Cuxhaven

Onsdag 19 Juni –

 

Då var det bara att börja på nytt igen. Undrar hur länge det dröjer innan vi träffar på internet igen.

Vi började vår resa mot havet. Vi skulle korsa en vik mellan Holland och Tyskland. Innan vi kom iväg kom det en dam och berättade att de hade gått ut med stormvarning på väderleksrapporten. Det troliga var att det skulle börja blåsa runt lunch. Anders och jag diskuterade en stund om hur vi skulle göra. Om vi väntade kanske vi blev liggande i flera dagar. Jag tyckte inte om att åka. Men det blev så, vi åkte.

Jag plockade undan allt som kunde ramla och gå sönder. Så startade vi. Jag måste erkänna att det inte kändes alls bra.

Ju mer vi närmade oss havet desto dimmigare blev det. Jaha, tänkte jag, dimma också. Det där med storm var helt missvisande, det var inte en krusning på vattnet. Dimman låg, men sikten var ganska bra. Inte mötte vi en massa lastfartyg heller, som jag hade befarat.

Som du ser har jag blivit ”kanaliserad” havet var lite skrämmande nu, efter de lugna smala kanalerna.

Nåväl vi kom över utan ett enda problem. Framme vid Emden skulle vi slussa in på kanal igen.  När vi närmade oss slussen vad tror du hände då? Just det, vår herre öppnade sin port och det började regna. Jaha, som vanligt. Nästan vanligt. Det har inte regnat på oss på flera dagar. Ute över havet blixtrade det och dundrade för fullt.

Vi fick slussa med en lastpråm. När porten öppnades körde vi in efter pråmen i slussen. Nu snackar vi sluss alltså. Slussen var 44 meter bred och 220 meter lång. Den var inte speciellt hög, men vilken sluss.

När vi var inne i den stora hamnen letade vi efter en småbåtshamn som enligt kortet skulle finnas där. Där den skulle finnas var det nu hamn för stora båtar som transporterade vindkraftverk. Jaha, då letade vi oss till nästa sluss för att fortsätta. Vi hade hört att det var bättre att köpa kanalkort på plats, de skulle vara nyare. Men de kartor vi köpt här kunde vi lika gärna köpt i Sverige, de är lika nya där, eller om man vill de är lika gamla här.

På strandkanten, nästan hela vägen, var det massor av vindkraftverk. Jag räknade dem inte, men de var många. De stod alldeles stilla, så mycket storm blev det inte.

Vi körde in i slussen och ut kom en glad och snacksalig slussvakt. Han talade väldigt lite engelska. Efter lite dividerande förstod vi att vi inte kunde fortsätta den här vägen dit vi skulle. Det var en järnvägsbro som var för låg och inte gick att öppna.

Anders frågade om han visste var vi kunde köpa kanalkort. Då gick han in och hämtade ett och visade på hur vi skulle åka. När Anders ville betala slog han ifrån sig med armarna, han ville inte ha betalt.

Slussvakten öppnade slussportarna igen och vi backade ut. Bland alla stora båtar och små kanalfickor letade vi oss fram dit han hade visat oss. Det tog en bra stund innan han öppnade bron, eller broarna de var tre stycken alldeles intill varann. Vi var nu fyra båtar som skulle vidare. Vi gick genom de öppnade broarna och vidare in till småbåtskajen och gästhamnen. De andra tre båtarna lade till där också. Nu ösregnade det. Vi avvaktade och väntade att det skulle sluta. Luften var varm och kvalmig och det kom en och annan blixt och dunder.

Regnet lättade och Anders tog en promenad och jag skrev på datorn. När han kom tillbaka var det dags för mat. Stekt fisk och spenat. Det är gott.

 

Dagens första (20/6) bro funkade inte. -Ett litet tekniskt fel, sade brovakten. Vi fick vänta ca 30 minuter innan det var fixat.

Idag var vi tre båtar som gick i sällskap. De två holländarna och vi, tysken stannade kvar. Vi gick vidare på en slingrande Ems-Jade-Kanal. Solen gassade från en klarblå himmel. Tur att det fläktade lite, annars skulle det vara olidligt.

Första slussen var lite speciell. Det var två kanaler som korsade varann. En sluss åt varje håll. Alltså var det fyra slussar. Vi hade tur och slussade bara ut från korsningen. Det var en ny upplevelse.

En sluss till blev det men desto fler broar med  både öppningsbara låga och höga som vi kom under.

När vi kom till en stad som hette Aurich lade vi till vid kajen, det gjorde de två holländarna också. Vi hälsade på varann och presenterade oss. Vi talade en stund.

Cyklarna plockades ner och vi trampade iväg för att leta reda på en butik, matförrådet hade sinat och i morgon är det midsommarafton. Vi fann en butik där vi fick tag på allt utan dill. Det finns tydligen inte i de vanliga butikerna här, vi hittade inte någon dill i Tyskland när vi for iväg förra året. När vi kom ut från affären hade himlen blivit alldeles mörkgrå. Så vi trampade på i full fart till baka. Vi hann precis hem utan att bli blöta. Ett riktigt åskväder drog över oss, det blixtrade och dundrade och regnet öste ner.

När vi ätit och diskat bjöd vi ner det ena paret på ett glas. Det andra paret var ute på promenad. När vi pratat en stund kom även de andra. Nu var vi samlade från alla tre båtarna. Det blev en mycket trevlig kväll med mycket prat och många skratt.

 

Midsommar afton. När vi vaknade strilade regnet ner från en grådaskig himmel. Det blåste lite i träden. Termometern stod på 19*.

vi plockade ihop och tog farväl av våra nya vänner. De skulle ligga kvar en natt till, sedan skulle de fara tillbaka.

Ut på den blå kanalen igen. Ja så värst blå var den ju inte. Snarare kaffebrun.(svagt kaffe) Nu var det skog runt om oss, ingen öppning någon stans, vi såg inte så mycket. Regnet strilade. Det var inte mycket att se. Träd i olika nyanser av grönt och en och annan blomma. Inte ens någon fiskare eller roddare. Ja roddklubbar finns det gott om längs kanalerna. Det spelar ingen roll vad det är för väder, de är ute och ror i både regn och rusk och vackert väder. Det finns både en och två mans båtar, ja ända upp till åtta roddare har vi sett. Längst bak sitter en och gapar och skriker och styr tror jag. På ett ställe cyklade en på kanalkanten och ropade i en megafon. Ett jäkla gapande.

Vi hade sett ut några natthamnar som verkade bra. Den ena efter den andra åkte vi förbi, de såg inte bra ut i verkligheten. Till slut fann vi en bra. Där lade vi till.

Efter en liten upptäcktsfärd lagade jag mat. Sill och färskpotatis. Anders hade lyckats hitta dill ppå torghandeln på det förra stället vi låg på.

Jordgubbar hade vi missat, det gick bra med fruktsallad. I affären hade jag hittat Matjesill, vilken lycka. Ända tills jag öppnade förpackningen. Det var sill som låg i någon slags olja och såg ut som inlagd sill. Konsistensen var mjuk, smaken var det inget fel på, de två första tuggorna, sedan växte de i munnen på mig. Anders tyckte de var helt OK. Färskpotatis, grekiskyoghurt och gräslök är inte dumt det heller.

Kvällen och natten var blåsig med en och annan regnskur.

 

Så var det dags att ge sig ut på ”kaffevattnet”( jag har kommit på att det mer liknar starkt te) igen. Strax före första slussen låg en tysk motorbåt, när de fick se oss kastade de loss och skyndade sig till slussen. Det verkade som att de ville ha sällskap i kanalen, men ville vara först. Vi hade sällskap ända fram till den hamn vi utsett till kvällens stopp.

Det var en liten mysig gästhamn där alla kände alla. De var mycket hjälpsamma mot oss. De kom tillockmed och frågade om vi behövde hjälp med något.

När vi ätit och regnet hade slutat tog vi en liten kvällspromenad. Vid grinden träffade vi på ett par med en stor hund, en Leonberger. Han hette Benni. Stor mjuk och brun, jättego. Mannen frågade om vi hade en nyckel. -Nyckel? Sade vi. – Ja, grinden är låst så ni kommer inte in om ni går ut och stänger den. – Vi har ingen nyckel.

Han plockade då upp sin nyckel som vi fick låna. När vi kom tillbaka skulle vi lamna den till damen i den blå båten.

Vi gick på den breda gatan som gick förbi hamnen. Vi kom inte så värst långt när det började regna igen, så vi vände. Vi hann i alla fall se flera stora fina hus och välvårdade fina trädgårdar.

Regnet höll i sig under kvällen och natten.

 

För att få öppning på dagens första bro skulle vi tala med brovakten här vid denna bron. Vi hann aldrig tala med honom. Två av de båtarna som låg i hamnen skulle åka och kom och frågade om vi ville komma med. Innan vi nådde fram till första bron kom det en båt till. Nu var vi en karavan på fyra båtar. En och samma brovakt följde oss hela vägen förbi flera broar. Det är gott om broar och de ligger tätt.

Vädret var varmt och skönt med ganska mycket vind. Typiskt när vi skall ut på havet en sväng i morgon, hoppas det lugnar det sig till dess.

Framme vid Wilhelmshaven delades våra vägar. Det fanns tre hamnar att välja mellan. Två av båtarna, de som var i sällskap, valde den som låg längst in i viken. Vi andra två valde den yttersta.

Hamnavgiften betalades i restaurangen. När vi var där passade vi på att äta. Det blev schnitzel, igen, den här gången såg det ut som omelett med räkor som låg på toppen. Den smakade underbart gott.

Vinden skiftade i styrka och regnet kom och gick.

Innan yatzy och läggdags passade vi på att prova på duscharna. De var klart godkända.

På Anders order rapporterar jag härmed att han vann med 2-1 ikväll. Han fick även över trehundra en gång. (307).

 

Idag, den 24/6, var vi och nosade på havet igen. Vi korsade en vik mellan Wilhelmshaven och Bremerhaven.

Vi hade blivit tillsagda att vara vid slussen kl.11.00 för att komma ut två timmar innan högvattnet vände.

Det började bra. När vi kom till slussen visade den rött och visade inga tecken på att de hade sett oss eller öppna för oss. Anders ringde slussvakten. Jodå han hade sett oss, men vi fick vänta 20 minuter för det skulle komma en båt som skulle slussa ner då. 10 minuter efter den skulle det komma en båt, som liksom oss, skulle slussa upp. Då skulle vi få komma genom. Phu, klockan gick och en timme försenade släpptes vi ut ur slussen.

Vinden som skulle avta, snarare ökade. Vi gick en genväg där det var ganska grunt. I stället för prickar och sjömärken var det risruskor att följa. Vi var tvungna att ta hänsyn till både ebb, flod och vind och lita på GPS-en. Så började dimma dra in mot oss, regnet kom i en liten skur då och en då, det försämrade också sikten. Dimman ko aldrig över oss utan höll sig på havet. Det var spännande, mycket mer spännande än vad jag vill ha det. Vi klarade det utan att känna av sandbottnen en enda gång. Skönt.

När vi kom till Bremenhaven var det första som mötte oss en jättelång kaj med massor av containerfartyg. Det var stora fartyg. De båtar som vi sett på Rhen, som vi tyckte var jättestora, var bara småbåtar i jämförelse med de här.

Vi körde och körde, det verkade som vi aldrig kom in i staden. Till slut lyckades vi då äntligen leta oss in, dit vi skulle vara. Vi lade till vid en flytbrygga. Vattnet steg och steg. Kajen hamnade väldigt högt ovanför oss. Men flytbrygga och båt följde vattnet så fint.

 

I dag, 25/6, var det dags för en bragd av mig. Jag klättrade upp för stegen på den höga kajen. Oj vad hjärtat slog, men jag klarade det. En stor tröst var att när vi handlat färdigt och kom tillbaka hade vattnet stigit, jag behövde inte klättra så högt.

Vi gick en runda i staden, men hittade varken sjökort eller turistinformation. En liten karta över staden hade vi kommit över utanför ett museum. Tre män som jobbade på en båt hjälpte oss. Vi var på rätt kanal, det var bara att fortsätta uppåt.

Vi startade vår färd, innan vi kom fram till tidesperrverk, en slags sluss, var det några broar som vi med nöd och näppe kom under. (det var högvatten, flod). När vi kom fram möttes vi av en man, slussvakten, han sade att vi var nog för höga för att gå på den här kanalen. Trots att vi plockat ner bågen. Vi mätte och slussvakten ringde sin kollega i andra änden av kanalen. Tyvärr det skulle inte fungera. Vi skulle komma halva kanalen och sedan skulle vi få problem. Den sista bron, som var en fast järnvägsbro, skulle vara den lägsta. Den skulle vi aldrig komma under.

Vi tackade för att han hade hjälpt oss och vände tillbaka. Nu fick det bli havet igen. Vädret skulle inte bli bättre förrän till helgen.

Vi vände. Vi hade åkt förbi ett tankställe, så vi tänkte passa på att tanka. Sista bron innan vi var framme vid tankstället var för låg, vi kom inte under. Vattnet hade stigit. Det var bara att lägga sig stilla och vänta någon timme, till vattnet har sjunkit igen. Vi band fast vid två pålar och satte oss och väntade. Anders läste och jag fixade med foton på datorn för att fördriva tiden.

Tillbaka vid tankstället läste vi att de stängde kl 18,00 klockan var 18,10. typiskt, vi kom för sent. Å andra sidan kostade dieseln 18€/l. Det var dyrt. Vi fortsatte tillbaka till där vi låg tidigare. Lade fast. Anders tog cykel och dunk och åkte till en mack han sett tidigare. Jag lagade mat. stekt ägg, stekt potatis och spenat.

Kvällen avslutades som vanligt med tre partier Yatzy.

 

Fångade i Bremenhaven. Den starka vinden förhindrar oss från att fortsätta. Vi skall gå en genväg bland sandbankar nu också. Hoppas den är bättre prickad än den förra, den var längre så vi behövde mer tid. I dag blåser det alldeles för hårt för att gå den vägen, även vid högvatten.

Dagen fördrev vi med att gå runt på staden. Först av allt gick vi till en båttillbehörsbutik som vi hittade i går. Den låg bara på andra sidan bron där vi låg. I går var vi till en bokhandel och frågade om de sålde sjökort, det gjorde de inte. Killen i  butiken sade att det inte fanns någon i Bremenhaven som sålde sjökort. En stor hamnstad där det inte finns någon som säljer sjökort !!! Det tyckte vi var väldigt konstigt. Så vi hade gett upp hoppet. Men så på förmiddagen kunde vi alltså inhandla kort för både genvägen och Kielkanalen.

Så fortsatte vandringen till McDonald, det var dags att sända tyckte vi. Men, för att kunna utnyttja fri VI-FI måste vi ha ett tyskt abonnemang. Typiskt, nu blir det så där långt mellan sändningarna igen.

Vandringen i staden fortsatte. Bremenhaven är en fin stad. Det verkar vara en lugn och fin stad, förutom vinden då.

Lite små saker inhandlades. Både onödigt och nödvändigt.

När vi kom till båten igen upptäckte vi att de hade stängt porten under bron, vattnet steg jättehögt på kajen. Vi behövde inte klättra alls för att komma till båten. När vattnet började sjunka öppnades luckorna under bron. Undrar om de var rädda för att det skulle bli översvämning. Vinden ligger hårt på från havet så det går in mycket vatten i hamnen och kanalen.

Anders gjorde en tur med cykel och dunk i dag också.

Hoppas det blir lugnare väder i morgon, så vi kan fortsätta.

 

Vädret var lugnare, så vi gick ut. Vi hittade leden vi skulle gå. Här var det riktiga kvastar, så de var lättare att följa än de andra risruskorna.

Efter att ha följt kvastarna en bit började det bli väldigt grunt, vi lade oss stilla för att invänta mer vatten. Alldeles bredvid oss var det torra land, där låg det sex-sju stycken stenar. De såg så konstiga ut så jag tog kikaren för att titta närmre på dem. Det var inga stenar, det var sälar som låg där och såg ut att ha det gott.

För att få tiden att gå passade vi på att duscha. Det är skönt att Anders har fixat så att det gär att duscha på toaletten. Varmt vatten hade vi också, det värms av motorn.

Vattnet steg och vi fortsatte. Regnet strilade ner från himmelen i stort sett hela tiden. Vi trixade oss fram mellan kvastar och på en del ställen riktiga sjömärken.

Till slut kom vi ut på den stora farleden och hade vatten under kölen och behövde inte vara rädda för sandbankar. Vi såg Coxhaven framför oss, vi åkte och åkte och åkte. Farten minskade mer och mer. Klockan gick och vi stod nästan still i motströmmen av tidvatten. Så äntligen hittade vi in till gästhamnen. Det var mörkt och svårt att se var vi kunde gå intill vid bryggan. Vi lade till vid tankbryggan, där var det lampor. Regnet strilade fortfarande. Kapellet på Cassandra såg bedrövligt ut. Genomblött och slackade mellan bågarna. Men inget vatten kom in. Det är bra kvalitet det Julle, eller hur?

Vi tog varsin macka och stöp sedan i säng, vi hade åkt båt sedan klockan 9.35 och klockan var 23,30 när vi kom fram. Vi hade alltså orsak att vara trötta.

 

Vaknade med dimma, sikten var nästan lika med noll. Vi bestämde att ligga kvar. Efter att ha tankat flyttade vi oss till en ledig plats vid bryggan.

Jag fick en släng av städlust, så nu är det städat i akterruffen, i skafferilådan under kylskåpet, skafferiet i kistan, min klädgarderob och en del andra små utrymmen. Det känns skönt.

Anders tog en cykeltur in till staden, det var dags för provtagning. Men det blev inget av med det. Om han tagit provet skulle det skickas och han skulle inte få svar förrän på måndag. Då hoppas vi att vi är inne på Kielkanalen.

Vädret är fortfarande molnigt och regnigt och ganska mycket vind.

 

När vi vaknade(29/6) var det ganska lugnt men väldigt dimmigt när vi vaknade. Vid lunchtid kom det ett riktigt blåsväder. Det såg inte alls bra ut. Anders talade med båtgrannen, de skulle vara kvar en natt till, sedan skulle de åka. Det skulle bli bättre väder.

Vi tog en promenad och gick till affären och handlade lite mat. Det blev en ganska lång promenad. Solen sken men det blåste ganska bra. När vi var i lä mellan husen var det riktigt skönt.

När vi kom tillbaka till hamnen betalade vi för en natt till. Vi frågade om internet, då fick vi en lapp med en massa siffror och bokstäver. Det var gratis. Nu skall jag bara försöka komma in sedan sänder jag. Håll tummarna att jag lyckas.

Med stolthet vill jag berätta att jag har inte tagit ett  bloss sedan den 7/2.

Holland och broar.

Onsdag 12 Juni –  Tisdag 18 Juni

 

 

Hittade Mc-Donalds och skickade det skrivna. Nu är det bara att  börja på ny kula.

Det är toppen att ha cyklarna med sig. I dag tog vi dem in till centrum. Vi började på Mc-Donalds och tog sedan en promenad på de smala gatorna. Holländarna är ett cyklande folk, märkte vi. Det är väldigt i ordnat för cyklister, det är alltså väldigt lätt att ta sig fram trampandes, och det gör de. Det verkar finnas tusentals cykelmodeller här. Jag såg en rosa i ett fönster. Den blev jag förälskad i.

Vi fortsätter på kanalerna. Den stora Rhen har vi lämnat och tar oss fram på mindre kanaler. Några slussar och ett flertal broöppningar har vi klarat av. Vi har läst att här i Holland kan det i sluss eller vid broöppning komma en träsko på ett spö ner i båten. Där skall man lägga i en liten slant som tack för hjälpen. Inte en enda träsko har vi sett, ännu. Det verkar lite mysigt tycker jag.

Nu är vi på en liten kanal där det är samma vattenstånd jämt. Det är skönt att ha lämnat de översvämmade vattnen. Vädret är lite fram och tillbaka. Ibland sol i bland moln och regn. Mycket blåst. Det är en stark vind som får riktig kraft på den holländska slätten.

Efter kanalkanten betar en massa hästar, både stora och små. Det verkar finnas en eller flera hästar i varje hushåll. Kor och får finns det också en hel del av.

Något vi inte ser så mycket av, som vi gjorde i Frankrike, är hyrbåtar. Närmare bestämt ingen än så länge. Annars har fritidsbåtarna ökat. Alla är mycket trevliga och hjälpsamma. Det kan vara lite svårt att förstå varann ibland. Men det går ganska bra. Många kan engelska. Så har vi ju både armar ben och ett ansikte. Ja en hel kropp.

Nu har vi hjälp av sluss och brovakter. En slussvakt visade oss på ett bra ställe att ligga natt. När vi kom dit hade den byiga vinden tagit fart. Ett par i en båt hjälpte oss att komma intill kanalkanten. Mannen talade hela tiden på något som jag tror var flamländska, men hustrun talade engelska. Det blev en blåsig natt och jag tror att halva trädens lövverk hade blåst ner på båten.

Vi fortsatte färden. Det dök upp en liten stad/by som såg mysig ut så vi lade till och gick en runda. Smala gator och små gulliga hus och en kyrka, förstås. En cykelhandlare höll till nära kajen. Vi gick in och tittade om han hade en cykelkorg till Monark. Hans försvann ju när han blev kastad i vattnet i St Jean de Losne. Det fanns ingen som Anders ville ha. Däremot fanns det en som jag ville ha, Anders tyckte den var för dyr, så det blev ingen. Får se om jag hittar någon som är billigare. Det finns hur många modeller och färger som helst att välja på.

I byns bageri inhandlade vi varsitt smarrigt wienerbröd, så gick vi till båten och tog en kopp kaffe och det goda brödet. Mumsfillebabba.

Vår hjälpsamma slussvakt dök upp i en sluss idag också. Vi frågade henne om det fanns någon affär i närheten. Det finns en lite längre fram på kanalen, men vi skulle nog inte hinna dit innan stängningsdags upplyste hon oss om. Anders hämtade kartan och hon kastade sig ner på mage för att visa var det var. Det såg jättekul ut, tyvärr hade jag ingen kamera till hands och vi höll på att slussa så jag kunde inte hämta den. Synd. Hon tyckte vi kunde lägga till vid kajen på andra sidan slussen. Det är en populärt ställe och det är bra. Det finns affär här också, om man cyklar ca fyra kilometer åt vänster härifrån.

Vi lade till vid kajen, men struntade i affären. På kvällspromenaden blev vi stoppade av en man i en båt på kanalens andra sida. Han berättade att han varit i Kristinehamn och jobbat på Albin Marin i två år för tjugo år sedan. När han läst på vår båt att vi kom från Kristinehamn hade han blivit glad. Vi stannade och talade med honom en stund.

Nästa dag, lördag, tog vi cyklarna och trampade till affären. När vi kom tillbaka till båten hade vi tänkt fortsätta. Men vår båtgranne tyckte vi kunde stanna och gå på kinarestaurangen. Även slussvakten hade rekommenderat den, så fick det bli. Det var inget vi ångrar.

Vi klev in i en stor lokal med mycket folk. Inredningen gick i kinesisk stil. Det var fint. Vi hade blivit rekommenderade att ta buffen, så fick det bli. Det var en jättebuffe. Det fanns allt, till både huvudrätt och efterrätt. I priset 19€ ingick både mat och dryck. När vi gick därifrån stod våra magar i åtta hörn, minst.

På söndagen fortsatte vi. Inte så många slussar men mycket broar. Både höga och låga. Broöppningar och slussningar sker mellan 9-12 och 13-17.

gästhamnarna är inte som i Sverige. Det är en kajkant med pollare. Det finns dusch och toaletter. Ingen högre standard och duscharna kostar 1€, då får man skvalpa med vattnet i tio minuter. Munstycket kommer direkt ur väggen och går inte att ställa in. Vattnet är i alla fall varmt och skönt, så man ska väl inte klaga.

Fortfarande vimlar det av cyklister runt kanalen. Det verkar som om alla cyklar i det här landet. Det är klart, det här landet är så platt som en pannkaka, inte en enda liten höjd någonstans.

Om man har otur hamnar man vid en hårt trafikerad väg när man lägger till någonstans. Vi har haft ganska bra tur och sluppit de värsta vägarna. Men några har det blivit. När vi kommer hem kommer vi nog inte att kunna sova för att det är för tyst.

Nu (17/6) har vi hamnat vid en starkt trafikerad väg. Det låter hela tiden. Konstigt nog vänjer man sig snart. Vi ligger vid en lång kaj tillsammans med flera andra båtar. Strax utanför Groningen.

Kvällspromenaden blev inte så lång, vi hittade inte någon väg att gå vi fick vandra på den gräsklädda kajen.

När jag började laga mat fick vi en egen vakthund. Det kom en stor, ja jag vet inte vad det var nog en del blandning i honom, hund och lade sig vid vår båt. Han låg där och snålvattnet rann. Vi döpte honom till Albert. Hela kvällen låg han där troget,. Förutom en liten upptäcktsfärd till de andra båtarna. Men oss var han trogen.

På morgonen när vi vaknade och skulle fortsätta vår färd låg Albert där igen. Han tittade på oss med sina varma och lite trötta ögon. När vi knöt lös och drog iväg reste han sig upp och lommade iväg hem.

Vi fortsatte in till centrum av Groningen i det soliga och varma vädret. Vi fick många broöppningar på vägen. Vi hade sällskap med en annan båt. Vid kajen lade vi intill och gick en runda i staden. Det var en fin stad med äldre hus och inget nybyggt. På torget var det marknad. Jag köpte en ryggsäck av en indisk dam. På turistinformationen köpte vi en liten (larvig) karta och en souvenir från Holland. Det var den första souvenir vi köpt sedan vi åkte hemifrån.

Solen stekte från en klar himmel och efter stadsbesöket fortsatte vi förbi alla broar. Jag satt på fördäck i solen och njöt i fulla drag.

Vi tog natten i Delfzjl. En mysig gästhamn med ännu en mycket trevlig hamnkapten. Här finns Vi-Fi så nu skall jag skicka iväg det skrivna.

I morgon skall vi fara en liten bit på havet och in i Tyskland. Tack Holland för denna gång, hoppas vi ses igen.

 

Vi har slussat 11 gånger. Broar har det varit 55 stycken. En del har vi kommit under och andra har de öppnat åt oss. Holland är nog broarnas förlovade land.

Nu får det vara nog för den här gången.

 

 

 

McDonalts är bra, man blir mätt också.

Måndag 10 Juni.

 

Nu har vi varit på resande fot i precis ett år. Det året har gått fort och varit händelserikt. Vi har fått vara med om både det ena och andra, både gott och ont. Jag måste säga att det mesta har varit på gott.

En massa trevliga och goa människor har vi träffat på. Peter och Kate är de som vi träffat mest. Dem umgicks vi med i San Jean de Losne under vintern. Vi fick mycket hjälp av dem. Peter talar flytande franska. Kate kan en hel del också. Så tjejerna på Blanqurt förstås. Laure och Natalie inte att förglömma.

Jag kan inte räkna dem alla.( Är det inte en psalm som går så?)

Vi firade vårt kanalår med god mat och dryck.

Under den här tiden har jag kommit underfund med att jag nog är en kanalmänniska. Det är så härligt att tuffa fram på kanalerna i 4 knops fart. Med lite avund i blicken tittar jag på kvinnorna som är med sina män på pråmarna. Vilket härligt liv. De har ganska stora bostäder på sina pråmar och har säkert alla bekvämligheter men behöver ha ombord. Jag frågade Anders om han inte kunde bli pråmskeppare. Jag fick inget ordentligt svar. Så jag vet inte vad han tycker om det.

 

Tisdag 12 Juni.

 

Nu är vi i Holland vi har lämnat Tyskland för ett tag i alla fall. Det är fortfarande mycket vatten i kanalerna. Som tur är sitter det röda och gröna radarreflektorer efter kanalkanten så man vet vart kanten är. Det känns som att åka ute på åkern med båten. Här och där sticker det upp staketstolpar. Det är en väldigt underlig känsla.

Vi har lämnat den stora och strida trafiktäta Rhen bakom oss. Det känns som en lättnad efter grundstötningen är det inte så roligt med den stora kanalen och alla de stora lastbåtarna som drar fram där. Alla ovana ljud får oss att rycka till och titta på varann. Vi är nog lite på spänn. Det går nog snart över.

Vi har tagit av och befinner oss på Gelderse-Ijssel kanalen. Den är mindre, både strömmarna, trafiken och storleken. En del handelstrafik går här och en och annan fritidsbåt har vi sett. Flera färjeläger är stängda, färjorna kommer inte in till land. Eller rättare sagt landgångarna fungerar inte, de ligger under vattnet.

Sommaren har äntligen kommit, vi har runt 20* varje dag. Det är även varmt på kvällar och nätter. Tänk vad livet blir mycket lättare när det kommer värme och den härliga solen tittar fram.

Eftersom vi blev försenade av att ha sladdat in i ett stenröse sidledes i ca. 11 knop, och varit på varv i en vecka, tuffar vi nu på så gott vi kan. Vi har en väntande kusinträff någonstans runt gränsen Holland-Tyskland månadsskiftet juni-juli. Om det fortsätter som det gjort hitintills så skall det fungera. Hoppas det är många kusiner som dyker upp.

Nu har vi slussat in på en ännu mindre flod Zwolle-Ijssel kanal. I en gästhamn fanns bränsle så vi lade till. Vi kom 16,30 macken stängde 16,30. Det blev alltså inget bränsle, men vi tankade i färskvatten. Det går också åt, tack och lov inte lika dyrt, men de skall ha betalt på en del ställen.

Lite längre bort på gatan ligger ett MC-Donald det ska få ett besök i kväll. Få se om de har Vi-Fi så jag får iväg detta.

Soliga varma somriga och glada hälsningar till dig.

 

Vatten under kölen igen.

Onsdag 5 Juni.

 

Sol och sommarväder. Har lånat Harrys sticka och sänt det jag skrivit.

Nu har vi snart varit ute i ett år. Tänk vad tiden går fort. Vi är ju snart hemma igen. Det är med delade känslor jag konstaterar det.

Sommaren är här.

 

Torsdag 6 Juni.

 

Hurra för den blå/gula idag. Vi firade med att byta ut den gamla väderbitna och slitna och sätta upp den nya fina. Så delade vi på en flaska Cava. En ny favorit.

Fortfarande sommar, sol och värme.

Vi har fått lov att bli sjösatta i morgon, om vi betalar halva summan. Gick till banken, och fick inte ut så mycket pengar. Nu undrar jag hur det blir. Eftersom vi tar ut på automat kan vi ju bara få ut en viss summa. Finns det även en tidsgräns? Vi får ringa Wictoria i morgon och höra.

 

Fredag 7 Juni.

 

Ett tag var det riktigt tråkigt, men det ordnade sig. Vi fick tag på Wictoria (det var inte så lätt, hon kanske har fler kunder än oss?) och fick reda på att vi nu var tvungna att vänta sju dagar innan vi kan ta ut resterande pengar. Skit också!!!! det går egentligen ingen nöd på oss, men jag vill fortsätta åka. Då kom nästa smäll, floden är stängt för fritidsbåtar. Den måste sjunka med ca en meter innan vi får fortsätta.

Nu tillbaka till pengarna. Anders fick ett telefonnummer till bankens huvudkontor i Stockholm, som eventuellt kunde hjälpa oss. Vi fick  tips om att gå till ett växelkontor och köpa euro.

Helt plötsligt dök hamnkapten Rolf upp. Han skjutsade oss till järnvägsstationen, där fanns det ett växelkontor. Han tog en omväg för att visa oss ett bra matställe, när vi fått ut våra pengar. (vi såg tydligen hungriga ut). Tack och lov att det finns människor som Rolf.

Vi fick ut våra pengar, phu, det var skönt. En stor tyngd lättade från mig. På förmiddagen hade jag ett bryt och bara tjöt, hela världen var bara skit. Nu log solen och lyckan mot mig igen.

Nu började vandringen till restaurangen som Rolf visat oss. Men var låg den nu igen. Vi gick och gick. Bytte gata, tog till vänster här och till höger där. Var var vi nu någon stans? Vi struntar i den restaurangen, vi tar vilken som helst, bara vi får mat. Där ser bra ut, men titta det är ju den vi letar  efter. Vi klev in. Den såg riktigt tysk ut. Rolf hade sagt att här kunde man få speciell tysk mat och så hade de väldigt god öl. Allt till en billig penning. Maten vi fick, spenat, stekt potatis och stekt ägg, var jätte god. Anders öl var toppen och jag fick ett riktigt gott rödvin.

Mätta och nöjda började vi vandringen tillbaka mot båten. Det var varmt och vi konstaterade att det var långt tillbaka. Skall vi åka spårvagn eller taxi. Vi resonerade fram och tillbaka, till och med turistbussen kom på tal. Vi kom fram till att vi inte visste vad det skulle stå på spårvagnen vi skulle med, sightseeingen bussen var nog dyrare än taxi. Taxi fick det bli. Vi fick åka med en chaufför som hatade turkar, det berättade han för oss hela vägen hem.

Hemma vid båten gick Anders och Carlos upp i båten och gjorde upp affären. Sedan gled Cassandra ned i vattnet, sakta men säkert. Hon testades i vattnet av Anders och sedan gled hon in mellan bommarna vid bryggan. Allt verkar fungera bra. Grabbarna har gjort ett jättebra jobb.

Det är skönt att ha vatten under kölen igen. Nu är det bara att vänta på att vattnet skall sjunka så vi får ge oss iväg på floden igen. Men skönast ska det bli att komma till Holland och de små härliga kanalerna. Visserligen börjar slussandet igen, men det gör jag hellre an att dansa omkring i sick sack mellan lastbåtar och passagerarbåtar i ett strömmande och virvlande vatten.

Nu tar jag natten skall bli skönt att sova i egen säng och inte på soffan i förruffen. Natti, natti.

I morgon lämnar jag nog tillbaka stickan till Harry, så det dröjer nog innan jag kan sända igen.

Vatten under kölen igen.

Onsdag 5 Juni.

 

Sol och sommarväder. Har lånat Harrys sticka och sänt det jag skrivit.

Nu har vi snart varit ute i ett år. Tänk vad tiden går fort. Vi är ju snart hemma igen. Det är med delade känslor jag konstaterar det.

Sommaren är här.

 

Torsdag 6 Juni.

 

Hurra för den blå/gula idag. Vi firade med att byta ut den gamla väderbitna och slitna och sätta upp den nya fina. Så delade vi på en flaska Cava. En ny favorit.

Fortfarande sommar, sol och värme.

Vi har fått lov att bli sjösatta i morgon, om vi betalar halva summan. Gick till banken, och fick inte ut så mycket pengar. Nu undrar jag hur det blir. Eftersom vi tar ut på automat kan vi ju bara få ut en viss summa. Finns det även en tidsgräns? Vi får ringa Wictoria i morgon och höra.

 

Fredag 7 Juni.

 

Ett tag var det riktigt tråkigt, men det ordnade sig. Vi fick tag på Wictoria (det var inte så lätt, hon kanske har fler kunder än oss?) och fick reda på att vi nu var tvungna att vänta sju dagar innan vi kan ta ut resterande pengar. Skit också!!!! det går egentligen ingen nöd på oss, men jag vill fortsätta åka. Då kom nästa smäll, floden är stängt för fritidsbåtar. Den måste sjunka med ca en meter innan vi får fortsätta.

Nu tillbaka till pengarna. Anders fick ett telefonnummer till bankens huvudkontor i Stockholm, som eventuellt kunde hjälpa oss. Vi fick  tips om att gå till ett växelkontor och köpa euro.

Helt plötsligt dök hamnkapten Rolf upp. Han skjutsade oss till järnvägsstationen, där fanns det ett växelkontor. Han tog en omväg för att visa oss ett bra matställe, när vi fått ut våra pengar. (vi såg tydligen hungriga ut). Tack och lov att det finns människor som Rolf.

Vi fick ut våra pengar, phu, det var skönt. En stor tyngd lättade från mig. På förmiddagen hade jag ett bryt och bara tjöt, hela världen var bara skit. Nu log solen och lyckan mot mig igen.

Nu började vandringen till restaurangen som Rolf visat oss. Men var låg den nu igen. Vi gick och gick. Bytte gata, tog till vänster här och till höger där. Var var vi nu någon stans? Vi struntar i den restaurangen, vi tar vilken som helst, bara vi får mat. Där ser bra ut, men titta det är ju den vi letar  efter. Vi klev in. Den såg riktigt tysk ut. Rolf hade sagt att här kunde man få speciell tysk mat och så hade de väldigt god öl. Allt till en billig penning. Maten vi fick, spenat, stekt potatis och stekt ägg, var jätte god. Anders öl var toppen och jag fick ett riktigt gott rödvin.

Mätta och nöjda började vi vandringen tillbaka mot båten. Det var varmt och vi konstaterade att det var långt tillbaka. Skall vi åka spårvagn eller taxi. Vi resonerade fram och tillbaka, till och med turistbussen kom på tal. Vi kom fram till att vi inte visste vad det skulle stå på spårvagnen vi skulle med, sightseeingen bussen var nog dyrare än taxi. Taxi fick det bli. Vi fick åka med en chaufför som hatade turkar, det berättade han för oss hela vägen hem.

Hemma vid båten gick Anders och Carlos upp i båten och gjorde upp affären. Sedan gled Cassandra ned i vattnet, sakta men säkert. Hon testades i vattnet av Anders och sedan gled hon in mellan bommarna vid bryggan. Allt verkar fungera bra. Grabbarna har gjort ett jättebra jobb.

Det är skönt att ha vatten under kölen igen. Nu är det bara att vänta på att vattnet skall sjunka så vi får ge oss iväg på floden igen. Men skönast ska det bli att komma till Holland och de små härliga kanalerna. Visserligen börjar slussandet igen, men det gör jag hellre an att dansa omkring i sick sack mellan lastbåtar och passagerarbåtar i ett strömmande och virvlande vatten.

Nu tar jag natten skall bli skönt att sova i egen säng och inte på soffan i förruffen. Natti, natti.

I morgon lämnar jag nog tillbaka stickan till Harry, så det dröjer nog innan jag kan sända igen.

30 juni-4 juni

Torsdag 30 Maj.

 

Vi har flyttat oss till den hamn i Dusseldorf som har satt ut på kartan att de har en lyftkran. När vi kom fanns det ingen. Är vi i Frankrike igen? Hamnkaptenen talade om för oss att det finns en ca.3 km längre fram. I dag kan vi inte få hjälp, men i morgon lovade han att ringa och kolla om de kunde ta emot oss där. Det känns lite säkrare att ha kollat hur det ser ut undertill. Det hörs inga konstiga ljud eller är inga skakningar, men man vet aldrig.

Åter igen har vi träffat på en väldigt trevlig hamnkapten. Han verkar vara väldigt hjälpsam och trevlig att prata med.

Mitt emot oss på bryggan ligger en svensk segelbåt med tre personer ombord. De är på väg hem mot Sverige de också. De kommer från Höganäs.

Vi skall gå upp på staden och leta reda på en bankomat. Här i Tyskland tar de inte gärna kort. Äventyret i morgon kommer säkert att kosta sina modiga €.

Vill även meddela att vi just nu har strålande solsken och 23,5*.

Vi ligger i en av Dusseldofs gästhamnar. Alldeles intill oss är det några väldigt ovanliga hus. De är bygda av mycket glas. Ett av husen ser ur att vara invirat i folio. På ett annat hus klättrar en massa gubbar i olika färger. Alldeles intill hamnen står Dusseldorfs radiotorn.

Hamnkaptenens hus ligger på en flotte med ett runt hus. Där finns det dusch, toa, tvättmaskin och tumlare, i ”källaren”. På andra våningen finns det en lokal som man kan hyra. Allt verkar vara alldeles nytt. Välvårdat rent och snyggt. Hamnkaptenen, Rolf, berättade att hans familj hade skött hamnen i sjuttio år.

Vi gick upp på staden. Fann bankomaten, som vi skulle. Sedan tog vi en promenad och beundrade alla hus. Vi fann en restaurang som såg intressant ut. Vi satte oss på uteserveringen. Det kom en leende servitris fram till oss. Vi talade engelska med henne. När vi berättade att vi kommer från Sverige, talade hon om att hon läst svenska på universitetet, för några år sedan. Men hade glömt nästan allt, men det kom lite då och då under kvällen. Hon passade upp på oss hela kvällen och var jätte trevlig. Det blev en dyr kväll men jättemysigt.

 

Dusseldorf N51*13,091  E006*45,500

 

Fredag 31 Maj.

 

Kapten Rolf ringde till varvet med slipen. Vi skulle få hjälp klockan 2 idag. Vi hann duscha och göra klart med Rolf innan vi gav oss iväg.

Framme vid varvet blev vi anvisade till en brygga. Där mötte Carlo och hans bror upp. Han frågade vad som hänt och vi berättade. Han tyckte precis som vi att det var tryggast att titta hur det stod till under vattenytan på Cassandra.

Jag undrade om jag slapp att åka med båten upp på slipen, det var helt OK. Carlos bror åkte med Anders och hjälpte honom. Cassandra styrdes in mellan fyra stöttor som stack upp ur vattnet. Hon förtöjdes ordentligt mot stöttorna på ena sidan. Sedan kom hon upp ur vattnet. Sakta, sakta steg hon upp. Precis som hemma, när hon lyfts i eller ur vattnet, vågade jag nästan inte andas eller titta på. Allt gick bra och propeller och roder kunde inspekteras.

Propellern hade fått några hack i bladen. Skäddan hade fått sig en ordentlig törn och måste rätas. Carlos tyckte Anders skulle ringa försäkringsbolaget. Det skulle bli en ganska dyr affär. Mellan 30-40 tusen kronor. Uj, uj, uj.

Anders ringde och fick svaret att det var okej, men vi fick lägga ut pengarna och skicka in kvitton när vi kommer hem. Det är för att vi är utomlands det blir så.

Arbetet kommer att ta ca. En vecka. Hoppas han räknar in lördag och söndag i den veckan. Propellern plockades av och sedan var jobbet med vår båt klart för i dag. Vi skall bo i båten och fick en nyckel till gästhamnen. Där finns toa och dusch. Anders undrade om de kunde räta upp båten lite, den lutade mycket åt ett håll, men nej det gick inte. Varför? Det förstod varken Anders eller jag. Det var tur att den lutade åt rätt håll, så vi inte rullade ur slafen. Men skall vi leva så här lutande i en vecka. Ja vad ska man göra Det är bara att hoppas det går fort.

På kvällen åt vi middag på båtklubbens restaurang. Det får bli slut med det här ute ätandet nu. Men en sista gången. Vi slog på stort Anders åt fisk och jag lammstek. Det var helgott båda delarna.

Nu blir det ett lutande natti, natti.

 

 

Lördag 1 Juni.

 

Juni, nu ska det vara sommarväder. Men icke sa Nicke. I går sken solen, men det blåste riktigt ordentligt. I dag är det molnigt igen och inte alls varmt.

Det gick riktigt bra att sova trots att det lutade. Vi har sovit gott både Anders och jag.

Anders har passat på att bättra på färgen på skrovet. Det har blivit en repa lite här och där. Det är bra med stålbåt. Stålborste och färg.

Cyklarna plockades ner och vi letade reda på en mataffär, som var öppen. Det saknades en hel del i matväg. Vi ville inte handla om vi inte skulle kunna bo i båten, utan på hotell, när de jobbade med den.

Vi trampade på och fann en affär. Nu behöver vi inte svälta ihjäl på ett tag. Bäst att handla när vi har pengar.

Från båten har vi en härlig utsikt över floden. Vi sitter och tittar på lastbåtar som glider snabbt med i medströmmarna. De som går åt andra hållet stånkar på i motströmmarna. Det kommer massa båtar, det är rena rama autostradan. Det kommer mellan 15-20 båtar i timmen. Men man kan ju inte sitta och räkna båtar i en hel vecka.

 

 

Söndag 2 Juni.

 

Solen skiner från en klar himmel. Vi bestämmer oss för att ta en cykeltur in till centrum och gamla staden. Det går en väg efter kanalkanten, där är det inte så mycket trafik, resonerade vi. Oj vad vi bedrog oss. Det var marknad. Det bara drällde av folk. Vi cyklade en bit, sedan fick vi leda våra cyklar genom folkmassan, men det fungerade inte så vi fick parkera dem efter halva vägen och gå.

Efter att ha trängts med alla, kom vi fram till centrum och hittade turistinformationen. Där fick vi en karta över staden. Därifrån gick vi till hållplatsen för rundturs bussen. Bussen gick från ett litet torg. Mitt på torget var det tydligen MC-parkering. Det stod en massa fina cyklar och blänkte. Solen sken och det var varmt, sommar alltså. För hur länge? Ja, ja vi njöt av stunden. Bussuren tog oss runt till en massa sevärdheter under ca en timme. Det fanns mycket att se.

Så började turen tillbaka. Nu hade det glesnat med folk. Våra magar kurrade så vi letade efter ett stånd med något att äta. Det var inte det lättaste, de flesta sålde öl och vin. Till slut fann vi en kille som sålde crèpes. Vi beställde varsin med ost och skinka, oj vad det smakade bra. Inte bara för att vi var hungriga, de var goda.

Nu var det bara att leta reda på cyklarna. När vi hittade dem var de alldeles ensamma, när vi ställde dem ifrån oss var det massor av cyklar parkerade där, och lite överallt. Nu var det bara att trampa hem.

Hemma satte vi oss på bänken i solen och tittade på alla båtar som for förbi. Solen sjönk och det blev lite kyligare, solen värmer riktigt skönt när den är uppe, på kvällen blir det kyligt. Det var dags att klättra upp i vårt lutande hem.

Natti, natti.

 

Måndag 3 Juni.

 

Arbetet  med båten har börjat och avslutats idag. Nu väntar vi bara på propellern, den är inlämnad i Köln hos en specialist. Arbetet med skädda och roder gick bra. De är så duktiga Carlos, Harri och grabbarna. De är hjälpsamma och vänliga. Men de vill inte räta upp båten, det finns säkert en bra anledning till det.

Vattnet det bara stiger och stiger. Nu börjar vi bli bekymrade att det skall bli körstopp på kanalen. Det verkar ha minskat på lastbåtarna och passagerarbåtarna. Det flyter omkring en massa skräp, både stort och smått.

En trafik som inte har minskat är flygtrafiken. Vi har nära till flygplatsen och landningskorridoren går över floden straxt bredvid oss. Vi stod ock kollade. Vi kunde se 4-5 flygplan samtidigt som skulle landa. Det var inte mer än mellan 1-2 minuter mellan dem. Det var en upplevelse att stå och titta på hur de kom i en lång ljuskedja i mörkret. Det fick bli vårt nya kvällsnöje. Yatzy får vänta till någon annan kväll.

Natti, natti, nu skall jag sova och drömma om  flygplan.

 

Tisdag 4 Juni.

 

Nu är nog sommaren här, vi är inne på den tredje varma och soliga dagen. Vi tog våra cyklar och trampade till en stor park som ligger i närheten. Vi har hört talas om den och blev lite nyfikna, så måste man ju ha något att göra.

Parken var stor, det fanns flera fontäner där. Flera byggnader lite här och där. Stora gräsmattor. En hel del blommor och buskar. Stora och små träd. Tyvärr var det en hel del ogräs både här och där. En del av blommorna var törstiga också. I en del av parken höll de på att arbeta med att plantera nytt.

En japansk trädgård fanns där. Det rann vatten till en damm där det fiskar simmade omkring. En familj med ett litet barn stod vid kanten av dammen och matade fiskarna. Träd och buskar var klippta på japanskt vis. Det var blommande Rododendron på många ställen.

Inbäddat i grönskan fann vi en restaurang, så vi passade på att äta. Vi beställde schnitzel. Den var jättegod här också. Tyskarna kan tydligen det där med schnitzel. När vi satt där i solen och åt  kom jag på, det verkar nästan som vi åker Tyskland runt och testar schnitzel. Det är gott.

Carlos hade talat med propellerverkstaden och de hade sagt att senast fredag skulle vi få vår propeller. Fredag, det är bara tisdag idag. – ja ja, sa Carlos, de sade fredag senast, så den kan vara klar i morgon. Hoppas han har rätt. Livet ombord på en båt med riktig slagsida är inte kul.

När vi kom tillbaka efter vår utflykt såg vi att vattnet hade stigit ännu mer.  Det verkar inte kul det heller. Vi har sett på tv-nyheterna att det är stora översvämningar runt Donau, måtte det inte komma hit.

Jag frågade efter internet, men de inte så jag kunde koppla in mig. Då erbjöd sig Harri att ta med sin sticka hemifrån så jag kunde låna. Det kallar jag service. Så i morgon skall jag sända detta.

Nu får det bli natti, natti.