Ny hamn nya upptäckter……

 

Torsdag 30 Maj.

 

Vi har flyttat oss till den hamn i Dusseldorf som har satt ut på kartan att de har en lyftkran. När vi kom fanns det ingen. Är vi i Frankrike igen? Hamnkaptenen talade om för oss att det finns en ca.3 km längre fram. I dag kan vi inte få hjälp, men i morgon lovade han att ringa och kolla om de kunde ta emot oss där. Det känns lite säkrare att ha kollat hur det ser ut undertill. Det hörs inga konstiga ljud eller är inga skakningar, men man vet aldrig.

Åter igen har vi träffat på en väldigt trevlig hamnkapten. Han verkar vara väldigt hjälpsam och trevlig att prata med.

Mitt emot oss på bryggan ligger en svensk segelbåt med tre personer ombord. De är på väg hem mot Sverige de också. De kommer från Hörby.

Vi skall gå upp på staden och leta reda på en bankomat. Här i Tyskland tar de inte gärna kort. Äventyret i morgon kommer säkert att kosta sina modiga £.

Vill även meddela att vi just nu har strålande solsken och 23,5*.

Vi ligger i en av Dusseldofs gästhamnar. Alldeles intill oss är det några väldigt ovanliga hus.

Konstiga hus i Dusseldorf.

Konstiga hus i Dusseldorf.

Våra svenska båtgrannar.

IMG_8280

Sådana här bjässar kan man stöta på här på Rhen. Då gäller det att hålla undan, de kommer fort. Trots motström.

Nu ska vi göra staden, vi hörs senare.

 

 

Lugn efter lite trubbel.

Lördag 25 maj.

 

Jag sov länge. Anders var ute och cyklade när jag vaknade. Solen sken och det var riktigt skönt. Jag sände några fler bilder.

Hamnkaptenen, som var en hon, kom och vi fick betala till henne. Sedan knöt vi lös och fortsatte färden, mot Rhenfloden.

Våra huvuden går fram och tillbaka, som om de satt på en glad hundrumpa. Vi vill se allt runt omkring oss. Vi har upptäckt att det finns många campingplatser efter kanalkanten. Stora samlingar med både husbilar och husvagnar står uppställda efter kanten. Vid de flesta husvagnar är det förtält, staket, solcellslampor och blommor. Det är alltså i stället för sommarstugor. Flera svenskregistrerade husbilar har vi sett.

Det verkar som om vingårdarna blir fler och fler. Byarna är små och mysiga. Husen är gamla och många är av korsvirketyp. De är välmålade och jättefina. Ett och annat slott har vi också sett.

Många cyklister åker på vägen som går jämsides med floden. De är klädda i färggranna regnkläder. Tåget som också följer kanalen nere i dalen kör ganska sakta, undrar om det är för att folk (turister) skall kunna se sig omkring.

Det regnar och regnar på oss, minst en lång skur per dag har det blivit. Stundvis längtar jag hem, men det är korta stunder.

Två slussar fick det bli idag, sedan tog vi natten i en skyddad gästhamn. Gästhamnarna blir dyrare och dyrare ju längre upp vi kommer. Man måste ju ligga i en skyddad hamn. De stora lastbåtarna går dygnet runt och är det inte båtarna som river upp floden så är det allt vatten som skall fram. De brukar aldrig ha så mycket vatten i Mosel den här årstiden. Tur då att vi kom så de får lite regn så inte vindruvorna torkar bort. Nåväl hamnen vi hamnade i var i alla fall lugn och fin.

Det blev två blad med Yatzy. 6 rader. Anders hade tur, han vann många gånger, hur många har jag förträngt. Hi hi hi…..

 

Senheim N50*05003  E007*12,473

2 slussar idag.

 

 

Söndag 26 Maj.

 

Grattis alla mödrar på mors dag.

Fick frukost på sängen (som vanligt) och en chokladask av min käre make.

Färden gick vidare, Mosel slingrar sig likt en orm mellan bergväggarna. Vingårdarna är på ena sidan i bland och på andra sidan ibland. Där det inte växer vin är det i allmänhet skog. Byarna ligger tätt och är väldigt vackra. Välmålade och välskötta. Mycket blommor är det överallt.

Nu står det 1-1 i förstörda linor mellan Anders och mig. I dagens sista sluss fastnade min lina. Anders fick fram kniven illa kvickt, eftersom vi inte fick lös den. Allt gick väldigt fort och vi blev aldrig hängande. Phu hjärtat tog nog några extra slag.

Det regnar och regnar hela tiden. Det är så att jag längtar hem. Mina barn messade från Roma och talade om att de firade mig. Då fick jag riktig hemlängtan. Ville sitta vid bordet i rummet hemma och dricka kaffe och äta tårta. Nu är det inte så, det är bara att gilla läget. Bara solen och värmen kommer blir allt bra igen.

Anders hämtade diesel vid en mack som låg alldeles vid hamnen där vi låg. Under tiden lagade jag mat. Meningen var att vi skulle grilla men det regnade så mycket att det inte fungerade så köttet blev stekt i slället.Vi åt middag och tog en liten promenad i regnet avslutade sedan kvällen med Yatzy (så överraskande) medan vi delade en flaska Cava.

Natti natti.

 

Måndag 27 Maj.

Solen har återvänt. När jag vaknade sken solen och det var varmt, runt 20*, härligt. Nu kändes det bättre. Vi flyttades oss i går kväll till en brygga där vi antagligen inte får ligga. På det första stället slog vi mot botten när en stor båt åkte förbi utanför piren.

Vi startade vår tur mot Rhenfloden. Efter ca. 2 timmar och 2 slussar var vi ute på Rhen. Nu tätnade båttrafiken och floden blev bredare. Byar och städer såg inte riktigt så gemytliga ut som i Moseldalen.

Anders försökte sätta fartrekord, han letade efter de starkaste medstömmarna. Det blev inget rekord i dag heller, kom bara upp i 11 knop. Bättre lycka nästa gång.

I den första slussen blev det  något fel på bogpropellern. Jäklar också den är så bra att ha. Men felet var lätt fixat, det var en fender med lina från en stor båt som hade fastnat. Anders tog båtshaken och drog lös den, så var det klart. Phu skönt.

I den sista slussen i Mosel hamnade vi vid en flytpollare, det fanns bara två. En i varje ände av slussen.

Om du haft funderingar att åka hit har jag bara ett svar, Gör det, du kommer inte att ångra dig. Det är så otroligt vackert trots det dåliga vädret.

En del vinodling såg vi på sluttningarna ner mot floden i Rhen också. Men inte lika mycket.

Nu styr vi mot Nederländerna och förhoppningsvis små härliga kanaler.

Sol, sol, sol, härligt.

Ute på Rhen var det bara att följa strömmen, trodde vi. När vi möter en lastbåt eller passagerarbåt som har blå skylt utfälld på sin styrbordssida vill de att vi möts på ”fel” sida. När man då möter flera båtar samtidig och en del har blå skylt och andra inte, vad gör man? Man kan ju inte åka slalom på floden. Trafiken var väldigt tät. Så många båtar vi mötte nu hade vi inte mött på väldigt länge, om någon gång sedan vi kom till kanalerna.

Vi gick till en gästhamn som låg väldigt centralt i Köln. Träffade på en mycket trevlig hamnkapten. Vi betalade avgiften och gick sedan ur på stan på jakt efter ett laboratorium. Det var dags för Anders att ta prov. Av hamnkaptenen hade vi fått en karta över Köln, på den hade han ritat ur var det fanns olika saker bland annat ett apotek. Där skulle de nog veta vart vi skulle vända oss, trodde han. Det var väldigt lätt att hitta apoteket. Där sade de att vi var tvungna att gå till en läkare. De visade oss på en läkare på andra sidan gatan. Vi gick dit. Där blev vi mottagna av en mycket trevlig receptionist. Hon tog lite uppgifter av Anders men saknade hans pass. Han lovade att komma och visa upp det dagen därpå. Provet togs, det var OK. Han fick vänta en stund innan han fick träffa doktorn. Läkaren undrade varför Anders inte hade fått med sig en sådan liten manick, som de hade där, så han kunde ta proverna själv. Det har vi också undrat. Den är kanske för dyr tyckte Anders.

– Den är inte dy sade läkaren då.

Efter provtagningen var det dags för mat. Vi letade efter någon stans att äta. Det slutade med en modell korvkiosk, där vi handlade mat. Ett ställe precis bredvid hade stolar och bord och något att dricka. Så fick det bli.

Efter maten blev det en promenad efter kajen. På en bar hade de sådana där korgstolar för två som finns på varje tysk badstrand. Jag tycker de ser så mysiga ut att jag föreslog att vi skulle sätta oss där och ta ett glas vin, ja Anders drack öl. Vi satt där och hade det jättemysigt då kom det fram en turist från Australien och frågade om hon fick ta kort på oss. Hon var nog lika imponerad av stolarna som jag är. Hon fick ta sitt foto tackade och gick. Då kom servitrisen och talade om att de ville bjuda på det samma som vi drack, gratis, om vi ville. Tack gärna sade vi, då kom hennes kompis och frågade om vi ville ha lite chili con carne, gratis!!! Tack gärna sa vi till det också. Det är inte var dag man blir bjuden på det sättet. Con carnen smackade supergott. Fast vi inte var speciellt hungriga.

Det hade varit en underbar kväll, varm och solig. Ända tills vi närmade oss båten, då drog molnen ihop sig och det började skvätta i luften. Ja ja då var det dags igen. Vi fick i alla fall två dagar fint den här gången.

Natti, natti.

 

Köln N50*55,727  E006*57,860

Nu är det slut på slussandet för ett tag.

Onsdag 29 Maj.

 

Sov länge. Vaknade till regnsmatter på rufftaket. Anders kom tillbaka, hade varit och visat upp passet hos läkaren.

Vi käkade frukost, klädde oss och gick till busshållplatsen där ”City sightseeing bussen” skulle komma. Vi såg igår att det skulle finnas en röst på svenska som berättade under tiden man åkte. Vi klev upp på övre våningen i bussen och satte oss till rätta. Satte på hörlurarna och letade reda på den svenska rösten, kanal 6, ok. Nu var det bara att lyssna. En stund gick det bra, sedan försvann den skånska rösten. Vi mixtrade en stund, men inget hände. Då kom Anders på att vi kunde koppla in oss på platserna bakom oss, som var lediga. Då fick vi ljud, men väldigt dåligt, det fick gå.

Vi hade klivit på bussen på ungefär halva turen. Det var en sådan där buss som man kliver av och hoppar på som det passar under dagen. När den kom till start platsen stannade den och tog en paus. Vi satt kvar och väntade att den skulle starta igen. Vi bytte plats och fick hörlurar som fungerade utmärkt. När vi kom till den hållplats vi klivit på, hoppade vi av och gick till båten.

Anders kokade potatis medan jag duschade. När jag kom tillbaka gick Anders till duschen medan jag gjorde i ordning resten av maten. I dag var det dags för fisk.

När maten var undanstökad satte vi fart mot Hitdorf, där skulle det finnas en skyddad hamn. Regnet strilade hela dagen, det är så tråkigt när allt blir så där blött. Mina små planteringar av rädisor, dill och gräslök, de simmar nästan fram i sina lådor.

När vi var framme, vi skulle bara förbi piren och sedan svänga in i hamnen, mötte vi en stor pråm. Det var en som sköt på en och hade en på sidan om sig. Fullastad. Vi gick mellan land och pråmen. Strömmen och vågen från pråmen hjälptes åt att skjuta oss mot land. Pang, där satt vi, på grund, tydligen en massa stenbumlingar på botten. Vi kom inte loss hur vi än försökte. Men så kom det flera stora båtar samtidigt som drog upp sjö. Tack för hjälpen, nu blev vi lyfta av grund. Vad som hänt under båten och i aktern, där roder och propeller sitter, vet vi inte än. Men det small bra i plåten. Vi gick in och lade oss på en gästplats. Vi fick hjälp av ett par som sett vad som hände. Det är väldigt mycket mer vatten även här, mot vad det brukar vara.

Av honom som hjälpte oss fick vi reda på att kaptenen på en av de stora båtarna som sett vad som hände hade ringt sjöpolisen, som var på väg. De skulle väl hjälpa oss loss. Poliserna kom, de pratade med oss, och de hade pratat med kaptenen som ringt. De konstaterade att varken vi eller kaptenen på den stora båten hade gjort något fel. De gjorde lite anteckningar.

I morgon skall vi försöka ta oss till närmsta varv, som kan lyfta Cassandra så vi kan se om något är skadat. Vi kan nog gå för egen maskin. Av poliserna som var här fick vi telefon numret till deras båt, om vi skulle få något problem.

-Det är bara ni ringer så kommer vi, sade de.

Nu är det så att det är helgdag här i Tyskland i morgon, så vi får vänta till på fredag innan vi kan få någon hjälp.

Vi är nog lite omtumlade efter vårt äventyr, åtminstone jag. När jag var mitt uppe i det kändes det riktigt läskigt. Men nu är det ganska lugnt. Vi har spelat vårt spel. Anders sover, jag skriver. Nu skall jag sova natti, natti.

Några bilder.

Så här ser mina slusskläder ut, för det mesta......

Så här ser mina slusskläder ut, för det mesta……

Lämplig fotbeklädnad....

Lämplig fotbeklädnad….

Skojade, vi har fint väder och härlig natur också.

Skojade, vi har fint väder och härlig natur också.

En super Smart.

En super Smart.

En trevlig bar/restaurant.

En trevlig bar/restaurant.

En svensk flagga.

En svensk flagga.

Här har vi åkt upp i ett "slusskar" man åker på tvären. vi var tre lika stora båtar samtidigt.

Här har vi åkt upp i ett ”slusskar” man åker på tvären. vi var tre lika stora båtar samtidigt.

Så här ser en flytpollare ut.

Så här ser en flytpollare ut.

Den lilla färjan mellan Tyskland och Luxenburg

Den lilla färjan mellan Tyskland och Luxenburg

Restauranten med den goda schnitzeln

Restauranten med den goda schnitzeln

Kolla in häckarna. Så ser det ut på många ställen i Frankrike.

Kolla in häckarna. Så ser det ut på många ställen i Frankrike.

En buskhatt.

En buskhatt.

Vackert på en liten kanal

Vackert på en liten kanal

Så här kan en buske också se ut i Frankrike.

Så här kan en buske också se ut i Frankrike.

Den stora floden

Den stora floden

Den blåa floden är brun.

Den blåa floden är brun.

En mycket trevlig kväll.

En mycket trevlig kväll.

Cassandra är liten i de stora slussarna.

Cassandra är liten i de stora slussarna.

Anders på bilutställning

Anders på bilutställning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

24 Maj i Traben-trabach.

Fredag 24 Maj.

 

När vi lagt brevet med betalning i brevlådan fortsatte färden i en virvlande fart på den snabba floden. På kartan hade vi hittat en skyddad hamn där vi tänkte ta natten. Den ser bra ut på kartan i alla fall. Det är lite svårt att föreställa sig verkligheten från ett papper.

Vi beundrar fortfarande allt omkring oss och säger mer än en gång under dagarna – Det är helt underbart vackert här.

Den här resan har vi inte ångrat en minut av. Visst griper hemlängtan tag i en någon gång då och då, men inget allvarligt. Just nu och några dagar framåt, när vi befinner oss på den stora strida floden, längtar jag till den lilla stilla flytande kanalen och 4 knop. Det kommer jag att få uppleva snart.

Jag har nog lite nomadblod i ådrorna, det här livet är underbart.

En sluss skulle vi ta idag, det gjorde vi också. Det blev en kortare väntetid, det var en pråm på väg upp. Sedan  var det vår tur. Vi slussade alldeles ensamma i den stora öde slussen.

Vi hittade fram till vår tänkta natthamn och fann en ledig plats åt oss. Här var det lika som i den förra hamnen, det låg kuvert i en låda. Men det satt även en lapp som talade om att hamnkaptenen skulle komma kl. 4. Anders hade hittat en karta, där såg vi att det fanns ett Lidl i närheten, så vi bestämde oss för att åka och handla medan vi väntade. Under tiden vi plockade ihop påsar och cykelkorgar började det regna, vi får vänta en stund. Det blev en lång stund. När det lugnade ner sig med regnet var det inte så lång stund innan hamnkaptenen skulle komma, så då väntade vi på det. Det dök aldrig upp någon som ville hälsa oss välkomna och ta emot våra pengar.

Vi satte oss på cyklarna och trampade iväg. För säkerhets skull hade vi satt på oss regnkapporna, det var tur för naturligtvis började det regna. Vi trampade på i regnet och i uppförsbacke. Jag var hungrig, frös, blöt, och sur i största allmänhet. Min cykel gick väldigt tungt idag, tyckte jag. Anders trampade glatt på och jag kämpade på, långt bakom honom och mumlade tyst för mig själv. Vad? det vill du inte veta.

Vi fann affären, gick in och handlade och undrade, som vanlig, hur skall vi få med oss allt till båten. Det var inga problem, det blev två kassar över till och med. Jag har lärt mig packa.  När vi kom ut sken solen från en klar himmel, jag var på bättre humör och vi hade nedförsbacke hela vägen hem till båten.

Tillbaka i båten satte sig Anders på fördäck med en öl. Jag började med maten, vildsvinskorv och potatis. När jag kunde gå ut på fördäck hade solen gått ned bakom det höga berget. Så det blev ingen solnjutning för mig. Men maten var god.

Härligt med internet, det var så mycket jag ”måste” göra. Vi skypade en stund, sedan tittade vi på Eurovisionsschlagerfestivalen. Ja sedan var det natti natti. Nej visst ja, Anders sov jag sände lite bilder. Sedan var det natti natti för mig också.

 

Traben-Trabach N49*57,999  E007907,884

Idag blev den 1 sluss.

 

Bilder.

Cykel är bra att ha när man handar.

Bra att ha cyke när man handlar

Där har vi åkt upp på tvären.

Där har vi åkt upp på tvären.

Bryssel är en vacker stad

Bryssel är en vacker stad

Den här bjässen slussade vi med.

Den här bjässen slussade vi med.

Skräp i vattnet.

Skräp i vattnet.

Vattnet strömmar runt en boje.

Vattnet strömmar runt en boje.

Här är så otroligt vackert, trots mycket vatten och dåligt väder.

Här är så otroligt vackert, trots mycket vatten och dåligt väder.

 

Små mysiga byar.

Små mysiga byar.

Massor av vinodlingar.

Massor av vinodlingar.

IMG_8074

Vi har fint väder också.

Vi har fint väder också.

Mina planteringar.

Mina planteringar.

På promenad.

På promenad.

 

En and familj på besök.

En and familj på besök.

Det odlas vi på varenda ledig fläck.

Det odlas vi på varenda ledig fläck.

Ett sagoslott.

Ett sagoslott.

Böljande höjder runt oss.

Böljande höjder runt oss.

IMG_8147

Mycket vatten, var börjar kajen tro?

Mycket vatten, var börjar kajen tro?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gratis internet gratis….

Fredag 17 Maj

 

Grattis Lena. Heja Norge.

 

Nu har jag fått sänt lite igen. Jag fick gå upp i huset för att få riktig kontakt. Jag passade på att läsa NKP. När jag ändå hade tillgång till fri internet.

Jag talade med hamnkaptenen, han berättade att det var bara två år, när jag tyckte att det var så fint. Huset var nog äldre, men det var reparerat för två år sedan skulle jag tro.

Runt om oss i hamnen simmade det massor med svanar, det har blivit ännu fler sedan i går. I flocken ingår det 8 st. gäss. I går kväll försökte de att ha gåsriksdag, men den varade tack och lov inte så länge. De kanske kom överens snabbt.

Vädret i dag är grått med inslag av regn. Vi såg på Rapport (på datorn) att ni där hemma har fint sommarväder. Grattis till er. Vi kommer säkert att få sommar vi med.

Vår färd gick vidare mot somm… förlåt Luxenburg. Vi gled fram på en slingrande kanal. Runt om oss på höjderna var det vinodlingar massor av vinodlingar. De använde varenda lite plätt till att plantera vinstockar. På ett ställe såg jag hur de planterat vin på en smal remsa mellan kanalen och järnvägen. Det enda som bröt av var slussarna. De var stora. Vi hade sällskap i alla slussar, men med olika båtar. Vid en av slussarna fick vi vänta. Så kom det en lastbåt upp. Så stängdes porten och vattnet tappades ut. Då slängde sig den andra båtägaren på telefon och undrade vad fasen slussvakten sysslade med. Vad han fick för svar vet jag ej. När nästa lastbåt kom fick vi grönt ljus och fick slussa ned, där nere möttes vi av en till lastbåt.

Vi låg utanför den sista slussen för dagen och väntade på grönt ljus, porten var öppen, men inget hände. Då ropade Anders på VHF-en slussvakten svarade och undrade var vi var. Vi syntes tydligen inte från hans hus. Vi fick grönt ljus och gick in. Vi fick vänta på en hyrbåt som var på väg.

När vi slussat färdigt började vi leta efter ett bra ställe att ta natten på.  Här på den stora kanalen är det inte bara att slå ner kanalsprinten och sedan tro att man ligger säkert. Vattnet strömmar med ca.2 knop och det kommer stora båtar som drar upp sjö både framför sig och efter sig.

Till slut hittade vi en brygga där vi gick intill. Vi fick hjälp av ett mycket trevligt par med en liten hund. Hamnkaptenen kom och vi betalade för oss. Klockan var omkring 20 så det blev en sen middag. Efter maten fick vi in en fransk kanal på radion och lyssnade på Eurovisionsschlagerfestivalen,  på franska. Hi hi hi.

I morgon skall vi leta reda på ett varuhus, som grannbåten tror är öppen. De har erbjudit oss att skjutsa oss med bi dit. De har tydligen både båt och bil här. Få se om det är så mycket dyrare med allt här i Luxenburg, som de säger.

Hoppas att vi får lika soligt och fint i morgon som vi haft i dag. Det har varit kortbyxväder hela dagen.

 

Wasserbillig N49*47,770  E006*30,073

Idag har vi klarat av 5 st stooora slussar.

 

Söndag 19 Maj.

 

Grattis Danmark.

Tänk att en så klarblå himmel kan ändras till en så helgrå himmel på bara en natt. Ja ja , det var bara att lyfta i land cyklarna och förse sig med cykelkorgar och tygväskor. Vi satte oss på cyklarna och trampade iväg. Vi trampade och trampade och trampade, men ingen viadukt under järnvägen såg vi. Vi stannade till och undrade om vi inte åkt för långt. Då kom ett par som vi frågade. Det visade sig att de var danskar som bodde här.  Vi blev stående och tala en lång stund, under tiden började det regna, så klart vi var ju inte klädda för regn. Nåväl de förklarade vägen och sade att vi inte  behövde åka samma långa väg tillbaka, fortsätt bara vägen framåt som ni åker på. Vi handlade och fortsatte sedan vägen framåt. Det var mycket närmre till båten den vägen. Vi hade åkt fel från början. Så kan det gå när man är på nya ställen. Lite spänning ska det vara.

Det där med priserna tycker vi inte stämmer. Många varor var billigare här än i Frankrike, bränsle till exempel. Anders funderade att köra med cykel och dunk, men bestämde sig sedan för att det var nog i längsta laget att köra flera vändor på det sättet.

Tillbaka i båten plockades varorna in på sina ställen, cyklarna plockades upp på båten och vi tog en fika. Då öppnades himlaportarna, alla på en gång.  Med regnet smattrande på kapellet plockade vi fram våra böcker för att invänta lite bättre väder innan vi skulle fortsätta framåt. Planerna blev ändrade under tiden regnet flödade ner. Vi ligger kvar till i morgon, det är ingen som vet om vi finner någon bra angöringsplats längre fram. Så fick det bli.

Vi kopplade in oss på elen. Då kunde vi titta på TV. Det var en svensk deckare. ” Ett fall för Annica Bengtsson” av Lisa Marklund……..dubbad till tyska. Men det var svenska ansikten.

Inget Yatzy i kväll. Alltså natti.

 

Måndag 20 Maj.

 

Har vaknat några gånger i natt och tyckt mig höra konstiga ljud. Intalade mig själv att jag drömt och somnat om. På morgonen när jag vaknade hörde jag ljuden igen, nu var jag vaken. Det visade sig att den starka strömmen i vattnet drog med sig grenar, stockar och en annan massa skräp. Det hade fastnat en hel del i vår badbrygga. Det var det som låg och slog mot båten. Anders beväpnade sig med båtshake och befriade oss från skräpet. Innan vi drog vidare befriade han även vattenfiltret från skräp. Det var en del där också.

Framför oss har en färja jobbat sig fram och tillbaka mellan Tyskland på styrbord sida (höger) och Luxenburg på babord sida (vänster). Det är en liten färja med plats för två bilar. I ena änden hade den en tysk flagga och i andra var det den luxenburska. På mitten vajade EU flaggan. Det är Tyskland på den ena sidan och Luxenbuerg på den andra sidan av kanalen. Vi var i Luxenburg.

Vår färd fortsatte i en mycket orolig flod. Det var mycket vatten och mycket bråte flöt omkring. Det gällde att hålla uppsikt så man inte krockade med en stock eller en hel gren, eller nåt annat stort.

En sluss skulle vi gå i genom, hade vi bestämt. Det skulle finnas ett varv och en båtbutik längre fram. Det fattades sjökort för den del av Tyskland, vi är i nu och som vi inte har. Till och med GPS kartan försvann. Det kan ju vara kul att veta var man är. Det stora översiktskortet visar inte de små städer och byar vi far förbi. Så är det lite svårt att planera.

Vi kom fram till slussen. Där fanns två slussar. En stor och en mindre. Vi bestämde oss för den mindre. Det var krångligt att ta sig fram bland bråte och ett mycket strömt vatten. Vattenfallet låg precis bredvid. Men vi lyckades, då visade det sig att den var stängd. Jaha krångla tillbaka då. Det kom en lastbåt upp i slussen och vi hade sällskap med en. Det var bara att vänta till en gick ut och den andra gick in. Sedan var det vår tur, vi tuffade in bakom lastbåten och lade till. Det var en snäll sluss. Den gick sakta och lugn nedåt. Även skepparen på den stora  båten var snäll, han gasade inte på så vi fick hålla Cassandra så vi blev blå.

Innan vi kom till båtbutiken skulle vi stanna till och äta hade vi tänkt. Men ingen stans hittade vi någon förtöjningsplats. Vi fick äta i omgångar, en i taget, medan den andra styrde och höll utsikt.

Det gick bra det med.

Framme vid målet gick vi in i hamnen och hittade en ledig plats åt oss. Samtidigt kom en annan båt. Det visade sig vara en tysk familj, men pappan ( Peter ) var från Jugoslavien och hade en mamma från Ungern.

Det var lugnt och skönt att ha stilla vatten under kölen. Anders drog ut på upptäcktsfärd. Han hade hittat kapteneriet och hade betalat bryggavgiften. Samtidigt som han kom tillbaka anlände en båt och lade till bredvid oss. Det var en stor och fin Linssenbåt.( en jättefin båt som det finns många av här omkring.) Cassandra blev liten bredvid den.

Plötsligt frågade en kille på tyska om vi kom från Sverige. Det kunde vi inte neka till. Han var svensk och bodde i Schweich, där vi var. Han hade sina två fyraåriga pojkar Max och Felix med sig. Själv hette han Marco. De kom ner i båten och vi pratade en stund. Det var härligt att prata svenska en stund.

Vattnet började plötsligt stiga i hamnen. Anders fick knyta om linorna. Vattnet fortsatte att stiga, det blev skrämmande högt. Kanalen stängdes av för all båttrafik. Jaha då var det dags igen, nu blir vi väl liggande här i flera dagar. Tydligen brukar det inte bli så mycket vatten i Mosel. Men efter så mycket regnande är det inte konstigt. Det brukar inte regna så här mycket heller. Typiskt när vi är här. Vår båtgranne skojade med oss och sade att de beställt svenskt väder till vår ära. Ha ha ha kul va.

Så dök Peter upp och bjöd Anders på öl. Vi blev sittande och tala med honom en stund. Peter berättade att han varit i Sverige fyra gånger och trivdes väldigt bra. Han kunde till ock med tänka sig att flytta dit. Han hade besökt Lidköping och Västervik till exempel. Han var bekymrad för den elkontakt som var vid platsen där han låg satt så nära vattnet, om vattnet skulle stiga ännu mer. Vår satt uppe på en stolpe.

Vi hade uppsikt på vattnet när det började sjunka vågade vi lämna båten en stund. Vi gick till restaurangen och åt världens godaste schnitzel. Det var den godaste ute maten vi ätit sedan vi åkte hemifrån.

Efter en liten kvällspromenad tillbaka till båten och Yatzyspel. Jag gick ut med trippelseger, igen. Hi hi hi va duktig jag är.

 

Schweich N49*48,867  E006*44,841

Bara 1 sluss idag.

 

Tisdag 21 Maj.

 

En av våra fendrar var utan luft, så Anders tog den med sig till båtbutiken, (för att få den fylld). Han kom tillbaka med en alldeles ny kanalkarta, på tyska, och en fungerande fender.

Vi tog en tur in i staden för att ta ut pengar. Här i Tyskland verkar de inte så glada åt kortköp. De vill ha kontant. En tur genom snabbköpet innan vi återvände till båten.

Solen sken och det var riktigt varmt och skönt. Hade sommaren äntligen kommit?

Klockan gick och vi blev hungriga. Lagade mat och åt. Lade oss och vilade middag. När vi vaknade hade klockan gått ännu mer, ingen idé att åka vidare idag. Löste ny hyra för ett dygn.

Vi satt och läste då gick klockan riktigt fort. Det började kurra i magen – vi har ju nyss ätit, tänkte jag. Tittade på klockan, oj den var redan halv nio. De blev te och smörgås.

En liten kvällspromenad sedan spel och natti natti.

 

Onsdag 22 Maj.

 

Gråväder igen. När vi kom iväg hade våra två båtgrannar edan försvunnit. I dag strömmade det riktigt på kanalen. Det såg ut som vattnet hade stigit, igen.

Våra ögon var nog stora som tefat när vi tittade oss omkring på allt det vackra omkring oss. Vi konstaterade att det var vackert även i gråväder. Både Anders och jag hade föreställt oss dalen i solsken och en lugnt flytande blå flod. Nu var det molnigt (men inget regn) och floden virvlade fram i en faslig fart med allt det bruna vattnet.

Men på kullarna runt om var det full fart på vinodlarna. De besprutade och rensade och skötte om sina vi stockar. En del hade traktor och andra gick och sprutade för hand. Det var väldigt brant på en del ställen, så vi undrade hur de vågade åka där med en traktor. Ingen av dem vi såg använde ansiktsmask så det kanske inte var något farlig de höll på med.

Vi fortsatte vår virvlande färd genom dalen. När vi kom till slussen hade vi rött ljus. Anders ropade på VHF-en, inget svar. Han ropade flera gånger. Så helt plötsligt slocknade den ena av de två röda lamporna, det började blinka på slussporten. Bra, han förbereder så han kan släppa in oss. Blinkandet slutade och slussporten var öppen. Men. Det var fortfarande rött ljus. Vi väntade och väntade. Till slut gick vi till kajen och skulle lägga fast. Då dök det upp en lastbåt. Det var den vi väntat på. Så in i slussen efter den stora. Lade fast och sjönk sakta och fint. Så ut ur slussen.

Färden gick vidare. När vi kom till en småbåtshamn som låg i Neumagen-Dhro krånglade vi oss in bakom piren. Det var inte så lätt. Först fick vi vända och gå mot strömmen en bit. Vid fullt varv på motorn kom vi bara upp 3-4 knop. Så skulle vi in genom en glugg som såg väldigt liten ut. Vi klarade det. Eller rättare sagt Anders klarade det galant. Jag ville helst blunda. Nu var det lugnt och stilla under kölen igen. Det kom en äldre man och hjälpte oss. En riktigt ”go gubbe” han var vithårig och hade ett stort vitt skägg. Han log med hela ansiktet och ögonen glittrade på honom. Om han varit klädd i röda kläder hade han varit den perfekta tomten. Han hade en hund, den verkade inte lika go.

När vi kommit till rätta kröp Anders ner under durken och kollade över propelleraxeln, det hade låtit lite konstigt när vi backat. Han fann inget konstigt.

Kapteneriet var i en en båt som låg på land. En mycket trevlig kvinnlig hamnkapten tog emot oss. När vi sade att vi hade kommit i båt vände hon sig om och tittade på kanalen och gjorde stora ögon. – Med båt, sade hon.

Vi betalade hamnavgiften, elen fick vi gratis -Eftersom ni är strand satta sade hon. Något måste jag ju göra för er. Man tackar och tar emot.

Det fanns en restaurang i den här hamnen också. ”Käpt´n Cook”.vi har fått smak av schnitzel så vi ville prova hur den var på här. På förra stället var den väldigt bra. Restaurangen var också väldigt mysig. Den gick i båtens tecken. Det var lampor från gamla båtar, det fanns en ratt, kompass och en massa annat. Mitt i rummet var det en stor öppen spis där elden sprakade. Utanför stod det en hög mast med linor, lantärnor ja allt som hör till masten på en gammal segelskuta. Det var den förra. Nu till Käpt´n Cook. Här var det lerfigurer som gällde, blandat med en del båt. På väggarna hängde det änglar i lera. Fina krukor ,i form av snäckor, med blommor i. Det var fåglar och andra djur. Hägrar fanns det flera stycken. Utanför låg det en stor krokodil i lera.

Maten var jättegod här också, i samma klass som på förra stället. Servicen var också i samma klass. Alltså toppen betyg två matställen i rad.

Under tiden vi åt passade vi på att köra en tvättmaskin. Vilket härligt sätt att tvätta på, eller hur?

Tillbaka till båten delade vi på en flaska Cava och spelade Yatzy. 2- i matcher till mig.

Natti natti.

 

Neumagen-Dhron N49*51,047  E006*53,533

1 sluss blev det idag.

 

Torsdag 23 Maj.

 

Vi fortsatte resan på den vilda floden. Det var bara vi och några få  lastbåtar som var i farten. Inte en enda sportbåt, som vi småbåtar kallas här.

En sluss hade vi bestämt att ta idag. När vi var framme vid den ropade Anders, som han brukar. Döm om vår förvåning, han fick svar. Svaret var att vi fick lägga till och vänta på en lastbåt som var på väg, det skulle ta ca, 30 minuter. Vi väntade.

Båten kom och gick in i slussen, vi efter. Slussen stängdes och snart var vi nere.

På kartan hade vi sett ut en brygga som låg skyddad från flodens virvlar. Dit var vi nu på väg.

Vattnet var högt i floden. Parken som var intill kanalen var vattenfylld, så man såg inte riktigt var kajkanten var. Vi höll i mitten. Hittade en plats med grön skylt där lade vi oss. Inget kapteneri. Vad göra? Anders gick på upptäcktsfärd, när han kom tillbaka hade han ett kuvert med sig, utanpå skulle man skriva när man kom, när man åkte, båtens namn, båtens längd, så lade man pengar i kuvertet, 1£/per båtmeter. Så skrev man under och lade allt i en brevlåda när man åkte därifrån. De litar på folk här.

Mat i magarna, middags slummer, bokläsning, Yatzyspel, natti natti.

1 sluss i dag med.

Anders hade Yatzytur idag 3-0 till honom.

 

Bernkastel Kues  N49*52,208 E006*55,642

Härligt med Vi-Fi.

Söndag 11 Maj.

 

Började dagen med en varm härlig dusch.

Startade upp och ställde färden mot Hesse. Där ska det finnas en stormarknad ca 2km. från hamnen. Hamnen var en stor hamn för hyrbåtar och en liten del av kajen var till för oss andra.

Cyklar och cykelkorgar plockades i land. Himlen såg väldigt grå ut, det var nog dags för regn. Igen!!! För att vara på den säkra sidan, att det fanns en affär, gick vi in på hyrbårskontoret och frågade. Inte i byn, men det finns ett ca 5km. bort. Det lät lite långt, med den mörkgråa molnen hängande på himlen.

Om ni åker en timme bort finns en by där de har en Tabac med en del matvaror, upplyste oss tjejen.

Vi klättrade ner i båten och satte fart. Regnet kom, som väntat. Men som det heter efter regn kommer sol, det stämmer.

Framme i Gondrexange letade vi efter tilläggsplatsen, som skulle finnas. Fann ingen så vi plockade fram kanalsprint och slägga. Tog ryggsäck och knallade iväg. Det var inte långt och det var lätt att hitta. Det viktigaste inhandlades.

Färden fortsatte, inte en sluss så långt ögat nådde. En hel dag utan slussning, det kändes konstigt. Vi tog natt utanför nästa dags sluss för nu började slussningen igen.

 

Rechiourt sluss N48*41,580  E006*50

1 sluss den var hög 16 m.

 

Måndag 13 Maj.

 

Direkt ur sängen och ut och slussa. Dagen började med en reell sluss. 16 m ner skulle vi.  Det låg en båt till utanför slussen, den skulle också med. Mannen ombord var ensam och jag undrar om han slussat någon gång förut. Vi gick in och gjorde fast. Anders vid en flytboj och jag vid ett rör där linan skulle löpa. Slussvakten och Anders hjälpte den andra båten att komma tillrätta, det funkade si så där. Nu kom det en till båt som ville med. Folket ombord var nog inga sjömänniskor, de hade en hyrbåt, men de kom tillrätta till slut de också. Ja, tillrätta är nog lite fel, de låg på tvären med en lina i fören och ingen i aktern. Hjälp vad blir det här tro.

Efter en halvtimme kom vi igång. Slussningen gick bra, efter 20 minuter var vi nere. När vi var klara och väntade på att porten skulle öppna kom det en riktig regnskur med tillhörande blåst.

Vi hade fått en dosa av slussvakten, så hädanefter skulle vi klara oss själva. De andra två båtarna stannade när de kom ut ur slusskammaren, vi gled själva vidare. Regnet upphörde och solen gjorde tappra försök att komma fram. Vi åkte mot klarare himmel och hoppades på sol och värme. Det var bara 8* på morgonen. Fotogenkaminen startades upp. Värmen både ute och inne steg.

Vädret varierade hela dagen sol, moln och regn i en riktig blandning.

När vi kom till vad vi bestämt dagens sista sluss, blev det stopp. Slussen fylldes och vi hade både rött, grönt och gult ljus , precis som man ska. Slussen fylldes med vatten, sedan var det stopp. Slussporten ville inte öppnas. Ok. vi lägger till och lagar mat så får vi se vad som händer. Det låg redan en båt med engelsk flagg där. Vi såg inte till några människor. Vi undrade om de hade samma problem som vi. Innan maten var klar kom en VNF-gubbe och hjälpte oss. Vi slussade ner och fortsatte med maten.

Det blåste, det var storm. Nej så mycket var det inte men vi är inte vana vid blåsväder.

När vi ätit och bestämt att fortsätta fick vi sällskap med den engelska båten. (som visade sig vara från Skottland.) Det var ett äldre par, de var inte speciellt pratsamma, inte han i alla fall.

Färden mot Nancy fortsatte. Det kom till en hyrbåt efter vägen. Inga problem slussarna är långa så det är gott om plats för tre båtar i vår storlek.

Vårt kylskåp började se tomt ut, så vi letade efter en butik att handla i. Det började även tryta på vårt toapappers lager. Våra magar har varit lite si och så ett tag.

Det är inte alltid man kan lita på vad som står i kanalkortet, men den här gången var det rätt. Det låg en Super Marche alldeles vid kajen. Cyklarna behövdes egentligen inte men vi tog med en för att slippa bära så mycket. Och det var tur, det blev en hel del i kassarna.

Efter inköpen tog Anders cykel och dunk och åkte till macken som låg granne med matbutiken. Det blev tre vändor med bränsle, så nu är det bara att tuta och köra igen.

Alldeles utanför butiken var det en cirkus. Det vandrade djur lite här och där. Hästar, lamor, kameler och en getabock. De satt givetvis fast, men de såg ut att ha det så bra där i det friska gröna gräset.

Vi fortsatte vår färd till gästhamnen, det kändes lite tryggare att ligga bland andra båtar. Hamnen såg ut att vara helt full, men vi hittade ett hål som vi tog. På kajen vajade en svensk flagga bland flera andra nationers flaggor. Det var härligt att se det blå och gula. Flamma stolt mot dunkla skyar……

Det var lite småmulet och det föll en och annan droppe uppifrån. Vi käkade havregrynsgröt med svensk lingonsylt. Som vi köpt på IKEA i Mont Pellerie. Det var smaskens. En kvällspromenad blev det före spelet. Jag vann alla tre omgångarna.

 

Nancy N48*41,628  E006*11,547

9 st slussar

 

Tisdag 14 Maj.

 

Även i den här staden fanns ett minitåg. Det åkte vi runt med. Som i alla de andra städerna vi varit i fanns här en massa historiska hus, gator och parker. Nåt som fanns här som inte har funnits så mycket av på andra ställen var guld. Ett stort torg som hette Place Stanislas var överfullt med guld. Stanislas, en kung i Polen, hade byggt upp allt för att hedra sin svärson. Han måste ha tyckt mycket om honom, så stort och så mycket guld.

Efter tågutflykten gick vi runt i en stor park med stora träd och massor av blommor. Efter parken gick vi till båten. På kapteneriet betalade vi för oss och duschade. Molnen lättade och solen kom fram, det blev riktigt skönt.

Kvällspromenaden gick över bron och efter kanalkanten, i ett härligt solsken. Riktigt romantiskt. Det låg en kinesisk park där som vi vandrade genom. Vi satte oss på en uteservering, men innan vi fått vår mat flyttade vi in. Det började att dra en kylig vind. Maten var toppen. Anders åt hamburgare och jag entrecote. Det blev en härlig avslutning på den här dagen.

Det riktiga slutet var förstås spelet.

 

 

 

Onsdag 15 Maj

 

Regn regn regn. När vi åkte idag hade vi ett mörkgrått regnmoln hängande över oss, det verkade som det var fastbundet i räcket på aktern. Men vi lurade det, vi stannade och åt då fortsatte det framåt. Himlen blev ljusare grå och regnet fortsatte.

Vi slussade ut på Mosel floden. Den är större än den kanalen vi kom från. Slussarna här är 190X12m. Först slussade vi själva. När vi kom till vår sista sluss, för dagen, fick vi sällskap med en stor lastbåt. Det var precis att vi fick plats bakom den. Vid sidorna hade den ca. 2 1/1 dm. På var sida. Den var nog den största båten hittills.

Vi hittade en bra natthamn där vi lade till. Det finns ett MC Donald alldeles intill. Så det här kommer att sändas i morgon. (förhoppningsvis) Natti natti.

 

Mousson N48*54,119  E006*03,721

Dagens slussantal är 4 st.

 

Torsdag 16 Maj.

 

Nu har vi varit på MC Donald. Det gick att komma in på Vi-Fi men sedan var det stopp. Ingen av mina sidor funkade. Inte ens franska VNF. Men vi blev mätta.

Vi ligger i en hamn som har allt, (utan Vi-Fi) allt var inkluderat i priset. El, vatten, dusch. Det fanns även en tvättmaskin, vet inte om den kostade extra. Duschen var nybyggd och jättefräsch. Om man jämför med den förra, i Nancy, så var det här himmelriket. Vattnet i duscharna i Nancy sprutade på all andra ställen än där de skulle. Ingen skiljevägg mellan kläder och dusch fann heller. Litet och trångt var de. Det slutade med att jag fick försöka torka mig på ett blött badlakan. Här var det stort och fint, ingen blöt handduk här inte.

Vi fortsatte vår färd i regnet. Flera gånger sade vi -: nu ljusnar det. Vi trodde på det, men så var det inte.

Tre slussar och några timmar senare var vi i Metz. Där letade vi reda på den gästhamn som låg närmast city. Vi lade till. Jag började med mat och Anders gick och betalade gästhamnavgiften. Det fanns Vi-Fi. Alldeles gratis, det ingick i hamnavgiften. El, vatten, jättefina duschar och ett samlingsrum ingick också. Det var jättefint . Tror vi hamnade i svansjön, jag räknade till 27 st samtidigt, runt oss.

Vi tittade på semifinalen i Eurovisionsschlagerfestivalen. Sedan skypade vi en stund. Så skulle jag sända. Då var det tydligen slut på min Vi-Fi tid. Det var ingen som upplyste oss om att det var begränsad tid. Bättre lycka i morgon, då skall jag börja med att sända.

 

Metz N49*06,963  E006*09,967

I dag blev det 3 slussar, men de var stora.

 

Härligt när Vi-Fi fungerar, trots att det inte skall finnas.

Äntligen Vi-Fi.

Lördag 4 Maj.

 

Strasbourg är en väldigt fin stad. Åtminstone den gamla delen. Vi har vandrat runt där idag. Både Anders och jag vågade lämna toan för några timmar.

Vi gick från båten i regnväder. Vi hade väntat för att se om det skulle sluta regna. När vi kom in till den gamla delen av staden åkte vi ett minitåg runt, för att se vad som fanns. Sedan vandrade vi runt på egen hand. Det myllrade av folk överallt. Det kom stora sällskap med guide. Paraplyer i olika färger och former vajade fram efter de smala gatorna. När tågfärden var över hade det slutat regna.

Det fanns så mycket att titta på, så vi kände nästan inte att vi var hungriga.

Vi hittade ett ställe som såg bra ut. Inne i restaurangen var det mycket folk, men vi hittade ett bord och satte oss. En servitör småsprang mellan borden. Det visade sig vara en mycket trevlig man. Nu skulle vi beställa. Anders tog spagetti det var ju lördag, och för att vara på den säkra sidan. Själv var jag lite nyfiken på en rätt jag läst om i en broschyr, Baeckeoffe tre olika sorters kokt kött tillsammans med potatis i en gryta. Köttet skall ligga över natten i vitt vin, sedan ska det koka i 2-3 timmar. Det var jättegott, det var en sallad till också. Anders spagetti var också en höjdare, sade han. Middagen avslutades med en cappuccino. Servitören fick bra med dricks, det var han värd. Det var ett riktigt skådespel att sitta och titta på honom där han mer eller mindre trippande småsprang mellan borden. Han talade med alla och hade ett gott ord att säga till alla. Det verkade som han kunde många språk. Inte svenska, men han hade varit i Stockholm på vattenfestivalen ett år. Det hade varit jättebra tyckte han.

Efter matrasten fortsatte vi vårt vandrande och beundrande genom staden. Förr eller senare måste man besöka en offentlig toalett, nu var det dags. Med äckelhuset i Dole i minne hittade vi en toa. Jag klev in och blev verkligt förvånad och glad. Det var rent snyggt och ”vanlig” toalett. Damen som höll ordning upplyste mig om att det till och med var gratis. I pur överraskning och glädje gav jag henne en peng i alla fall.

Nu var det dags att återvända till båten. Himlen hade blivit oroväckande svart. Vi hann precis fram till båten så började det ett riktigt åskväder, med blixt, dunder, blåst och ösregn. Vi satt och småpratade om dagen och tyckte båda två att det var en mycket vacker stad vi besökte, alla hus var renoverade och fina, det såg ut att bo folk eller vara affärer och barer i alla husen. När ovädret var över tog vi cyklarna och åkte till MC-Donald. Fri vi-fi. Sände iväg det jag skrivit. Cyklade tillbaka till båten i mörkret kranar. På en byggplats stod det två stora kranar som var klädda med lampor, det var riktigt fint med alla lampor i mörkret. Så var det natti natti.

 

Söndag 5 Maj.

 

Grattis Lena idag.

Solen sken från en klar himmel. Vi startade vår färd. Genom staden ringlade kanalen och vi på den. Vi var inte ensamma, det vimlade av svanar. Stora vita, ja en del är faktiskt inte så vita, och vackra. Efter kajerna låg det flera bopråmar i olika skick.

När vi passerade  Europa parlamentet och de andra två av EU-s byggnader tog jag bilder.  Stora skapelser i glas alla tre. De var jättestora. Jag läste att de kommer från Bryssel 4 dagar i varje månad hit. Lastbilar transporterar papper och allt annat som behövs. 5000 personer skall förflyttas hit. Det verkar ju vara både opraktiskt, tidsödande och dyrt. Det är tydligen fransmännen som vill ha det så. Varför???? Och varför så stora och dyra byggnader? I boken jag läste (Från sluss till sluss på franska kanaler) föreslog författaren att några kvarter i Bryssel kunde göras om till EU-kvarter och göras icke Belgiska. Ingen dum ide. Det är ju massvis med människor och papper som skall flyttas för bara fyra dagar.

Svanarna var fortfarande många och de flyttade inte på sig när vi kom. De flöt iväg på vågen som bildas i fören när vi kör. Inte ett dugg rädda.

Lunchen intog vi i en gästhamn i Souffelweyersheim. Enligt kartan skulle det finnas vatten, el, dusch, soptunna och en båtupptagningsramp. Snopet nog fanns allt, utan dusch. Visserligen hade det varit väldigt skönt med en dusch men det får bli efter vägen på båten. Det är ju en så fin dusch på badbryggan.

Det var en fin kaj med mycket blommor. Vi var alldeles ensamma, en stund, sedan dök det upp både cyklister och bilister. En och annan fotgängare kom också. De satte sig vid något av de bord som stod på land. Många hade fika med sig. Det dök till och med upp en hyrbåt som lade till framför oss vid kajen.

Solen sken och det var riktigt somrigt och varmt. Runt kanalen vimlar det av folk som cyklar, går och joggar. Alla är på gott humör och vinkar både stora och små.

Vi fortsatte vår färd på canal de la Marne au Rhin mot Nancy.

Vårt kylskåp börjar gapa tomt så det var dags att se sig om efter någonstans att handla. När vi kom till Vendenheim visade sjökartan på både kaj , mataffär och bränsle. Vi lade till, Anders tog en cykeltur och kom tillbaka och rapporterade att det stämde. Han tog cykel och dunk och for iväg. Kom tillbaka och berättade att diesel kostade bara 10,78 litern här. Billigast hittills. Det blev fyra vändor fram och tillbaka.

Det blev en solig och härlig kväll.

 

Vendenheim N48*39,518  E007*43,823

4 slussar idag.

 

Måndag 6 Maj.

 

I dag är sommaren här. Solen skiner från en klar himmel och termometern visar på 25* varmt.

Det första vi gjorde var att ta cyklarna och bege oss till affären. Affär, det var ett jättevaruhus. Vi var bara i matdelen men såg att det var fanns minst lika mycket till. Det gick nog att köpa det mesta på det stället. Vid kassorna räknade vi in 47 stycken kassor. Många var öppna. Där kan man tala om butik.

Tillbaka i båten fylldes kylskåp och frysfack snabbt. Sedan smakade kaffe och nyköpt bulle på fördäck i solen bra. Sedan fortsatte vår färd.

Här i distriktet, vi befinner oss i nu, behöver människorna inte göra sina barn själva. Det finns hur många storkar som helst. De sköter sig bra har jag sett, både i vagnar och på magar ;))

Storken är maskot här. De har till och med byggt ställningar på kyrktaken så att storken kan bygga bo. Det såg vi på flera ställen.

Hela dagen hade vi sol och sommarväder. Slussarna var automatiska, så vi såg inte så många slussvakter. Slussarna var sammankopplade så man var tvungen att gå genom tre- fyra slussar i ett svep. Slussarna låg tätt, så det funkade.

På den här kanalen är det lugnt och gott, vi tuffar fram i fyra knop. Runt oss är det härligt grönt i flera nyanser. Gräset är friskt grönt och det blommar i flera härliga färger. Det doftar av Hägg och Syrener blommar för fullt. På marken är det alldeles gult av stora härliga Maskrosor. Jag såg ett helt fält med Smörblommor. Fåglarna kvittrar och korna råmar runt omkring. Ett och annat bääääää och kuckeliku kan vi också höra. Så många gånger jag hört Göken nu har jag aldrig gjort förr.

Det är så härligt att sitta på fördäck och njuta. Känna alla dofter och lyssna på alla ljud. Jag försöker att fånga allt på bild, men det är svårt att få med allt som jag vill visa när jag kommer hem. Allt kan heller inte kläs i ord.

Natthamn tog vi efter en sluss. Maten intogs och vi mådde gott. Då kom dagens regnskur. Yatzi klarades av. Nu var det Anders tur ha få över trehundra poäng. Det artar sig.

 

Dettwiller N48*44,895  E007*27,463

11 slussar idag.

 

 

Tisdag 7 Maj.

 

Det har regnat i natt så det är blött överallt. Temperaturen ligger på runt 20*. himlen är molnig men en och annan solstråle tittar igenom.

Färden fortsatte sluss efter sluss. Under dagens gång blev det soligare. När vi kom till Saverne lade vi till vid bryggan, som vi bestämt. Det skulle finnas tvättmaskin och dusch där. Vi gick till ”kapeneriet” som hade lunchstängt. Det skulle öppna om en halvtimme. Tillbaka till båten och vänta, under tiden kom det en regnskur.

Vi betalade hamnavgift och köpte tvättpollett. Packade in tvätten i maskinen. Vad hände då? Ingenting!! Allt var dött i maskinen, polletten ramlade bara rakt igenom och ut igen. Anders hämtade hamnvakten, hon kunde inget göra. Hon i sin tur hämtade sin kollega, han kollade, rev sig i huvudet och skakade på det. Vad kan det vara? Han kollade el och allt möjligt. Till sist tittade han i proppskåpet. En propp hade gått, han hämtade en ny. Nu funkade allt igen, skönt. Maskinen skulle ta trettio minuter fick vi reda på.

Tillbaka i båten började jag förbereda maten. När det gått en halvtimme gick vi för att hämta vår tvätt. Allt hade slocknat, jag öppnade luckan och en varm dimma strömmade ut, tvätten var blöt och varm. Bara att hämta hamnvakten igen. En ny propp behövdes. Så fick han igång maskinen en gång till. Ännu en halvtimmes väntan. Nu började det regna ordentligt, det kom en störtskur. Vi kryssade under träden tillbaka till båten. Någon paraply hade vi förståss inte med oss. Vi blev sjöblöta.

Anders hämtade tvätten när det gått ytterligare en halvtimme. Blöt och varm. Både Anders och den andra killen konstaterade att maskinen var paj. Den blöta tvätten fick kallna sköljdes sedan med färskvatten och hängdes upp.

Vi åt och vilade middag, tog sedan en tur i omgivningarna. Konstaterade att det var en vacker stad, igen. Husen var gamla och i typen korsvirke. De var väl underhållna och verkade bebodda. Till skillnad mot många tidigare ställen vi varit på. Där har många hus sett fallfärdiga ut och många har varit tomma.

Kvällen avslutades med en tur runt på tivolit som var på andra sidan gatan. Nej inte riktigt så, kvällen avslutades som vanligt med Yatzi, sedan var det natti natti.

 

 

Saverne N48*44,586  E007*21,978.

7 slussar idag.

 

Onsdag 8 maj.

 

Grattis Jan-Åke.

Vaknade av att Anders pratade svenska och fick svar på svenska. Var alldeles för trött för att gå upp. Det visade sig vara två par från Kumla som hade en hyrbåt och åkte kring i. De berättade att det var helgdag här i Frankrike, så alla affärer var stängda. När vi knallade runt i går tyckte vi det var konstigt att alla barer och restauranger var stängda så tidigt på kvällen. Det kanske var för att det var helgdagsafton de stängde tidigt.

Vår färd gick vidare. Nu hade vi hamnat i en härlig dalgång med höga berg runt om oss. Solen sken och det var tätt mellan slussarna så jag blev sittande på fördäck. Det var så skönt och jag njöt i fulla drag.

Vi kom till en by som hette Lutzelbourg, där skulle det finnas goda crepes, så vi stannade. Den lilla kiosken med crepes låg alldeles vid kajen. Det var sant de var jättegoda.

När vi ätit och druckit kaffe kom det en båt i slussen. Vi frågade om fick slussa tillsammans med dem i de andra slussarna, det fick vi. Tre slussar gick vi genom tillsammans, då var vi framme vid ”slussbaljan” där stannade vi. ”Slussbaljan” är som ett stort kar man kör in med båten i och gör fast vid en brygga, sedan lyfts hela lådan upp på tvären. Med vatten båtar och brygga. Smart sak. De har tagit bort 17 st. slussar och ersatt dem med liften.

Det visade sig att våra slussvänner skulle stanna kvar de också. De hade kört in ihop med två andra båtar, sedan hände inget. Jag hann att göra en potatisgratäng, grilla kött och sova middag och de var fortfarande kvar. Till slut öppnades portarna och de tre båtarna backade ut. Ett gäng gick och blåste liv i vårt grillkol för att grilla. Anders var upp med påsen så de fick lite kol. De hade bara en del småpinnar att elda med.

Vi blev i bassängen. Gubbarna från VNF jobbade på för fullt. Någon berättade att när det krånglade sist tog det en vecka att få ordning på hissen.

Som vanligt kom det några regndroppar, men de var små idag.

 

Arzviller N48*42,930  E007*13,226.

12 slussar idag.

 

Torsdag 9 maj.

 

”Hissen” är fortfarande trasig, så vi ligger kvar. Det är i och för sig ett mysigt ställe, men att bli tvingad att vara kvar är inte roligt. Det har kommit flera båtar och det har åkt flera. Antalet har varierat det har varit som mest 11st Vi är nog de som varit här längst. Vi var bland de fyra första båtarna som fick stanna. Så skall det vara rätt skall vi åka först uppför bergväggen. Vi var den enda båten som inte var hyrbåt, så det såg nästan ut som ett båtuthyrningsställe.

En VNF man kom och meddelade att felet skall vara fixat i morgon. Vi får väl se. Jag säger som Anders, vi är i Frankrike nu.

För att fördriva tiden läste jag om skapelsen vi skall lyftas i. Den ersätter alltså 17 slussar det tog 8 timmar att gå genom de slussarna. Planerna började 1964 och var klart 1968. Den första båten lyftes i Januari 1969. Den vertikala höjden är 44.55m. och den horisontella längden är 128.65m. Innermåttet på ”karet” är 41m. När det är vattenfyllt väger det 850 ton. Det finns två motvikter som vart och ett väger 850 ton. Allt drivs med en elmotor.

Den färd som tidigare tog 8 timmar tar idag ca. 25 minuter. En viss skillnad.

Vi har fördrivit tiden med att vandra i uppförsbacken upp till pråm museet som ligger längst upp dit hissen skall ta oss. Hu, den backen var tung. Museet är i en gammal pråm, det visar gamla bilder och hur bygget gick till när hissen byggdes.

Anders har läst ut en bok och börjat på en ny. Den här gången valde han en ”tegelsten” Brobyggarna av Jan Guillou. Den har jag läst och tycker den är bra. Jag har också läst en hel del idag.

Till kvällen blev det grillning. Vi har lagt till vid kajen där det finns en jättefin grillplats och bord. Några av de andra båtarna har flyttat hit så de kan grilla också.

När vi gick och lade oss, efter spelet, var vi 7 båtar kvar.

 

Fredag 10 Maj.

 

När vi vaknade hade det försvunnit en båt. Under tiden vi väntade på att det skulle fixas så vi kunde fortsätta kom det flera båtar. När allt, till sist, var klart hade vi blivit 12 båtar. En av dem var en pråm. Den båt som stod först i kön var tom, besättningen hade blivit hämtade med bil på morgonen.

Klockan blev 12 när den gröna lampan tändes och det var klart att åka. Vi hamnade som sista båt i första lyftet. Det var lite läskigt att åka i höjden. Det knakade och brakade i linorna. Tänk om det stannar på halva vägen och vi blir sittande där.

Resan upp gick bra. Vi fortsatte kanalen fram. Då kom dagens andra utmaning. En tunnel på 2306m lång. Uj uj , det är långt i mörkret. Nu var det inte så farligt. Tunneln var kantad med lampor som lyste upp mörkret. Men det blev långt, och en del lampor var trasiga.

Efter ca. 30 minuter kom vi ut för att alldeles strax köra in i nästa tunnel. Den var kort ”bara” 475m. Det kan faktiskt kännas långt det med, men nu kunde vi se utfarten när vi gick in.

Efter vägen mötte vi en hel del båtar, det var hyrbåtar alltihop. Det känns lite skönt att se att vi inte är de enda på hela kanalen.

När vi kom till Niderviller lade vi till. Det var en kombinerad gästhamn, husbilsparkering och båtuthyrningsställe. Hela anläggningen verkade ganska ny eller så var den väldigt välskött. Här fanns allt toalett, dusch, tvättmaskin och tumlare. Härligt, av med sängkläderna och i maskinen med dem. Härligt med en fungerande maskin, det luktade nytvättat i hela båten.

Det började tryta på lite saker i kylskåp och skafferi (akterruff). Cyklarna plockades ned, vi frågade hur man åker för att hitta en matbutik. Med ett lite snett leende svarade hamnkaptenen  :- det finns ingen livsmedelsbutik här, men det finns en restaurang. Nej tack sade vi och tog en cykeltur.

Nu tänker jag sända det här. Det finns Vi-Fi här och vi har köpt oss två timmar och hoppas jag hinner med allt jag tänkt mig att göra.

 

Niderviller N48*43,041  E007*05,858.

Inga slussar i dag, men en ”hissbalja” och två tunnlar.

 

 

Tack och MC- Donald

Onsdag 24 April.

 

Museet var en upplevelse. Det fanns hur många Peugoter som helst. Ja det var inte bara bilar de hade sysslat med genom åren. Cyklar, mopeder, verktyg, diskmaskiner, tvättmaskiner, ja det fanns mycket. Allt från bilar till rakblad såg vi.

Innan vi gick in bland bilarna passade vi på att äta. Nu var det där med språket igen. Vi beställde och fick in något jag inte alls trodde vi beställt. Servitrisen ställde fram varsin tallrik med ett berg av surkål på mitten, runt om låg det fyra potatisar två skivor av fläsk (tror det var kokt) en bit av en lite tjockare ölkorv. Som krona på verket låg där en wienerkorv. Allt var kalt. Det smakade faktiskt inte så illa, som det kanske låter.

Vi var ganska ensamma där vi vandrade runt och beundrade allt det blanka och vackra. Utanför sken solen från en klar himmel. För att komma hit hade vi fått åka buss. Chauffören körde väldigt dåligt och i en väldigt dålig buss. Nu hoppades vi på att få en bättre både buss och chaufför. Bussarna går tätt (varje kvart) så vi behövde inte vänta länge. Föraren var bättre, men bussen ja jag vet inte det var nog samma klass som på den förra.

Tillbaka i båten blev det kortbyxor och linne. En stol på fördäck och en bok, för både Anders och mig.

Efter maten tog vi en kvällspromenad i den vackra parken. Den var nu helt annorlunda. Det var mörkt, inte många människor och det var tyst.

Kvällen avslutades, som vanligt, med Yatzi. Jag brukar förlora, men idag blev det storstryk jag förlorade alla tre omgångarna.

 

Mont-Beliard   N47*30,277  E006*47,643

 

 

 

Torsdag 25 April.

 

Fortfarande soligt och varmt. Väderleksrapporten hotar med molnigt och regn. Hoppas de har fel. Har vi-fi i hamnen så vi har skypat lite och skickat iväg det som jag skrivit. Men kontakten var tidsbegränsad till en timme om dagen. Tänk att en timme kan gå så fort.

Vi startade upp och ställde kosan den lilla biten till dagens första sluss. När slussen började jobba dök det upp en segelbåt bakom oss. Synd att vi inte såg den tidigare.

Vid nästa sluss hade vi väntat in den andra båten. Vi slussade tillsammans hela dagen och tog sedan kvällen på samma ställe. Det visade sig vara tre män från Ungern som körde hem en båt som den ene köpt i Italien förra året.

Kvällen blev helt fantastisk. Vi satt vid ett bord på kajen. Solen sjönk sakta. Det var varmt och skönt (länge). ”Kaptenen” på den andra båten plockade fram en gitarr och spelade och sjöng. Han sjöng både ungerska och andra låtar. Vad kan man mer önska sig av en sommarkväll? En sak till, det var inga mygg.

Kaptenen kunde prata många språk. Det visade sig att han hade varit ungersk konsul i flera olika länder. Han hade träffat vårt kungapar när de var på stadsbesök i Ungern. Han hade planerat det besöket.

 

Montreux-Chateau  N47*36,069  E007*00,216

 

 

 

Fredag 26 April.

 

Startade upp tidigt. Vi skulle börja slussa nedåt. Efter att ha klättrat uppför i flera dagar var det alltså dags att klättra nedåt. Dagens slussar var 15 idag. De låg väldigt tätt och vi hade en ”egen” slussvakt med oss hela vägen. I dag var det en kvinnlig VNF-are. Till början sade hon att hon inte kunde tala någon engelska men vi klarade oss väldigt bra.

Väderrapporten hade rätt, när vi vaknade var det molnigt men varmt. Under tiden vi slussade tittade till ock med solen fram lite grann ibland. När vi klarat av de 15 slussarna var det dags att skiljas från de andra. Vi stannade och de fortsatte. Enligt sjökartan skulle det finnas tvättmaskin och tumlare i hamnen i Danne-Marie. Det stämde, faktiskt, men de var upptagna båda två. Vi hade gjort upp med den nya slussvakten att vi skall börja slussa kl 10 i morgon, så nu blir det inte något tvättande. Men en dusch blev det.

I morgon skall vi alltså slussa flera slussar i rad med en annan slussvakt som sällskap.

 

Danne-Marie N47*38,158  E007*06,898.

 

 

 

Söndag 27 April

 

För några år sedan när vi var ute med Cassandra på premiärturen vaknade vi på Alvön och det snöade på förluckan. Vi tyckte det var jättemysigt att ligga där i en varm och go slaf och titta på snön. Nu tycker vi inte att det är riktigt lika mysigt efter tiden i st Jean de Losne och snö på luckan.

Tidigare har jag även tyckt att det är mysigt att ligga i en varm och go slaf och lyssna på regnet. I dag vaknade vi till det ljudet, inte så mysigt. Vi skall gå 22 slussar idag och hoppas verkligen att det slutar regna. Det är inte så mycket bevänt med värmen heller, det får gärna bli varmare.

Inget att göra, det är bara att bita ihop och infinna sig vid slussen kl 10 som vi gjort upp med dagens slussvakt.

Slussningen började, regnet fortsatte. Jag stod fram på fören mellan slussarna, de flesta låg ganska tätt. Regnet föll jag frös och blev hungrig där jag stod. Jag var iklädd regnkappa med luva, regnbyxor och stövlar så jag höll mig ganska torr.

Äntligen framme vid dagens mål. Mulhouse. Fort fram med maten. Jättehungrig. Åt på en liten stund, sedan sov jag som en stock när jag kom in i värmen.

 

Sedan vi påbörjade vår färd har vi trixat oss fram på Rhon-Rhenkanalen. Stundvis har det varit kanal och stundvis har vi färdats på floden le Doubs. På floden har det varit lite motström, det är smältvattnet från de höga bergen som vill komma ned till Medelhavet. Kanalen är lugn och stilla man bara flyter fram i mellan 3-4 knops fart. (7km.). Den vackra dalgången vi åkt i har öppnat sig och blivit bredare, men vi ser fortfarande bergen. Grönskan ökar och blommor ger vacker färg åt naturen. Många fåglar har vi sett. De för oss mest exotiska är nog Storkarna. De finns runt kanalen lite här och där. Annars är det många fåglar vi känner igen, Häger, Sothöna, så en massa änder. Staren sjunger för full hals. Svalorna jagar insekter. Ja det är ett rikt fågelliv.

 

Mulhouse  N47*44,549  E007*20,468

 

Söndag 28 April.

 

Det stora bilmuseet fick ett besök av oss idag. Vi tog våra cyklar och letade först reda på turist informationen för att få en stadskarta. Vi hittade lätt och mötte en mycket trevlig kvinna som hjälpte oss. Vi fick vår karta och en del annat smått och gott. Det visade sig att det var enkelt att hitta museet också. Vi följde bara gatan så var vi där. Ett stort rött hus. I entrén hade de ett jättestort rött draperi, det var väldigt högt i tak.

Vilken samling bilar. Det var en jättesal med gamla fina bilar, både stora och små. Färggranna och mer neutrala färger. Olika märken men mest franska bilar. Lyxbilar och vanliga bilar. Det var flera olika salar. Överallt var det jättefina gatlyktor som lyste upp. De hade en uppvisning med de gamla bilarna utanför på en bana. Vi gick omkring i flera timmar och hade kunnat gå fler men vi hade löst biljett till tågmuseet också. Innan vi gick därifrån åt vi på caféet.

Nu var det så att vi trodde de låg grannar, de båda museerna. Men icke sa nicke, tågmuseet låg en bra bit därifrån och vi skulle inte hinna att både leta oss dit och gå in och hinna med att se något innan de stängde. Jaha vad göra? Vi skall ju slussa kl.10 i morgon. Det är ju bestämt med slussvakten. Vi cyklade tillbaka till båten försökte hitta ett telefonnummer till VNF för att ändra tiden. Inte ett enda nummer hittade vi som var användbart. Anders tog sin cykel och åkte efter kanalen för att försöka hitta ett VNF-kontor, som kanske var öppet. Han fann inget. Få se hur vi löser det i morgon.

Vi gick ut och åt. Det är inte alla serveringar som är öppna på måndagar. Men vi lyckades finna en i närheten. Menyn var som vanligt på franska. Vi beställde och väntade med spänning på vad vi beställt. När servitören kom in fick jag nästan skrämselhicka, Anders hade beställt råbiff. Äter han det? Han såg själv lite fundersam ut. Han smakade och sade att det var riktigt gott. Phu, tack och lov. Själv hade jag beställt biff, det visste jag nog. Den var också god. Anders fick sallad och pomes frites till sitt. Jag fick bara pomes frites, det var lite torrt tycker jag. Men Anders är snäll så jag fick lite sallad av honom.

Mätta och nöjda återvände vi till båten och kvällens yatzyspel. Lyckan var på min sida, jag vann alla tre omgångarna. Jag fick till och med över trehundra en gång. Det har inte hänt någon av oss på väldigt länge.

 

Måndag 29 April.

 

Började dagen med att slussa, kl. 10, som det var bestämt. Precis utanför slussen fanns en kaj vi kunde lägga till vid. Vi knöt fast och plockade ner cyklarna och trampade tillbaka. Tågstationen låg alldeles vid den gästhamn vi tidigare låg i. Det är så lätt att cykla utmed kanalen, det är fina cykel och promenad vägar i stort sett överallt.

Vid stationen löste vi biljetter, i en automat, till Tram-train. (spårvagn). Linje 3 skulle vi åka, det visste vi. Vagnen tog oss till en station som hette Musee. Där steg vi av och fick gå en liten bit så var vi framme.

Nu var det tåg för hela slanten. Allt från 1840 till i dag. De gamla loken var väldigt vackra. Massor av välputsad mässing som blänkte. En del av vagnarna var väldigt lyxiga och en del mindre galanta. Vi såg president De Gaules (vet inte hur det stavas) egen vagn. Han hade ett sovrum, toalett, kontor och ett rum som verkade vara kombinerat konferens- matrum.

I en monter kunde man se en film hur de satte fartrekord med tåg. Det började med 300 km/tim. Någon gång på 50-talet och slutade med 574,8km/tim 2007. Undrar var det ska sluta?!

I ett rum var det uppbyggt en jättestor miniatyr järnväg. När man lade i pengar satte det igång att åka tåg, tuppar gol, får bräkte, brandkår tutade och släckte bränder. Linbanor gick upp och ner på berget. Hela samhället levde, det blinkade här och lyste där. Tåg gick och stannade vid stationer och körde igen. Med andra ord, det fanns hur mycket som helst att titta på. När jag var liten önskade jag mig en järnväg, jag fick aldrig någon. Jag var ju tjej.

Mitt i museet fanns en restaurang, tack och lov. Där käkade vi. Det fanns engelsk text på deras meny, så nu visste vi vad vi beställde. Det var gott. Anders åt kotlett med champinjonsås. Själv åt jag filé med örtsmör. Till båda rätterna serverades pomes frites. Det äts pomes frites till det mesta i det här landet verkar det som. Man kunde få omelett med pomes, om man ville. Det kanske smakar bra, får nog testa det någon gång.

Efter maten hade vi ungefär hälften kvar att gå igenom. När vi klarat av det var det dags att ta Tramen tillbaka till båten igen. Bara man vet någorlunda vart man ska är det enkelt att ta sig fram med spårvagn.

Innan vi gick till båten tog vi en tur till snabbköpet och inhandlade lite mat och annat. Vi vet inte när vi kommer åt någon affär här näst. Vi fortsatte sedan vår färd mot Rhen. Det regnade och var grått och ruggigt, inte det minsta sommar i vädret. Vid en gästbrygga mitt ute i ingenstans lade vi till för natten. Först i morgon räknar vi med att gå ut på Rhen. Den stora floden, om vi jämför med kanalen vi färdats på hit tills.

Det blev inget spel utan Macken på video.

 

 

 

Tisdag 30 April.

 

Grattis Kungen och Thomas idag på era födelsedagar.

Det var fortfarande grått när vi vaknade där vi låg mitt ute i ingenstans. Det enda som fanns var en flytbrygga och två bord. Bryggan var ungefär lika lång som vår båt, så om det kommit någon mer hade det blivit trångt. Nu var det ju ingen stor risk att det skulle komma någon mer. Vi är väldigt ensamma. Det kom visst en båt och gick förbi tidigt i morse, enligt Anders.

Innan vi for iväg skrubbade Anders ren båten på utsidan, det var behövligt. Det blev så rent och fint och doftade såpa.

När vi var framme vid slussen ropade Anders över VHF-en till slussvakten. Han ropade flera gånger innan vi fick svar. Efter svaret tog det bara en liten stund så öppnade sig portarna och vi körde in. Oj, vad det var stort. Cassandra blev väldigt liten. Ännu mindre blev hon när vattnet hade tappats ur. Vi kände oss inte speciellt stora och kaxiga.

Nu var det lite mer trafik mot vad vi är vana. Pråmtrafiken är ganska tät och pråmarna känns som om de är stora vidunder när de kommer.

Vid den andra slussen fick vi vänta en lång stund. Anders ropade men fick inte svar. Till slut dök det upp en pråm, den har företräde, men det lyste fortfarande rött i lamporna så den fick vänta också. När nästa pråm kom släcktes den röda lampan och den gröna tändes. Jaha, nu var det bara för oss att vänta ännu längre, tänkte vi då. Men, när portarna öppnades visade det sig att de båda pråmarna gick in i bredd. Toppen, det fanns plats kvar åt oss bakom de båda. Så slussade vi vidare genom flera slussar.

Rhen är en stor och bred flod. Nu åker vi medströms och får bra fart på Cassandra. Vi flyger fram i 10-11 knop, det är skillnad mot 4 knop. Det är riktigt roligt att se att det inte bara är vi som far fram på kanalerna.

Det är inte speciellt mycket att se omkring oss. Inga byar eller städer, som man kan se efter de mindre kanalerna och floderna. Efter kanterna växer det träd och buskar så om det funnes byar skulle vi inte sett dem ändå. Det är bara som en stor autostrada med en massa frakttrafik. Det gungade med oss hit och dit. Jag hade glömt att man måste plocka undan lite när man åkter på den stora floden och möter andra båtar. Jag fick plocka en del under gång.

När kvällen närmade sig började vi leta natthamn. Det var inte lätt. Det gick inte att gå intill flodbanken och det fanns inga bryggor. Till sist hittade vi en båthamn. Den var nog privat, men vi lade till på insidan av bryggan. Nöden har ingen lag, eller vad säger man? Det var en stålbrygga och det skramlade i den när det kom vågor efter någon båt. Vi käkade middag och avslutade sedan kvällen som vanligt. Jag vann två av tre idag, kanske har turen i spel vänt för mig nu.

 

I närheten av Marckolsheim N48*06,144 E007*34,855.

 

 

Onsdag 1 maj.

 

Flamma stolt…………….

Natten har varit lugn. Trafiken på floden har varit lugn, pråmfarare sover tydligen på natten de också.

Vädret vill jag helst inte tala om. Det är grått och ruggigt. Termometern visar bara på 14,3*. dimman lättade så sikten blev bättre fram på förmiddagen.

När det kom två pråmar hakade vi på dem mot nästa sluss. Man behöver inte vänta så länge om man kommer i sällskap med frakttrafiken. Men de måste gå först, vi som bara seglar för nöje skull får snällt vänta.

Slussarna här är som stora katedraler. Vi är rätt små inne i dem. De är 24m breda och 180m långa. Och med två stora båtar till sällskap försöker man hålla sig undan. Man är bra liten när man har väggar som är över 20m höga runt om. När de stora startar upp sina propellrar för att ta sig ut blir det ganska rörigt i vattnet. Ibland undrar man om kaptenen tänker:- nu ska de där fritidsskepparna få. Så drar de på propellern ännu mer. Man måste hålla i ordentligt, annars far man som en smörklick i en het stekpanna. Det är inte kul. Men vi blir starka, ett riktigt gym. pass.

I den andra slussen gjorde solen allt för att bryta igenom molntäcket, termometern steg flera grader. Det blev riktigt skönt.

När vi svängde av den stora Rhen till Rhon-Rhenkanalen igen var det stopp. Slussen var stängd idag. Även i Frankrike firas 1 maj. Det var bara att knyta fast i några stolpar utanför slussporten, som flinade åt oss :((. Stolparna är till för att lägga intill medan man väntar på att få slussa. Men en hel natt….  Vi låg så nära den stora floden så det gungade med oss av strömmen på vattnet. En del av båtarna som gick förbi där ute drog upp sjö så det skvalpade reellt med oss.

Solen sken på oss från en lite grådaskig himmel. Jag lagade mat och vi åt. När den proceduren var klar hade solen försvunnit. Jag hann inte njuta av solen i en solstol, det hade varit skönt. Jag diskade idag för Anders hade blivit dålig under dagens gång. Han var trött och sov så fort han hade tillfälle, nästan hela eftermiddagen och fick springa på toa flera gånger. Hans kropp värkte och ville bara sova. Stackars han, hoppas han är bättre i morgon. Då skall vi fortsätta mot Strasbourg. Det är  inte långt kvar nu.

 

 

Rhinay N48*17,798  E007*40,706

 

 

 

 

Torsdag 2 maj.

 

Nu var det lugnt igen. Tillbaka på lilla lugna Rhon-Rhenkanalen igen. Vi tuffar fram i 4 knop och kan njuta av omgivningarna. Byarna ligger inte tätt, men det är massor av grönska och blommande både träd och buskar. Det doftar av både Hägg och Syren. Fåglarna kvittrar. Staren hörs över allt annat. På vattnet simmar svanar, änder, sothöns och en del som vi inte vet vad det är för sort. Det ser ut att vara gäss av något slag.

Vi har sett, för oss, årets första andungar idag. De är så små och söta där de simmar omkring.

Tyvärr finns det ju en baksida av allt vackert också. Jag har sett en hel del döda djur flyta omkring i vattnet också. Flera stycken som såg ut att vara kaniner. En fasantupp och en ankhane. Så en massa död fisk, både stora och små. Så mycket döda djur har jag nog inte sett i vattnet på samma dag tidigare. Men om man låter bli att titta i vattnet är det jätte vackert här. Vädret kunde varit bättre, men mycket sämre också.

Vi slussar i automatslussar och tar allt i egen takt, det är skönt. Vi är bortskämda med lugn och stillhet nu ;).

när vi nådde fram till Strasbourg hälsades vi välkomna av en åsksmäll. Vi hann precis förtöja så kom det ett åskväder med regn dunder och blixt.

Anders har mått riktigt bra idag. Det är skönt, inte roligt med en sjuk kapten. Kvällen avslutades med det vanliga spelet. Turen sitter i, jag vann två av tre spel. Hurra för mig.

 

Strasbourg N48*34,400  E007*44,653

 

 

Fredag 3Maj.

 

Dags för Anders att ta prov. Han satte sig på cykeln och drog ut på sökarfärd.

Vi låg vid en kaj som i sjökartan var utmärkt som gästhamn. Med el, vatten och hamnkapten. Men det är nu en öde kaj som ser ut nästan som en mindre soptipp. Träd har huggits ned och riset ligger kvar. En del skräp ligger och spritt omkring. Men idag ser det mindre ut som en soptipp än det gjorde i går när vi kom. Det är faktiskt grönt och växer en del blommor här och där.

Anders hittade ett laboratorium efter mycket sökande och lite hjälp. Han kom tillbaka till båten och var alldeles slut. När han äntligen hade kommit rätt, hade de middagsstängt. Vi käkade lunch, ugnsstekt lax, sedan återvände han till provtagningen. Vi trodde vi skulle få vänta till på måndag för att få provsvaret. Men samma dag kl. 18.00 skulle provet vara klart.

Straxt före klockan sex började det regna. Typiskt! Anders klädde sig i stövlar och regnkappa och trampade iväg. Provet var bra, så nu kan det få gå några veckor innan det blir provtagning igen.

Kvällen var regnig. Det blev läsning, korsordslösning och yatzyspel. Turen håller i sig, jag vann två omgångar igen. Jag njuter så länge det varar.

 

 

Lördag 4 Maj