Så här otäckt såg branden ut när pråmen brann. Bilden har jag ”lånat” av båtgrannen Jean-Pierre.

Nu är det inte mycke kvar av pråmen.

Höga murar, staket och grindar omger de flesta husen här i Frankrike.

Utetemperatur överst och innetemperatur i doghouset där nere.

I en del rondeller är det så här fint. Den här finns i Auxonne.

Här kollar Anders kartan över Chalon, när vi var på en biltripp dit.

Måste bara visa på den ”stora” vakthunden vi träffade när vi var hemma.

Nu får du hålla tummarna igen, det måste bli bra nu. Vill inte ha mer krångel. Nu ser allt bra ut. Jag håller andan när jag skickar det………….

 

 

Det här får bli det tredje och kanske det sista försöket att få iväg några bilder och lite text från mig. Åtminstone för den här gången, om jag lyckas blir det fler. Jag har alltså försökt två gånger (eller fler) och det har bara krånglat. Jag tror att det är dålig kontakt på internet här. Det har ju bråkat med mig tidigare.

På kvällarna när vi försöker titta på svensk tv på datorn tar ett vanligt entimmes program betydligt mycke längre tid. Det buffrar och buffrar hela tiden. Det kommer nog att kännas konstigt när vi kommer hem och kan se hela program, utan avbrott för buffring.

I dag har vi 8 grader varmt, men det är molnigt. Här är det någon sorts höst\vinter varken det ena eller andra. Det kallaste vi haft är 6-8 grader det varmaste har rört sig om 9-10-grader. När det är kallt på nätterna kan det komma lite snö men på dagen blir det varmgrader så snön försvinner. I värsta fall (oftast) regnar den bort på dagen. Det blir aldrig mycket snö, det rör sig som mest om 3-4 cm.

Bilen har inte blivit använd så mycket som vi trodde. Några turer har vi i alla fall gjort. Just nu finns en tur till Alperna och skidåkning (för Anders) i tankarna. Vår båtgranne från Danmark var iväg för ett par veckor sedan. Anders skall tala med honom och få lite tips.

I lördags hände något förskräckligt. Den stora pråmen på bilden brann och blev alldeles urbränd. Efter vad ryktena säger så var den gamle farbrorn som bor där inte hemma. Det sägs att han var på sjukhus. Han är gammal och verkar vara förvirrad, vi har sett honom på affären. Det ser så svart och otäckt ut nu när man går förbi pråmen.

När vi var ute på en cykeltur hittade vi en pråmhamn i närheten av där vi bor. Det var nog mellan 25-30 pråmar där. En del verkade vara bebodda, andra såg ut att vara tomma. De flesta var i bra ordnig, ingen var vrak.

 

Varje pråm hade en liten trädgårdtäppa, mer eller mindre i ordning. Hamnen var placerad mellan två gamla slussportar. den ena var bortplackad och i andra änden hade de fyllt igen och gjort en väg över.

 

När vi gick runt och tittade på alla båtarna upptäckte vi detta. Våren är på väg trots allt. Vi hade nästan tappat tron på en ny vår.

 

Fast det är nog fortfarande vinter. Den här bilden är tagen från vår båt och in mot land. Vid den här bryggan är vi fem båtar som övervintrar. I båten närmast till vänster bor Kjelld, som kommer från Danmark.

 

 

Så här ser det ut om man tittar akterut från vår båt. Det är bara en brygga, det finns tre här vid Blanquart. sedan finns det ännu fler vid H2O. här i ”stora dammen.

 

På min födelsedag fick jag frukost på sängen (som jag får varje dag), Sedan överraskade Anders mig med en tårtbit till påtåren. Tack käre make.

När vi sedan gjort oss i ordning och,  skulle ta bilen för att åka till Chalon, och se oss omkring, kom Peter och Kate. Tillsammans sjöng och hurrade de för mig. De sjöng på svenska.

Vi gick runt i staden och ”turistade” på riktigt. Vi har varit där med båten tidigare, då var det sommar. Vädret var på sitt bästa humör, det var soligt och för årstiden varmt. Med andra ord ett riktigt födelsedags väder. Tillbaks i båten firade vi med skumpa. Vilken härlig födelsedag jag har haft.

Så här kan en lunch se ut för oss. Fast drycken är inte alltid cola, det finns ju annat att välja på. Vatten och vin. Pålägget på mackorna varierar. Det beror på vad vi har hemma och hur hungriga vi är.

 

 

Här sitter Anders och studerar kartan över Chalon. Vi kan ju inte gå vilse här. Vi måste ju hitta tillbaka till parkeringen där vi ställt bilen.

 

Vår båtgranne Jean-Piere har tagit kort på Anders

 

 

 

Ja nu får vi se hur det går att sända detta. Håll tummarna är du snäll.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har vi kommit in i vardagen här i Frankrike igen.

En dag tog vi en cykeltur till en pråmhamn i närheten. Där låg ett trettiotal pråmar. En del var bebodda en del såg tomma ut. Några var väldigt fina och välmålade andra var lite sjabbiga. Ingen var vrak. Under vår rundvandring såg vi nästan helt utslagen vide. Hurra våren är på gång.

Någon dag senare tog vi en biltur. Vi styrde mot Auxonne. En liten stad strax norr om st. Jean de Losne. Vi parkerade bilen och gick en prommenad i staden. Det är en gammal stad som verkar vara uppbyggd runt ett stort regemente med höga stenmurer och stora tunga grindar. I rondellerna var det fina skulpturer och nu stog det granar med stora rosetter i. (julpynt). Vi fann också en vinterhamn i storlek med vår. På flaggorna stod det H2O alltså grannfirman till oss. En del av båtarna verkade bebodda, men inte så många som här. Vi gick längs strandkanten och tittade på det strömmande vattnet i Saon kanalen.

Nästa morgon när vi vaknade hade det snöat, allt var vitt. Det hade kommit 5-6 cm. snö under natten. dagstemperaturen såg till att all snö försvann under dagen. Det var synd för det var ljust och fint med snö, nu blev det bara slaskigt.

Vi har åkt till en närbelägen by och handlat på ett varuhus som heter Atack. Det var ungefär som där vi handlar normalt. Det finns det mesta man behöver för att överleva.

Vårt internet har krånglat med oss. Vi brukar titta på svensk tv. över nätet, men nu har det varit svårt det bara bryter. Men vi lyckades se idrottsgalan i går kväll. Heja Fredrk Lööv. Även morgonradion har stökat för oss. Vi brukar annars lyssna på den. Man måste ju hänga med vad som händer hemma. Så är det ett trevligt sätt att vakna till.

Peter och Kate har varit hit med några filmer, som vi inte har tittat på än. De är på engelska, utan textning. Det blir bra övning på engelskan.

Åter till vardagen alltså. Inte mycket händer. Väntar nu på våren så vi kan börja åka igen. Nu börjar tillockmed jag tycka att det är lite långsamt här. Men vi har ju ett besök till Sverige att se fram emot. Bilen skall köras hem. Så hoppas vi ju ppå besökare förståss. Så mina vänner, kom igen.

Kram på dig till nästa gång vi hörs.

Ja, nu är vi tillbaka i båten igen. Det känns väldigt bra. Har sovit som en klubbad oxe. Det är klart vi var på resande fot mellan klockan halv åtte på morgomem till halv nio på kvällen, det var drygt, men nu i efterhand känns det som att det gick fort. Det var mycke väntande mellan de olika tågen , bussarna och flyget.

Vi startade dagen med spårvagn från dottern, där vi övernattat efter tågresan från Kristinehamn, till flygbussen i Göteborg. För att vara ärlig åkte vi spårvagn gratis, Fy skäms. Vi fick inte sms biljetterna att fungera. Det var tidigt på morgonen, vi var både trötta och var antagligen lite spända inför resan. Jag var spänd, i närheten av rädd, iallafall. Hoppas det tas som en liten ursäkt i alla fall.

Spårvagnsresan och bussresan gick väldigt bra. När vi klev in i vänthallen fick vi en mycket trevlig överraskning. Där i kön till bagageinlämningen stog Håkan och Gerd som vi tillbringade några dygn tillsammans med i somras. De var på väg till sin båt som de hade i Paris. De hade varit i Sverige lite längre än oss. Vi bestämde att träffas innanför säkerhetskontrollen och talas vid.

I säkerhetskontrollen plockade vi av oss allt som skulle på rullbandet. Jag gick igenom larmbågen, gissa vad som hände? Det larmade, vad hade jsg glömt ta av mig? Tjejen på andra sidan kände igenom mig, hittade narurligtvis inget. Vad hade då larmat? Hon sade att jag antagligen inte hade gått riktigt rakt genom bågen. Försök att tänka på det nästa gång, sade hon också. Anders tyckte att det var tur att de inte tog mig för fylla, eftersom jag vinglat. Han tyckte han var rolig. Det tyckte inte jag. Min humor den tiden på dygnet, och med en dags resa framför mig, är inte vad den brukar vara. Den stog på noll.

På andra sidan väntade vi på våra väskor, det kom den ena väska efter den andra, men inte våra. Till sist frågade vi var de blivit av. Det visade sig att de var tvugna att gå igenom röntgen igen. Jag fick sedan plocka ur min bodycream jag köpte på färjan. Anders fick bara öppna sin ryggsäck och förklara att det var min ”snarkmaskin” han hade i ryggsäcken. Skyll på frugan du, sade då vakten. Hi hi hi hi.

Under tiden vi väntade på att få gå ombord på planet passade vi på att äta frukost, som vi inte hunnit tidigare. En pratstund med Håkan och Gerd fick vi också.

Flygturen blev mycke lugn och fin. Planet var nästan fullt. Jag hade turen att hamna vid fönstret den här  resan också. Tyvärr var det molnigt hela vägen så det var inte mycke att titta på. Vitt vitt vitt.

Från Beauvais tog vi denna gång flygbuss in till Paris. Det var mycket smidigare än att åka tåg. Inne i Paris var det bara att leta reda på metron. Det var smidigt det med, den låg alldeles i närheten av busstationen där vi stannade. Vi köpte biljetter och gick ombord på tåget. Var vi verkligen på rätt tåg? Vi kanske tillockmed åkte åt fel håll. Vi klev av vid nästa station och letade reda på en karta, efter en del letande och resonarande kom vi fram till att vi var rätt. Hoppade på nästa tåg som kom, där upptäckte vi att det fanns en karta i vagnen som vi kunde se att vi kom rätt. Nervositet gör människan blind.

Då var vi på den stora tågstationen där vårt tåg till Dijon skulle avgå. Det var över en timme kvar så vi hade både tid att äta och leta efter perongen varifrån tåget skulle gå. Det är inte alls säkert att det går från samma perong som förra gången vi åkte, inte ens om man åker dagen efter. Det gäller att hålla ögonen på tavlan som talar om vart du ska.

Ombord på tåget funderade vi igen, var vi på rätt tåg? Det här var slitnare än de vi åkt tidigare, så var det ingen ”övervåning” på det här. Vi var rätt, vi kom till Dijon. Nu var det lång väntan igen, Det blev smörgås och coca cola på en servering på stationen. Sen satt vi då äntligen på tåget hem till Saint Jean de Losne. På vägen satt jag och undrade över promenaden i mörkret till båten. På äldre dar har jag fått en släng av mörkrädsla, inte trevligt. En skrovlig röst  ropade ut de olika stationerna. Hur skulle vi kunna känna igen vårt hemma? Vi lyckades i allafall komma av vid rätt station. När vi höll på att montera vår enda reflex på Anders jacka stannade en bil och föraren undrade om vi talade engelska. Vi svarade jakande på den frågan. Skall ni till båtarna? Undrade han då. Vi svarade jakande igen. Kan jag köra er? Yes Pleas blev då svaret. Gud va skönt att slippa gå den mörka vägen till båten. När han släppte av oss berättade han att han bodde alldeles bredvid dammen där vi ligger. Hoppas vi ser honom igen så vi kan tacka igen: Det var gukd värt att slippa gå.

Hemma i båten packade vi upp och plockade i ordning. Vi behövde inte köra så mycket med värmarna för det var ganska varmt som det var. Vi var båda trötta av allt väntande och resande så vi somnade alldeles ovaggade båda två.

Återresan närmar sig med stormsteg. Jag som skulle hinna med såååå mycket. Det blev inte som jag tänkt. Har inte hunnit med alla jag ville träffa, tyvärr.

Julen hann jag med, flera dagar. Nyår blev också väldigt bra. Men det märks att man inte är 25 år längre. Hi hi hi.

Jag har resfeber. Är nog inte lätt att umgås med nu. Jag blir lättirriterad och grinigare än vanligt. Resan har jag gått igenom i tankarna minst hundra gånger. Det är jobbigt. Hinner vi med tåget från Kristinehamn? Hittar vi från dottern till flygbussen?Hinner vi med flyget? När vi landar, kommer vi med flygbussen då? Hittar vi rätt tunnelbana? Varifrån går tåget till Dijon? Kommer vi med tåget från Dijon till saint Jean de Losne? Gissa om jag kan pusta ut när vi vandrar från stationen hem till båten. Onödigt slöseri med energi? Ja, det kan så va, men jag är född sån.

I går var jag i tvättstugan, så det är klart nu. Nu återstår packningen, det är inte lätt. Vi får bara ha 10 kg var på flyget. Det får inte överstiga vissa mått heller. Jag som behöver ha med m ig så mycke. ; )

Trots allt ska det bli skönt att komma ”hem”. När jag är i Sverige vill jag till Cassandra, och när jag är där tycker jag det skulle vara bra att vara hemma. Det är inte lätt att ha två hem.

Nu är det bara att vänta in våren så vi kan börja åka igen. Först kommer vi hem en gång till. Vi kör hem bilen som vi har i Frankrike just nu.

Nästa rapport kommer antagligen från Frankrike. Ha ett gott nytt år och god fortsättning min vän. Det tänker jag se till att ha.