Jul och nyårsfirande.

Nu är jag här igen. Har du saknat mig? Julfirandet är nu avklarat och nyårs firandet är bara några timmar bort.

Först firade vi jul med sönerna och barnbarnen den 24. Det gjorde vi här hemma hos oss. Det blev lite julmat och godis. Barnen och barnbarnen fick julklapp av oss.

25 december blev en mellandag, så var det dags för det stora firandet. Den 26 samlades vi i vårt gamla hus hemma hos sonen. Vi fick förstärkning från Mariefred. så förutom sönerna och barnbarnen blev det två vuxna, ett barn och två hundar till. Samma prosedur som vanligt. Man äter alldeles för mycket, ungarna får julklappar och vi vuxna har lottning (på ett eller annat sätt) på inhandlade julklappar. Jag fick en jättefin almenacka som inte är årsbunden.

Den 27 var det dags att träffas och äta upp resterna. Trots att vi åt så mycket fanns det rester kvar så att alla blev mätta och nöjda.

Den 28 var det dags för Mariefredsfolket att återvända hem till sig. Det blev både tomt och tyst när de åkt.

På kvällen gick vi på bio med våra kära grannar. Vi såg ”Mammas pojkar”. Den var jättebra tycker jag, man fick skratta en hel del. Så pratar de ju värmländska.;).

Nästa dag blev en riktig slappardag, Inget att berätta. Trots att vi har många att träffa och hälsa på och umgås med gav jag mig tid till en lugn dag. Det behövs ibland.

Så började planering för nyårsfirandet. Vi är ett gäng som träffas och firar in det nya året varje år sedan många år tillbaks. Vi var tio stycken från början. Nu är vi nio kvar. Tyvärr blir vi bara åtta i år, sjukdom har klivit in och förstört för oss. Vi delar på tillagningen av middagen. Den som har festen hos sig lagar huvudrätten och vi andra delar på resten. I år har jag gjort efterrätten. Hittade ett nytt recept som verkade bra. Jag har smakat lite, det blev inte vad jag trodde. Får se hur det funkar i kväll.

Nu alla vänner får ni ha ett gott slut och ett gott nytt år. Jag ska tänka på er alla vid tolvslaget. Vi hörs nästa år.

 

 

Hemma.

Nu är vi hemma för att fira jul och ny år. Hemresan är alltid ett äventyr. Innan vi kommer iväg har jag resfeber. Hade svårt att sova på natten.

Förta sucken av lättnad kom när vi klev ombord på tåget i saint Jean de Losne. Phu. Nu hade jag tankarna på hur vi skulle hitta rätt tåg till Paris när vi kom till Dijon. Det gick galant. Vi hade gott om tid att leta oss fram. Jag kunde sucka av lättnad igen.

I Paris skulle vi finna rätt tunnelbanetåg för att komma till en annan tågstation. Paris de Nord. Även det lyckades vi med utan trassel. Vi köpte tågbiljetter till Beauvais. Nu hade vi en lång väntetid igen. Det fick bli en fika på ett cafe mittemot stationen. Tåget till Beauvais gick inte från samma perong som förra resan, det blev att leta reda på vart vi skulle åka från. Även det fixade vi. Phu igen.

Väl framme dök nästa problem upp. Taxi, jag säger bara det. Klaga inte på taxi i Sverige, det har jag lärt mig nu, de finns ju att få tag på och kommer ju när man ringer. I Frankrike verkar det inte fungera. Precis som förra gången blev vi stående att vänta och vänta utan att det dök upp någon skjuts. Ett par som var på väg till flygplatsen dök upp (som förra gången), Vi väntade tillsammans en stund, då dök det plötsligt upp en mörkhyad man och frågade om vi ville ha skjuts. Den andra mannen konfererade med schauffören en stund. Vad jag fick ut av samtalet prutade han. Så frågade han om det var okej att vi delade på 15€ var för resan. Helt okej sa vi. Då bad han om ursäkt och berättade att han hade sgt att vi var hans föräldrar. Det var därför han kunde pruta. Vi packade in oss i bilen. När han startade hörde jag hur låsen i alla dörrar knäppte till. Mitt hjärta rusade iväg och jag blev både varm och kall på samma gång. Jaha tänkte jag, är det så här vårt äventyr skall bli. Nu var det inte för att det var en färgad man, han kunde ha varit vilken färg som helst. Det var första gången jag åkte svattaxi, så har man läst så mycket. Helt utlämnade i ett främmande land. Gissa om jag kände mig liten just då. ( Anders berättade senare att det var många bilar som automatiskt låser när bilen börjar köra, det visste inte jag). Jag försökte minnas hur vi åkt förra gången, om jag kunde känna igen mig, det gjorde jag. När jag fick se MC Donalds utanför hotellet vi skulle till drog jag en ny suck av lättnad. Vi blev avsläppta utanför hotellet, sade adjö till vår nye ”son” och hans fru. Incheckningen gick okså bra. Middagen intog vi på Buffalo Grill. En härlig måltid efter allt resande och väntande.

Jag hade svårt att sova, resfeber, så jag var vaken till runt ett på natten. På morgonen skulle vi ta en stärkande prommenad till flygplatsen och äta vår frukost där. Jag drog undan gardinen och tittade ut, det ösregnade. Det var bara att be någon på hotellet , att beställa taxi åt oss. Det tog bara tio minuter innan den dök upp. Oj då. Det var en mycket trevlig schaufför som körde oss.

Frukosten bestod av baudett och kaffe. Sedan var det bara att vänta. Igen. Men vi kom lyckligt ombord på flygplanet och resan gick jättebra. Inga luftgropar. I Göteborg tog vi flygbussen till centralen och ytterligare väntan. Vår dotter hade beställt både flygbussbiletter och tågbiljetter åt oss. Det var jättebehändigt att ha biljetter på sms. Väl på tåget kom nästa lättnads suck. Hemma i Kristinehamn stog son och barnbarn och mötte oss. Vi fick skjuts hem. Suck.

Hemma, härligt. Suck igen. Våra kära grannar kom och vi satt och talade en stund. Sedan var det inga problem att sova.

Vaknade till full snöstorm. Då kändes det hemma.

Några ord från Frankrike innan hemfärd.

I söndags var det julmarknad här i saint Jean de Losne. Vi gjorde en runda genom byn. Det såldes en massa saker både krims krams och bra saker. Vid kyrkan var det loppis. men på torget vid posten var det jul. Där såldes julsaker, smycken, kläder och en del ätbart. Jag inhandlade en del. Vad? Det talar jag inte om nu, det får en del veta på jul…..

Det var kallt så efter en lagom lång promenad gick vi hem och lagade mat. Jag frös så jag lindade in mig i täcket. Det skulle hända fler saker i byn så Anders gick tillbaka. En parad vandrade genom byn, med musikkår och flera utklädda människor. Vad de föreställde kom vi aldrig underfund med. Men en av dem skulle nog föreställa Sainta Klaus,(tomten) tror vi. En båt (pråm av lite mindre modell) Var helt klädd i ljusslingor, lade till vid kajen och en gamal man i röda kläder gick i land. Det var nog tomten. Det verkade ha varit mycket mysigt så när jag såg Anders foton (lite dåliga i mörkret) ångrade jag att jag inte klätt mig ordentligt och gått med.

Måndag blev lite av arbetsdag. Anders installerade varmvattenberedaren, och jag hade mitt intresse riktat på tvättmaskinen. Det tar nästan en hel dag att tvätta och tumla en maskin.

Tisdag fortsatte Anders med varmvattenberedaren. Jag ägnade mig åt en tvättmaskin i dag med. Båten täcktes med presseningar för att stå emot snö och vind lite bättre (förhoppningsvis). Det känns lite mysko att bo i en båt som är övertäckt.

Torsdag, nu var det dags för undanplockning, städning och iordningställande innan hemresan i morgon.

På eftermiddagen hade vi besök av Peter och Kate. De ligger med sin båt en liten bit uppe i kanal Bourgogne. De är från England men har varit på kanalerna i Europa i mång år. Vi bjöd dem på glögg, pepparkakor och ädelost. De tyckte om det. Peter gillade särskilt pepparkakor. Vi får väl köpa med lite pepparkakor (om vi får plats) när vi åker tillbaka.

Nu var det allt från den här gången. Nästa gång vi hörs är jag i Sverige. Kram

 

Utflykter med bil.

I tisdags tog vi bilen och körde mot nord ost. Till slut hamnade vi i en stad som heter Dole. Vi hade sett staden på kartan och trodde det var en fin liten stad att besöka. Ja fin var den men liten var den inte.

Vi letade reda på en turistinformation för att få en karta över staden. Jag hade blivit kissnödig och frågade om de hade en toa att låna ut till mig. Det hade de inte, men det fanns en ofentlig toa en liten bit längre ned på gatan. Ok. tack för hjälpen. Vi gick en liten bit ned på gatan och hittade mycket riktigt en toalett. Eller vad det var. Ett litet stenhus med två ingångar. Den ena med en dam på och en med en herre. När jag kom in var där en järndörr att stänga. Aldrig att jag stänger den dörren om mig. Lampljus vad är det? Ett hål i golvet att huka över, det var inte det värsta, det gick inte att spola och det hade varit flara där före mig. De hade inte bara varit kissnödiga. Jag vägrar sa jag till Anders. Men nöden har ingen lag. Tyvärr!!! Hur sitter man? Ryggen mot väggen eller tvärt om? Du skall nog backa in trodde Anders. Jag gjorde så, samtidigt som jag blundade med både ögon och näsa. Gissa om jag klarade av det fort.

Nåväl. Dole var för övrigt en fin gamal stad. Vi tog en promenad i de små gränden. Det började mörkna och all julbelysning tändes. Det var väldigt vackert trots att fransmän tydligen älskar när det blinkar och har sig. Vi vandrade runt och jag kände mig nästan som ett litet barn med glittrande ögon.

Vi tog bilen och vände rillbaka hem igen i mörkret. Väl hemma lagade vi mat och käkade innan vi tittade på svensk tv. i datorn.

Torsdag var det dags för en utflykt med bil igen. Den här gången hade vi siktet inställt på Montbard. Inte bara siktet var inställt gps-en också. Vi hade valt  bort motorvägar och betalvägar. Vi fick se väldigt mycke av Frankrike. Vilka vyer och vilka fina vyer sen. Det var höga berg och djupa dalar. Ibland när vi var högt uppe på en höjd hade vi milsvid utsikt, då menar jag mil och vidd. Det var så vackert att det nästan tog andan ur en. Vi var förundrade över att det var så grönt på marken, det såg nästan vårlikt ut.

Montbar var inte den stora stad vi trodde. Det var en liten stad med en kärna av gamla gråa och slitna hus och nyare hus runt om. Centrum var ungefär som hemme i Saint Jean de Losne. Samma storlek och gråa gamla stenhus.

Vi fann ett cafe, med det menar jag att det bara fanns ett i centrum. Vi beställde in kaffe, när vi såg oss omkring var vi glada att det inte fanns något tilltugg att beställa (om det funnits hade vi beställt). Det var skitigt och stökigt överallt. Toan ska jag inte berätta om, men den var bättre än den i tisdags. Nu får du fantisera själv.

Hemvägen gick på mindre vägar den också. Höga berg och djupa dalar. Nu var det fortfarande grönt och fint, men på flera ställen var det vitt av snö, speciellt på höjderna. Hemma hade kylan sjunkit och det var bara ett par plusgrader. Det blåste snålt så det kändes riktigt kallt. Nu var det dags för mat igen. Korv Stoganof och pasta fick det bli idag.

Idag fredag söade det för fullt när vi vaknade. Snön låg kvar och kunde i dag mätas i cm. 2-3 cm.

Anders byter varmvattenberedaren. Vi har skaffat en ny, den gamla läckte.

Slut för nu. Får se vad nästa äventyr blir.

Snö.

Nu har även vi fått årets första snö. Den föll på natten mellan lördag och söndag. Första advent var alltså vit när vi vaknade.Jag tror att snötäcket var hela 5 mm. tjockt. Solen tittade fram och allt det vita försvann.

Idag snöar det från en mycket grå himmel. Blåsten tar i och ruskar omkring i snöfallet. Termometern ute visar mellan 3 och 4 grader´+. Inne har vi just nu 27 grader +.

Vi har beställt biljetter för hemresa den 14 december. Det är det sista datumet med billigt flyg före jul. Sedan stiger priserna. Vår tillbaka resa blir den 7 Januari, av samma orsak som hemresan. Det gäller att hålla ner på utgifterna, julen blir nog dyr (som vanligt) ändå.

I går fick vi ett oväntat besök, Peter, som vi träffade i somras, dök helt plötsligt upp. Han berättade att Kate var hem till England men skulle komma tillbaka under dagen. Han lovade att ta med henne hit någon dag så vi fick träffas. Det skall bli jättekul att ses igen. Jag har tänkt på dem flera gånger sedan vi sågs i sommras.

Ha det nu så bra hemma i snö och kyla. Vi ses snart.