Hej där, har du saknat mig?

Jag har saknat dig. Det är så att det finns en spärr, så det inte skenar iväg med pengarna och blir väldigt dyrt när man använder internet. Jag nådde den gränsen, tänkte inte på att det är dyrare i utlandet (vi var ju i Norge). Var tvungen att vänta till den första augusti innan jag kunde använda stickan igen. Så kom vi till Sverige och hade dålig kontakt  och kunde inte skriva och skicka. Nu hoppas jag att det fungerar som det ska.

Vi har alltså varit i Norge och gått Telemarkskanalen, det var en vacker och trevlig tur. Vi har sett många höga fjäll en del med snö på toppen. Solen har skinit och det har varit varmt (kanske lite för varmt stundvis).

Flera slussar har vi tagit också. När man jämför de Norska slussarna och de vi gick genom i Europa så var de i Europa mycket ”snällare”. De svenska slussarna påminner om de norska. Personalen här i Norge var väldigt trevliga och hjälpsamma, alla. Egna linor behövde man inte, det fanns på plats.

Vi har träffat på många trevliga människor efter resan. Två av dem är Wenche Jon och hunden Fido. Vi hade sällskap upp mot Dalen, längst upp i kanalen. Där fanns ett jättemysigt och gammalt hotell.

Liselott kom med bil och hälsade på. En dag tog vi en biltur och åkte till Rjukan. Vi har sett filmen ”Hjältarna från telemarken” och ville gärna se var det utspelade sig. Själva fabriken (där de tillverkade tungt vatten) och museet ligger i Vemork. Det var intressant att se hur det gick till. Sedan åkte vi till färjeläget där tågvagnarna lastades på innan färjan sedan sprängdes på sjön. Där låg en systerfärja till den som nu ligger på sjöbotten. där stod också en del gamla tågvagnar.

Tillbaka till båten fortsatte vi vår resa söderut. Liselott åkte med i några dagar. Anders tog en  buss tillbaka till Lunde och hämtade hennes bil.

Även på denna resa lyckades jag tappa min stifttand. Framtand förstås. Samma som förra året gnagade jag på en majskolv, det kommer jag aldrig mer att äta. I Notodden hittade vi till slut en tandläkare som kunde hjälpa mig. Det var skönt att kunna prata igen efter att ha läspat i flera dagar, framför allt kunde jag le igen.

I Notodden finns ett Blues museum som vi besökte. Det var väldigt intressant att se och höra. Det var berättelser om bluesen och dess tillkomst.

Efter att ha slussat ut ur kanalen och ut på havet. På vägen till kanalen hittade Anders en trevlig vik efter vad man kunde se på sjökortet. Vi gick dit, det var mellan 30 och 40 andra som hade hittat dit. Senare fick vi veta att viken kallas paradis bukten. Jag förstår varför den kallas så.

Nu är vi alltså tillbaka i Sverige igen och börjar dra oss söder ut efter den svenska kusten. Det berättar jag om senare nu får det vara bra för denna gång.

Ta hand om dig så hörs vi snart igen.

Kram.