 

Vid Lidl finns denna man med sina hundar. Han bor ute med dem. Jag vet inte om det är påtvingat eller frivilligt. De verkar nöjda både mannen och hundarna.

 

Nu har vi mat och dryck ett tag till.

 

 

 

 

Båtar i en tidigare gästhamn.

 

 

 

Kyrkan i Saint Jean de Losne. Den verkar vara mycket gammal.

 

 

 

 

Båtar och pråmar i det vi kallar ”lilla dammen”. det är den sista delen av Borgogne, kanalen som går här ifrån till Dijon, precis innan sista slusse. Den är spikrak och har flera slussar. Man ser en sluss från den andra.

 

Saint Jean de Losne har ett stort fint stationshus, men kolla toan. Inte riktigt vad jag är van med.

 

 

”Provprommenad” till stationen. Enligt gps-en i min telefon skulle det ta 22 minuter att gå den vägen. Vi gick och när vi var framme hade det tagit exakt 22 min för oss. Hur kunde gps-en veta hur fort (eller sakta) vi gick? Nu vet vi i allafall hur tidigt vi måste gå för att hinna till tåget på torsdag när vi åker hem.

 

 

 

 

 

TT: Tyst och tråkigt.

Nu är det tyst och stilla ombord. Barnen (barnen????? Tommy Fredrik Tobias och Emelie) har åkt hem till Sverige. Vädret är lika trist som jag känner mig, grått och regnigt.

Nu är det inte så trångt runt matbordet. Men finns det hjärterum finns det stjärterum. Så vi hade gott om plats.

Vi hade tur med vädret när de var här. Lite kallt på kvällar och nätter kanske. Dagarna var soliga och härliga. En dag gjorde Anders en utflykt till Dijon med Fredrik Tobias och Emelie. Tommy och jag var kvar och handlade och fixade mat till de kom tillbaka hem igen. En dag skulle vi kosta på och gå ut och äta. Det slutade med hämtpizza i båten. Alla resturanger var stängda just den dagen. Men det var inte helt fel med pizza heller.

 I går var  Anders och jag ute och ”provgick” vägen till stationen. Vi skall ju ta tåget på torsdag för att påbörja resan hem. Enligt gps-en i min telefon skulle det ta 22 minuter att förflytta sig den vägen. Trot eller ej det tog precis 22 minuter för oss. Så nu vet vi vilken tid vi skall gå för att komma i tid till tåget. Vi åker tåg till Dijon byter där till ett tåg som tar oss till Paris. Därifrån vet vi inte riktigt hur vi skall ta oss till Beuvais. Det finns en turistbyrå vid stationen, de kan nog hjälpa oss. I Beuvais väntar ett hotellrum på oss. Nästa dag tar vi flyget därifrån till Göteborg. Därifrån åker vi endera tåg eller buss eller bil, vi får se vad det blir.

Nu kommer det lite foton från Saint Jean de Losne.

Den här hotell och resturangbyggnade kan nog hyras för en billig penning. Eller vad tror du?