Äntligen kontakt.

 

Fredag 12 April.

 

Idag har vi betalat för oss och jag har köpt nya ”foppatofflor” de gamla har tagit slut. Det var med blandade känslor vi kastade loss och började vår resa hemåt. Men nu är vi på väg.

 

Lördag 13 April.

 

 

Nu är vi i Dole. Det är nu andra dagen på vår resa hemåt. Ja det kommer att ta flera månader hem. Men vi är på väg.

Det har varit soligt och varmt idag, runt 20* och kortbyxe väder, det är härligt. Till skillnad mot i går. Då hade vi sol,regn, åska, hagel. Regn, då menar jag regn. Så fort vi närmade oss en sluss öppnade vår herre himlaportarna och släppte ner väldigt mycket och väldigt blött regn. Det var riktigt skrattretande, när vi närmade oss första slussen började det droppa uppifrån. Anders och jag tittade på varann och skrattade. Vi brukar skämta om att det alltid regnar när vi slussar.

Vid första slussen fick vi en dosa så vi skulle klara oss själva vid slussarna. Det är rätt skönt faktiskt, man tar allt i sin egen takt.

När vi närmade oss en av de sista slussarna för dagen hade vi två röda lampor. Det betyder slussen är stängd eller trasig.

Vi lade till vid kanalkanten och lagade mat. När vi satt och åt kom det en man från VNF ( kanalbolaget) och talade om att slussen var lagad efter åsknedslaget, så det var bara att åka. Vi fick fem minuter att äta upp maten. Han hjälpte oss igenom en sluss till. Sen var det dags att ta natten.

Vi fick en fin och solig kväll.

Nästa morgon, lördag, var det dags att fortsätta. Vi åkte i sakta mak, 4 knop. Solen sken och det var varmt och skönt, runt 20* hela dagen. Allt fungerade perfekt, ända till vi kom till den sista slussen in till gästhamnen i Dole. Vår kontrolldosa lade av. Vi provade med allt möjligt, men inget hände. Till slut kom en hyrbåt och vi åkte med honom genom slussen. Vattnet i kanalen var väldigt strömt så det var lite svårt att lägga till, särskilt för hyrbåten, vid gästhamnen. Hamnvakten kom ganska snabbt och ville ha betalt. Det är mycket vatten i kanalen så vi kommer inte härifrån förrän på måndag trodde hon. Så vi betalade för två dygn på en gång. VI-FI finns inte här, tyvärr. Jag får samla på mig till nästa gång det dyker upp så jag kan sända.

Vi har gjort en liten rundtur i staden. Vi känner igen oss lite här och där, vi var här i vintras med bilen. Det är här de har den äckliga toaletten jag skrivit om tidigare. Nog talat om den.

Vi vandrade runt i den härliga sommarnatten och tittade på all den vackra blomsterprakten. Vi tog vägen förbi pizzabåten på vägen hem. När vi stod där och väntade på vår pizza hörde vi att de två damerna som var före oss talade danska. Vi talade lite med dem. När de fick sin Pizza joggade de hem till sitt med sina kartonger.

Nu får vi bara hoppas att det inte kommer något mer regn, så att vi kan dra vidare på måndag.

Dole är en fin gammal stad så här kan vi nog fördriva tiden till vi får åka vidare.

 

Dole N 47*05,530 E005*29,835

 

Kram och hej.

 

Måndag 15 April.

 

Måndag. Idag tänker vi fara vidare, så långt vi kan innan kanalen är stängd. Innan vi drog iväg var Anders till hamnvakten och fick ut den nyladdade dosan. Vi cyklade sedan till VNF kontoret och fick en ny laddare, det var det som var felet. Mitt emot VNF låg Lidl. Vi passade på att inhandlade diverse saker som saknades. Tillbaka till båten.

Vi knöt lös och fortsatte vårt äventyr. Så länge vi var i kanalen och for gick det bra, men på floden var det jätte strömt. Det var riktig motström. Tänk om vi gått ända ner till Medelhavet, och skulle hem då hade vi för det första fått vänta åtminstone en månad till och sedan hade vi fått kämpa mot en ännu värre motström.

Till slut hamnade vi i en liten gästhamn. Mellan två broar. Just nu kom vi inte längre. Nästa del av kanalen kanske öppnar om två- tre dagar. Det är bara att vänta och se. Det sägs ju att Gud inte skapade någon brådska, så är det nog. Åtminstone här på Franska kanalerna. Livet är allt bra skönt, ibland.

 

Kram och hej.

 

Thoraise.

 

Tisdag 16 April.

 

En VNF man kom och överraskade oss, han sade att kanalen öppnas kl. 15,00 idag. Härligt, då kan vi fortsätta vår resa. Men hur långt vet vi inte. Kanalmannen talade ingen engelska och jag ingen franska så han kanske berättade hur långt vi kunde åka, fast jag inte förstod.

Vi tog en cykeltur längs kanalen, där vi senare skulle åka med båten. Solen sken och det var varmt och skönt. Nu har det varit soligt i några dagar så vi börjar få årets solbränna.

Tillbaka till båten bestämde vi oss för att äta på restaurangen, precis bredvid kanalen. Det är inte lätt att beställa mat, allt är på franska. Efter vad jag förstår åt vi stekt ankbröst. Det var den godaste mat vi ätit ute på restaurang sedan vi kom till Frankrike. Till dessert åt vi ost talrik.

Vila på maten måste man och det gjorde vi. Så var det dags att dra vidare. När vi hade kommit igång kom jag på, tänk om jag missuppfattade honom så han skulle stänga stoppet som var straxt framför oss. Då skulle vi vara instängda mellan två stopp. Men så var det inte.

Vi körde ömsom på kanal och ömsom på flod. På floden var det mycket strömt. Vattnet på kanalen var det en massa skräp som flöt omkring. Det såg lite läskigt ut. Det verkar vara bara vi som förflyttar sig på kanalen just nu.

Runt omkring oss blommar det och är jätte vackert. Det lyser av många färger efter kanterna. Fåglarna kvittrar och det är en riktig fågelkonsert.

På kvällen satt vi på fördäck och grillade och lyssnade på en riktigt vacker fågelkonsert. Vi satt kvar till ca. kl.21 och det var varmt så vi behövde inte frysa. Vi låg mellan en sluss och en tunnel.

 

Thoraise N47*10,089 E005*54,235

 

Onsdag 17 April.

 

Vaknade till sol, värme, fågelsång och tunneln vi skulle igenom. Det är en av de mindre tunnlarna ”bara” 185 meter lång, eller kort. Jag gick fram på fördäck med filmkameran för att filma. Fick ingen bild i displayen, så jag såg inte vad som filmades. När jag kom ner i båten och skulle se det nyfilmade, fanns inget. Konstigt, jag såg ju hur det räknade ner. Då upptäckte jag, linsskyddet var stängt. Ja ja, jag använder inte filmkameran så mycket, det blir den vanliga kameran som jag tar både bilder och filmar med.

Vår färd fortsatte. Vi åkte i en dalgång, mellan höga bergssidor. Det var så vackert.

Det blommade i både buskar, träd och på marken. En del träd var på väg att slå ut sina blad, andra hade redan börjat grönska.

Det flesta slussar fungerade utan krångel. Men vid en fick vi ringa på hjälp. Vattnet tappades ur men portarna öppnade sig inte, så vi kunde inte komma in. Vi knöt fast i kanten och inväntade hjälp. Efter 5-10 min. dök det upp en VNF man. Han fixade så att vi kunde fortsätta. Han såg så glad ut när vi tackade för hjälpen. Det kanske är vanligt att de får skäll när det inte fungerar.

När vi kom till Besanqon valde vi att ta vägen runt staden, det gick bra en stund. Sedan kom vi till en bro som höll på att byggas om, vi kom inte under den. Det var bara att vända och åka tillbaka och slussa in i tunneln som gick genom berget. Framme vid slussen lyste inga lampor alls och inget hände när vi riktade in dosan och tryckte. Till slut dök det upp en blåklädd man (VNF kostym) och fixade så vi kom igenom och in i tunneln. Med lite hjälp fungerade det.

Högst uppe på berget vi åkte igenom fanns ett stort citadell (fästning). Nerifrån såg det ut att vara jättestort. Muren hängde precis på bergskanten. Det var en vacker syn.

Vi gick genom tunneln och svängde av till vänster och en av flera gästhamnar. När vi skulle lägga till fick vi kämpa lite. Vattnet var väldigt strömt. Men vi lyckades i alla fall komma intill. Det var en lång flytbrygga längs med kajen tydligen ganska ny.

Det kom en hamnvakt och tog betalt, tyvärr ingen vi-fi här. Men om ni slussar in till nästa gästhamn finns det där. Vi var inte intresserade av det, så vi stannade kvar.

Under dagen när vi åkt har vi konstaterat att vi är i ett distrikt där många cyklar. Vi har sett människor klädda i riktiga cykel kläder på riktiga tävlingscyklar. Andra har varit cykelklädda men färdats på ”vanliga” cyklar. En del har haft sommarkläder, andra har varit riktigt påklädda. Men många har åkt cykel, både barn och vuxna. En del har även kommit på inlines.

 

Besanqon N 47*14,210 E 006*02,032

 

Hej svejs och kram till nästa gång.

 

 

Torsdag 18 April.

 

Jaha då har man klarat av en krånglande sluss igen. Det var den sista för kvällen. Vi tryckte på dosan, slussportarna öppnade sig, vi gled sakta och stilla in i slussen, drog i slussstarten. Portarna började stängas precis som dom skall, men när de kom till hälften vad hände? Jo de stannade och vägrade fortsätta. Vad göra? Vi var fast kom varken framåt eller bakåt. Jag testade med starthandtaget igen. Ingen reaktion. Anders klättrade upp och använde direkttelefonen till VNF. En VNF man kom. Han Undrade vad som hänt, Vi berättade, han skakade på huvudet och såg fundersam ut. Han tog tag i starthandtaget. Klockan började ringa och slussporten stängdes. Så enkelt var det, varför funkade det inte när jag gjorde det? VNF mannen var väldigt trevlig. Precis som de andra vi träffat. Han berättade att han sett ett tv-program som handlade om att det är bra fiske i Västervik. Alla fransmän är fisketokiga, så också denna man.

För att börja från början på denna dag. Det började med solsken. Vi bestämde att ta en tur upp på berget och citadellet. Det ligger högt uppe på berget, så vi sade, att vi testar att gå så får vi se hur långt vi kommer. Vi kom ända upp, under lite stånkande och pustande förstås. Väl uppe konstaterade vi att Läckö slott är väldigt litet. En stor del var öppet men en del fick man betala för att se. Vi betalade aldrig in oss utan stannade utanför och beundrade det som fanns där. I den delen som var gratis hade de lite djur att titta på och massor av blommor. Djuren bestod av några Lamadjur och några Strutsar. Vi satt på en bänk och pustade ut och tittade på folk som gick , folk som arbetade och folk som bara satt som vi och tittade.

Det är tidigt på säsongen så de höll på att arbeta för fullt med planteringar, murar och lita av varje.

Vi knallade sakta ned för trapporna och återvände till båten. Vi hade tur, solen och den riktiga värmen höll sig borta medan vi kämpade i både uppför och nedförsbacke. När vi återvände till båten var det dags för en fika. Sedan startade vi upp och fortsatte vår resa.

Vi följer en väldigt vacker dalgång. Det är verkligen höga berg och djupa dalar. Det är en blandning av runda berg och lite spetsigare. En del är skogsbeklädda och andra är kalare. Skogen består av en blandning av barr och lövträd. Lövträden börjar slå ut så det är såååååå vackert.

Vi fortsatte vår färd på ömsom kanal och ömsom flod som slingrade sig genom dalen.

Framme vid en brygga i Deluz tog vi natten. Solen lämnade vi tydligen kvar i Besanqon.

 

Besanqon N47*14,210 E006*02,032.

 

 

 

Fredag 19 April.

 

När vi vaknade idag hade solen fortfarande inte kommit. Det var molnigt men ganska varmt. Anders hade, sin vana trogen, hittad ett bageri så det blev färskt bröd till frukost.

Till elvakaffet kom han med en överraskning, han hade varit iväg och köpt varsin bakelse. Mumms, det tackar man för.

Sedan fortsatte vår färd i den vackra och blommande dalen. Det är så vackert så det kan inte sägas för många gånger. Helt vidunderligt. Kossor går och betar på bergsluttningarna och blommor i alla möjliga färger pryder bergen, nyutslagna lövträd i olika nyanser av grönt blandat med barrskog. Det är så vackert.

I dag har vi fått testa en för oss ny slags sluss. Man går in i slussen knyter fast i en flytbrygga sedan följer både brygga och båt med upp. Mycket behändig uppfinning tycker jag.

Under resans gång blev jag mer och mer frusen. Det blev inte kallare.

När vi var framme i Baume lade vi till vid gästbryggan, den låg i samband med en campingplats. Jag lagade mat, vi åt och sedan gick lag och lade mig. Somnade direkt.

Anders tog cykeln och hämtade diesel i en dunk och fyllde i båten. Han åkte till affären och handlade mat för hela helgen. Tillbaka i båten kom det svenskar i tre omgångar och talade med honom, de var här med husbilar. Två par var i sällskap, de var från Piteå. Ett par kom senare de var från Boden. Sedan kom det en tysk man och talade med honom, han åkte också husbil, men hade åkt båt på kanalerna i många år tidigare. Så dök det upp att par från Göteborg.

Alla svenskarna var på väg hemåt, de hade varit på resa lite olika länge.

 

Baume N47*20,446 E006*21,266

 

Lördag 20 April.

 

Fortfarande molnigt och så har det regnat i natt. Anders fyllde vatten och spolade av båten innan avgång.

Vi tuffade ut på kanalen. Nu kändes det som vanligt igen. Regn+Sluss=Sant. Undrar om det var sommaren vi hade förra veckan?

Slussningen gick bra till vi kom till sluss nr. 33. Vi kom in portarna stängde bakom oss, vattnet fylldes på. Sedan var det stopp. Anders ringde och det kom en VNF man och hjälpte oss. Den här mannen såg inte så glad ut som de andra vi träffat på. Han talade inte med oss heller.

När vi kom till Clerval lade vi till vid en liten brygga som skulle föreställa gästbrygga. Där låg redan en båt så när vi kom blev det fullt.

Det grådisiga vädret fortsatte med lite duggregn.

 

 

 

 

 

Söndag 21 April.

 

Det är fortfarande grått väder, det har regnat i natt.

Vi startade upp för fortsatta äventyr. Den djupa dalen vi följer börjar att bli bredare. Sluttningarna ligger inte så nära varann nu. Men det är fortfarande lika vackert.

L`lsle-sur-le-Doubs stannade vi vid gästkajen. Det låg en bensinmack alldeles vid kanalen, så Anders passade på att fylla på bränsle. Han körde i en 25L. dunk på cykel, flera vändor. Bredvid macken låg en Inter Marche så vi stannade för natten.

 

Måndag 22 April.

 

Dagen började med en tur till affären och inhandling av mat och lite av varje. Anders fick sig en ny marinblå tenniströja. Eftersom det var så billigt bränsle och den enda mack som ligger så nära kanalen passade Anders på att fylla en dunk till innan vi kastade loss. Så började kanalfarandet och slussandet. Jag säger det en gång till, det är en underbart vacker dalgång vi åker i.

Vid en av slussarna fick vi vänta, det kom en stor passagerarbåt. När den slussat och fortsatt förbi oss var det bara att fortsätta. Förutom en båt som kom i morse och gick förbi oss innan vi gått upp, var det den första båt vi mött.

Nu fortsatte färden ända till vi kom till sluss 21. Vi öppnade portarna med dosan, gick in i slussen. Startade med handtaget. Portarna stängde. Vattnet fylldes på. Sedan hände inget. Vi väntade en lång stund. Försökte dra i starthandtaget igen, inget hände. Det blev att ringa VNF. De kom som vanligt. Denna gång var det en kvinnlig VNF man. Hon kollade, tryckte på knappar, bara en port öppnades, hon skakade på huvudet och såg allmänt fundersam ut.

Till slut ringde hon en kollega. Han kom som en oljad blixt. De körde slussportarna fram och tillbaka, det var bara den ena som öppnade sig. Anders var med och hjälpte till så gott han kunde. Hydraliken kopplades från och de försökte dra upp porten. Inget hjälpte. VNF mannen stack iväg med sin bil, kom snart tillbaka med en lång skrapa som de drog bakom slussporten, sedan kopplade de till bilen. Tjoff sa det och porten gick upp. Tjejen berättade att ungdomen roade sig med att kasta i stora stenar vid slussporten, då blir det stopp.

Vi startade upp, tackade så mycket för hjälpen och fortsatte sedan. Tjejen kastade sig i sin bil och drog. När vi kom till en låg, mycket låg bro, som måste öppnas förstod vi varför hon hade så bråttom. Hon skulle öppna den åt oss.

Vi fortsatte några slussar till. Vi hade sett att det skulle finnas en brygga i en by straxt före en sluss. På kartan såg det bra ut, vi siktade in oss på den. Nu är det så att vi är i Frankrike och då stämmer inte alltid kartan med verkligheten. Det hade kanske varit en brygga där, någon gång, inte nu. Vi lade till vid kajkanten och fick en lugn och stilla kväll. Som vanligt blev det yatzyspel. Det var min tur att få stryk. Fast jag hade fått storstryk kvällen innan. Livet är inte rättvist.

 

Dampierre N47*28,526 E006*44,020

I dag har vi tagit 8 slussar.

 

Tisdag 23 April.

 

I dag är det min storasysters födelsedag. Jag har skickat sms. Hoppas hon fått det.

Vi vaknade till soligt och fint väder. Sommaren har återvänt. (för hur länge?)

Startade upp och drog iväg mot nya äventyr. Man vet aldrig vad som finns bakom nästa krök.

Vi har siktat in oss på Mont- Beliard. Det ligger 5 slussar bort. Där finns bland annat Peugeot både fabrik och ett museum. Det museet ska få den stora äran att bli besökt av oss i morgon.

Alla slussar och en bro funkade fint i dag. Framme i Mont-beliard lade vi till i gästhamnen. Efter vad det stod i kanalkartan och en bok vi läst i skulle det finnas allt man kan önska här. Vad fanns? Inget mer än några bryggor. Där rök den efterlängtade duschen.

När vi lagt till tog vi en fika, sedan gick vi ut på jakt efter en turistinformation. (det skulle finnas en på kajen, men icke.) Vi fann en inte alls långt från båten. En mycket trevlig kvinna hjälpte oss. Vi fick mycket nyttiga upplysningar av henne. I morgon blir det museum.

Vi vandrade en stund i staden drog oss sedan ner mot kanalen till en park vi har hört mycket talas om. När vi kom dit öppnade sig en stor park med mycket folk. Barnen lekte i den stora lekparken som var där. Vuxna satt i gräset eller på bänkar eller på kafeet som fanns där. Vi lyckades hitta ett ledigt bord på uteservering. En kaffe satt fint nu. Vi hade klätt oss alldeles för varmt så när vi fått i oss kaffet letade vi upp en skuggig plats där vi satte oss och tittade på folk och planerade morgondagen.

Parken var full av blommor och gröna växter. En liten damm med flera olika sorters fåglar i. En tjej gick runt med fyra små ponnyhästar som barnen fick rida på. Det var liv och rörelse hela tiden. Det var så mysigt med alla glada barn, vi har inte sett så många barn sedan vi kom till Frankrike.

Vi blev hungriga och återvände till båten. På turistbyrån hade vi fått upplysning om hur vi kunde komma in på internet, det är därför jag fått iväg det här. Vi hade sån tur att det fungerade i hamnen där vi låg.

Ha nu en riktigt bra tid tills vi hörs igen. Kram.

 

Mont-Beliard N47*30,277 E006*47.643

 

Kanske hinner jag skriva några rader innan vi åker i morgon.

Skepp och hoj.

Nu lägger vi snart ut. Färdig plockat. Vatten är fyllt. Vi är duschade. Det som är kvar är att betala för den sista månaden här vid bryggan, och tacka för oss. Cassandra skall tankas. Sedan lämnar vi st Jean de Losne. Vi kanske kommer tillbaka någon gång, men kommer aldrig att ligga kvar i 6 månader.

Kram och ha det så jättebra.

I dag soligt och 20* i skuggan, lite lätt bris.

På plats i båten.

Nu är vi tillbaka i st Jean de Losne och båten igen. Vi kom hit i måndags kväll efter att ha flugit, åkt tåg och lite väntande.

Vi startade hemifrån söndag lunch efter att ha blivit bjudna på mat av våra bästa grannar. Arne och Rosita. Efter maten fick vi skjuts till stationen. Vi äntrade Tågabs direkttåg till Göteborg. Vill ni komma i rätt tid, åk med Tågab.

När vi var framme i Göteborg var det bara att förflytta sig till avgångsgaterna för bussarna. När det var dags dök det upp en buss med skylten Stenungsund. Efter ca. 55 minuter var vi framme. Där stod kusin ”Julle” och väntade på oss. Efter en trevlig kväll med god mat och dryck, och en skön säng., (tack Lotta) var det dags att få skjuts till flyget.

Vid invägningen, visade det sig att en av väskorna var för tung. Vi får bara ha 10 kg. var med oss. Efter mycket trixande och vägande fick vi godkänt men var två store kryddburkar fattigare. Så var det säkerhetskontrollen, Den klarade vi bägge två. Ja, jag fick gå genom bågen två gånger, den andra gången utan skor. Så var vi då äntligen ombord på flyget. Vi fick sitta på första raden Derek efter ingången längst fram. Tur att just vi som har så långa ben hamnade där. Thi hi hi. Solen sken och jag kunde se landskapet under oss en lång stund, sedan blev det mer och mer molnigt. I paris var vi först av planet, men inte först in i ankomsthallen. En del människor har sååååå bråttom.

Nu var det dags för flygbussen in till Paris. Inte någon väntetid ännu. Från bussen till Metron var det en bit att gå. Ner i tunnelbanan, åka en bit, upp ur tunnelbanan. Leta rätt på först en toalett, sedan ett biljettkontor. Tog en nummerlapp, väntade ca. 10min. på vår tur. Den första väntetiden i dag. Det har nu börjat regna. Fyy. Köpte biljetter och Skyndade till tåget, det skulle snart gå. Ingen väntetid. Och vi hann med. Det är snabbtåg mellan Paris och Dijon, så det går fort. Vi passade på att äta varsin hamburgare medan vi väntade på tåget som skulle ta oss sista biten hem. Det var alltså första och enda väntetiden i dag.  Vi väntade 55 min. på tåget. När vi var framme regnade det ganska reellt, men det var bara att trava på. Då kom det en bil och stannade, de erbjöd oss skjuts trots att de redan var tre personer i bilen, två män och en kvinna och det blev riktigt trångt när vi klev in. Det var svårt att tala med dem, det var bara tjejen som kunde lite engelska och vi kan ingen franska.

Tillbaka i båten igen. Det kändes riktigt skönt, trots allt jag sade innan vi kom iväg hemifrån, det var nog resfeber som satte in. En härlig känsla infann sig snart. Hemma!!!

Här var allt som vanligt, grått, regnigt och dålig internet. Något nytt också, det var varmt. Termometern visade på mellan 16 och 19 grader varmt. Sköööönt.

Sedan i måndags har vi plockat städat och grejat för avgång. Vi räknar med att lätta från bryggan i morgon förmiddag. ( fredag). Så nu vet jag inte när nästa rapport från oss kommer. Jag lovar att höra av mig så snart det fungerar.

Kram och ta hand om dig tills vi hörs igen.

 

 

Påsken är snart slut.

Nu är påsken snart slut. Inget riktigt firande för oss. Det är ju ganska onödigt att leta reda på påsk saker och dukar och sånt.

Vi har hunnit med en hel del annat. Skärstorsdags morgon kl. 7:00 tvättade vi. Eftersom jag är väldigt morgontrött var det en utmaning. Men den stora utmaningen kom på långfredags morgon. Klockan ringde 06:00. Det var bara att gå upp och göra sig klar. Anders och jag satte oss i en lastbil och ställde in GPS-en på Göteborg Nordhemsgatan. Vi hjälpte Liselott och Daniel att flytta till Gunnebo.

När lastbil (den var modell mindre), Daniels bil och Liselotts bil var packade startade karavanen mot Småland. Jag åkte med Liselott. Daniel hade en kompis, Rickard, med i sin bil. Stackars Anders som är mest pratsjuk fick åka själv.

Efter halva vägen var det dags för lunch, den intog vi på en finare restaurang, Max tror jag den heter. Jag åt både hamburgare och milkshake de lux jordgubbssmak. Mumselemums.

I Småland var det fortfarande vinter. Snön låg i drivor och det var isigt på gatorna. Set var även isigt och  blåsigt i luften.

Bilarna packades ur. Delar av familjen Johansson ställde upp och bar kartonger och möbler. Många kartonger var det.

Anders och jag sov över bland kartongerna i vardagsrummet. Vi sov ovaggade, ja tre av oss. Liselott hade visst svårt att sova.

När vi ätit frukost och uppehållit ungdomarna en stund klev Anders och jag upp i lastbilen och började vår hemresa. När vi kom till Motala stannade vi till hos Kenneth och Noemi. Vi fikade med dem och pratade en stund, så var det dags att fortsätta hem.

När vi kom hem satte vi oss framför Tv-n. Vi åt sill och potatis och ägg. Det var ju påskafton.

Påskdagen käkade vi påskmat med pojkarna. Det är så härligt när jag har barn och barnbarn i närheten. Det är så länge sedan, och kommer att bli långtid till det blir så igen.

Innan vi återvänder till Frankrike ska vi hinna med att gratulera två barnbarn som fyller år. Vi skall äta pizza med vänner och eventuellt ett till besök i tvättstugan.

Ta nu hand om dig och ha det bra till vi hörs igen. Kram.

Visst ja, jag har hållit upp med rökningen sedan den 7 februari.