Hej igen, är jag saknad?

 

Jag har ett nytt nöje, titta in i ett björnide. Kan sitta länge och bara titta. I början var det inte så länge, men nu.

Den 15 januari födde björnhonan Idun 3 ungar i sitt ide på Järvzoo. En kamera har monterats in så vem som helst kan följa den lila familjen. Jag tillexempel.

Nu har ungarna växt till sig och börjar bli riktigt livliga, de klättrar, rullar och sparkar omkring i sin mammas mjuka famn. När de har sina vakna stunder kan jag sitta länge och småle åt dem.

Jag ska bli mormor om 4-5 veckor. Det ser jag fram emot med stor förväntan. När jag fick reda på det var det väldigt lång till det stora ögonblicket. När jag nu ser tillbaka på det har tiden gått fort. När jag påpekade det för min dotter fick jag till svar: Mamma du vet väl att jag gör allt fort. Det kan hon ha rätt i. Ha ha ha ha. Min bästa dotter.

Den sista tiden har jag virkat, stickat och klätt om dotterns babykorg. Handarbetes intresset i mig har vaknat.

Huvudet är fullt av idéer, helst vill jag göra allt samtidig. Jag har lovat mig själv att ta en sak i taget, det är svårt.

Till sommaren är vi bjudna på bröllop så jag har inhandlat tyg och mönster för att sy men klänning. Det kliar i fingrarna att börja, men babygrejerna skall vara klara först. Var sak har sin tid.

Nu får det vara slut för denna gång. Måste sticka en bit på mössan.

Ta hand om dig så hörs vi igen. (Törs inte skriva snart, men hoppas så.)